Hann även med ett träningspass för S och Lotus var helt fantastisk! Trots att jag inte hade suttit på honom på hela veckan så kunde jag trava igång honom med en känsla av att vi tog vid precis där vi slutade senast. Ett ganska gott betyg till att tömkörning och körning gör honom gott!
Vi jobbade på på ungefär samma sätt som vi gjort de senaste gångerna med mycket halter och övergångar, mycket öppnor och flyttningar. Lotus var fantastiskt ridbar, kändes otroligt bärig och stadig och jag fick den där härliga känslan av att jag kunde kontrollera varje steg han tog. Han jobbade och jobbade och samlade sig nästan mer än han egentligen klarade av, vilket också gjorde att han blev lite trött så ibland fick vi släppa fram honom lite så att han fick hämta andan.
När vi kom till galoppen gjorde han de finaste fattningarna vi nånsin presterat och dessutom var galoppen helt fantastisk. Jag kunde verkligen jobba honom i galoppen och detta även i vänster varv, även om han inte orkade så länge där.
Vi fick massor av beröm av S, som inte bara tyckte att Lotus blivit duktig utan att även jag fått ordning på sits och händer och rider bättre än tidigare. Om jag blev stolt? Ja, självklart! Det är så fantastiskt kul att få jobba med Lotus på det här sättet!
Och idag var det alltså tävling, hos min ”hemmaklubb” Johannesbergskuskarna på deras anläggning, vilket innebar utomhus för första gången. Tack och lov blev avfärden inte alltför okristligt tidigt, vi behövde inte åka förrän strax efter kl 8. Lotus var helt ”speedad”; stod mer eller mindre och galopperade på stallgången när jag gjorde i ordning honom och sprang ombord på släpet. Helt klart visste han vad som var på gång och helt klart såg han fram emot det! På plats på tävlingsplatsen hade han bråttom bråttom och höll på att driva sambon till vansinne innan vi fått på honom alla grejorna.
Som tur var blev han helt lugn, om än fortfarande ivrig, när vi fått honom framför vagnen och gick från parkeringen upp till själva tävlingsplatsen. Och min duktiga häst, som knappt tävlat tidigare, aldrig varit på en utomhustävling och aldrig dragit sin vagn i en så pass rörig omgivning var bara helt fantastisk! Visst var han ivrig och lite speedad och visst tittade han sig omkring, men ändå hela tiden lugn och väldigt väldigt nöjd. Kändes jättefin på framkörningen och jag tyckte att jag fick honom att jobba riktigt bra, även om jag inte riktigt fick honom att ta stöd på vänstertömmen som jag önskade.
Däremot blev han förvånansvärt spänd när vi kom in på banan, vilket förmodligen delvis berodde på att jag antagligen spände mig och ville lite för mycket samt att domaren satt i en bil med öppen dörr och dettaa tyckte Lotus var lite läskigt så första varven ville han inte riktigt gå upp mot den kortsidan. Första volten, åt höger, kände jag att jag tappade honom lite och vägen blev inte heller helt bra. Dessutom kom jag av mig mitt på långsidan eftersom domaren blåste och jag trodde att jag kört fel väg – vad jag inte tänkte på var att tävlingen gick på dubbla banor och signalen var i själva verket startsignal för ekipaget på den andra banan...
Lotus blev i alla fall bättre och bättre allteftersom vi körde igenom programmet och på slutet var han riktigt fin. Jag kände mig väl inte helt och fullt nöjd när vi kom ut eftersom jag vet att vi kan bättre, men samtidigt är jag så medveten om hur nytt allt detta är för oss båda och självklart kan vi inte prestera på absoluta topp. Därför blev jag också både glad och överraskad när det visade sig att jag fick riktigt bra poäng med en hel del både sjuor och sexor (fast även del del fyror...) och positiv kritik från domaren. 92 poäng (i LB) fick vi ihop och det räckte till en seger! Både fantastiskt och oväntat, även om konkurrensen väl inte var direkt mördande.
När jag kom ut från banan blev det lite bråttom att lära in precisionsbanan. Den var dock inte alltför svår, i alla fall inte så länge det bara handlade om att lära sig vägarna. Lite fikapaus medan Lotus betade (vi orkade inte gå ner till parkeringen igen utan stannade kvar uppe vid tävlingsområdet), sedan var det dags att spänna för och börja värma upp för precisionen.
Körde fram lite försiktigt den här gången och försökte låta bli att ”köra slut” på Lotus, kollade mest att gas och broms funkade och han kändes riktigt fin. Inne på banan så blev det dock ganska tydligt att Lotus med sin nyfikna läggning hade lite svårt att fokusera fullt ut på matte eftersom det fanns så otroligt mycket att titta på överallt. Han blir liksom inte spänd och nervös eller ängslig utan är just nyfiken och vill inte missa nåt spännande och det gjorde att det ibland blev lite si och så med kommunikationen. Därför åkte också tre bollar ner, vilket var lite förargligt, men samtidigt fullt förståeligt. Men jag var ändå nöjd, det här var helt andra och mycket svårare omständigheter än vi nånsin tränat under. Bara det att banan var både ojämn och lite kuperad gjorde ju att det var svårare än hemma i ridhuset, förutom då alla spännande hästar som rörde sig utanför banan.
Lite lunch för matte och husse medan Lotus fick vila lite i släpet. Sedan tog sambon bil och släp och körde hem vagnen eftersom han sedan skulle vidare, och Lotus och jag promenerade runt på tävlingsplatsen och väntade in prisutdelningen. Då visade det sig att vi inte bara hade vunnit LB-dressyren utan dessutom tog hem den totala segern med dressyr och precision. Hur det gick till är för mig en gåta eftersom mitt resultat i precisionen var allt annat än imponerande, men icke desto mindre blev jag både stolt och glad. Nu har vi två nya blågula rosetter och två nya plaketter på skåpdörren! Dessutom fick vi en hel kasse med fina priser.
Det blev en lång dag för liten Tuss och han var så trött att han höll på att gäspa käkarna ur led när vi så småningom kom hem till stallet. Men han såg väldigt nöjd ut och det är inget snack om att han gillar att vara tävlingshäst. Och jag älskar också det här nya livet, även om det frestar på och nog känns det som om en ledig dag i morgon skulle vara på sin plats.
En riktigt kul sak hände vid prisutdelningen. Jag hade ju som sagt Lotus med mig men ingen medhjälpare så när det blev min tur att gå fram och hämta mitt andra pris så var det en tjej som snabbt var framme och erbjöd sig att ta honom. Sedan började hon fråga mig lite om hästen och det visade sig att hon kände honom sen tidigare – från Ultuna! När Lotus var där för sin första utredning var han kvar nästan en vecka eftersom veterinären dels ville utreda honom ordentligt men också samtidigt passade på att använda honom i sin undervisning. Därför var det några studenter som fick ansvar för honom och en tjej var extra engagerad i honom och jag träffade också henne när jag hämtade hem Lotus och hade lite mailkontakt med henne efteråt. Nu var det alltså hon som dök upp på tävlingsplatsen och hon tyckte förstås att det var jätteroligt att se hur bra det gått för honom. Dock blev hon ännu mer imponerad när hon fick reda på vad som hänt efter att hon träffat honom på Ultuna. Detta var nämligen när vi första gången ställde diagnosen om en inflammerad hasled och trodde att vi i och med det hade löst alla problem. Innan operation, trasiga gaffelband och så småningom ett helt hopplöst läge när jag var så nära att ge upp. Med detta blev hela historien än mer fantastisk – och visst är du ganska fantastisk, min fina Lotus!
Nu ska Lotus få en vecka ledigt och bara promenera och gå i hagen och mysa. Han har under det senaste halvåret jobbat både mera och bättre än nånsin tidigare i hela sitt liv så jag tror verkligen att han behöver en andhämtningspaus nu – både för kropp och själ. Och även matte behöver nog ta en liten paus innan vi tränar vidare. För nu har jag fått ännu mer blodad tand och snart ska vi ut och tävla igen.