Min vana trogen så hade jag bokat in ett träningspass för S på lördagen. Det har ju visat sig att det absolut bästa sättet för att ha en riktigt lösgjord häst på tävlingen är att göra ett bra ridpass dagen innan. Det var en otroligt varm dag och temperaturen i ridhuset var allt annat än behaglig, men det hindrade inte Lotus från att vara både pigg och arbetsvillig. Han var helt enkelt kanonfin! Han kom snabbt till bra jobb i skritten, där vi värmde upp med serpentiner där jag fick jobba med att svänga för ytterhjälper och inte bli hängande i innertygeln (känns igen från körningen…). Joggade sedan igång i trav och Lotus var härligt mjuk och stadig i formen.
Fick sedan jobba med öppnor varvat med slutor i trav och det här var nog nästan svårare för mig än för Lotus. Det är så otroligt viktigt att jag kräver lagom mycket och inte ger för stora hjälper. Jag ska egentligen bara sitta där och göra så lite som möjligt, det är då det blir bäst! Tyvärr har jag en förmåga att vilja göra för mycket och då fungerar slutorna inte alls eftersom jag sätter Lotus i ett läge där han inte har en chans att jobba. Men när jag väl hittade känslan kunde jag faktiskt nästan bara sitta där och ”glida” och det var en väldigt behaglig känsla. Allteftersom Lotus kom igång blev han väldigt bärig och spänstig och jag fick den där härliga känslan av att jag verkligen satt djupt ner i sadeln och liksom bars upp av honom och då är det (nästan) hur lätt som helst att själv få en bra sits med buren hand och rak rygg.
Galoppen var ovanligt bra och vi har väl sällan fått så mycket beröm. Vi fick till några riktigt fina fattningar som var så bra att jag själv blev alldeles förvånad och galoppen var bärig och reglerbar på ett sätt som jag nästan inte upplevt tidigare. Väldigt behaglig upplevelse, särskilt med tanke på att Lotus har en väldigt bra galopp. Efter detta kunde jag njuta av ett ännu bättre travjobb med ännu mer spänst och schvung. Nu övergick vi till att rida öppnor längs långsidorna och sedan gå upp på medellinjen och göra sluta tillbaka till spåret. Ännu en gång fick jag jobba med att inte göra för mycket och framför allt vara försiktig med ytterskänkeln, men jag fick till några riktigt fina slutor.
Kunde sedan trava av en spikrak häst som verkligen hade lika mycket stöd på båda tyglarna och jag satt mest där med ett leende och njöt. Det är så fantastiskt roligt att jobba med Lotus nu och vi har nått en nivå som jag aldrig hade trott var möjlig. Helt otroligt att jag kan rida honom på det här sättet och som jag rider honom nu har jag nog aldrig ridit tidigare, på någon häst. Och detta på en häst som ingen trodde skulle fungera för ridning överhuvudtaget! Fick så mycket beröm av S att jag nästan blev lite självgod…
Efter avslutat ridpass var det bara att fortsätta med att bada och fläta häst och packa ihop alla saker. Tack och lov börjar jag få lite rutin på det hela nu så allt går betydligt fortare än inför de första tävlingsstarterna. När jag sedan egentligen bara ville åka hem och äta en god middag, var jag istället tvungen att ta med mig sambon och köra upp vagnen till tävlingsplatsen eftersom vi fortfarande bara har ett enda släp. Fördelen med det var att jag då kunde passa på att gå precisionsbanan, vilket gav mig en betydligt lugnare söndagsmorgon. Banan var vid första anblicken otroligt rörig och kändes helt omöjlig att lära sig, men redan efter första varvet såg jag att det fanns ett tydligt mönster och när jag gått den två gånger till kändes det som att det i alla fall inte skulle vara några problem att hitta rätt. Däremot fanns det en hel del svårigheter rent körmässigt.
Söndag morgon bar det iväg mot Johannesberg med en lätt taggad Lotus, som dock var klart lugnare än de senaste gångerna. Min starttid för dressyren var kl 10.30 så det blev en någorlunda human morgon, även om jag såg till att vara på plats i tid så behövde vi inte åka från stallet förrän kl 8.30.
Det märks verkligen att Lotus vant sig vid tävlingslivet för även om han var väldigt nyfiken och alert när vi lastade ur honom, så var han lugn nog för att stå stilla och låta sig broddas. Något sånt hade inte varit möjligt tidigare! Det faktum att Lotus numera är så lugn gör också att jag kan låta sambon hålla honom medan jag i lugn och ro kan ordna med all utrustning och göra oss klara för start.
Lotus knallade upp till tävlingsområdet med ivriga steg, att han trivs på Johannesberg är det ingen tvekan om! Det var till och med så att tjejen i funktionskontrollen kommenterade att hästen såg så glad och nöjd ut. Lotus var en dröm att köra på framkörningen. Han är sällan så fin att köra som just på Johannesberg. Om det nu är miljön, de öppna ytorna, underlaget eller en kombination, men han älskar verkligen att vara på det stället och jobbar med en sån härlig energi. Ändå var han hela tiden uppmärksam på mig och riktigt lyhörd för mina hjälper. Att gårdagens ridpass hade gett resultat märkte jag direkt för Lotus var väldigt mjuk och fin och jättetrevlig i formen. Dock fick jag inte riktigt till stödet på yttertömmen fullt ut, men vi kom en bra bit på väg.
Det bästa var att jag kunde behålla nästan hela den här fina känslan när jag kom in på banan. När jag körde upp på medellinjen för att påbörja programmet hade jag verkligen en skön känsla av att ”det här kommer att gå bra”. Och det gick faktiskt ganska bra större delen av programmet. Lotus jobbade i riktigt trevlig form, var uppmärksam på mig och hade en härlig energi. Dock blev det en hel del småmissar. Att han inte riktigt var uppe på vänstertömmen avslöjades i flera av hörnpasseringarna och förstås i volter och serpentiner. En lite väl ivrig Lotus tog även galopp i en av travökningarna. Mest var det dock jag som gjorde små slarvfel genom att inte köra optimala vägar och exempelvis flera gånger komma fel när jag skulle köra upp på medellinjen, vilket bland annat spolierade åttvolten där den ena blev för liten och den andra för stor. Å andra sidan var jag väldigt stolt över att jag klarade avvikelsen på enhandsfattning riktigt bra och ryggningen blev jättebra för att vara vi.
På det hela taget var jag faktiskt jättenöjd. Visst, en hel del missar som kostade poäng, samtidigt var Lotus jättefin i delar av programmet och framför allt var det härligt att kunna konstatera att han nästan gick bättre på tävling än på träning. Kritiken och poängen var nog ganska precis vad jag förtjänade. Jag fick en del sexor och sjuor, men också många femmor en förarglig trea (åttvolten…). Jag vet vad jag har att träna på och framför allt måste jag öva massor på att köra programmässigt och verkligen göra sakerna vid exakt rätt punkt. Dessutom måste vi jobba ännu mer på att få den där riktigt lösgjorda hästen. Men med tanke på hur lite rutin vi faktiskt har så var jag otroligt nöjd och jag lämnade banan med en väldigt bra känsla.
När resultaten så småningom presenterades visade det sig att jag var 6:a och första utanför placering. Det var väldigt få poäng som skiljde så om jag bara hoppat över nån av mina lite förargliga missar så hade jag varit placerad, men det var faktiskt inget som jag grämde mig över. Vi gjorde vår tredje dressyrstart någonsin, vi hade klivit upp en nivå i svårighetsgrad och det var betydligt fler startande och större konkurrens än tidigare – att vara första utanför placering var en bedrift. Och att Lotus och jag överhuvudtaget är på en tävlingsbana och presterar, ja det är en bedrift i sig!
Men vi fick inte riktigt slå oss till ro än. Vi gick tillbaka till parkeringen och lät Lotus vila och beta lite medan jag och sambon fick en kopp kaffe. Sedan var det bara att sela på och spänna för igen och köra tillbaka till tävlingsområdet för precisionen. Lotus hade absolut inget emot att gå tillbaka dit, tvärtom, för det med ivriga steg han klev iväg. När jag började köra fram kändes han ännu finare än tidigare. Nu hade jag verkligen det där jämna stödet i tömmarna och Lotus var otroligt lyhörd och följsam. Styrde med lätthet runt bland framkörningskonerna och det var inte utan att jag tyckte att det var lite synd att vi inte skulle gå in på dressyrbanan ännu en gång.
Aldrig har jag väl haft en så bra känsla inne på precisionsbanan! För första gången kunde jag verkligen göra sådär som jag vet att jag ska göra, dvs lägga Lotus på rätt linje in mot konerna och sedan bara låta honom gå utan att störa honom och han var bara stadig i formen och jobbade på. En gång började jag ”vingla och ratta” och mycket riktigt, då föll en boll. Men i övrigt var vi felfria och Lotus var otroligt fin och jag var fantastiskt nöjd. Dessutom var vi någorlunda nära idealtiden, något som jag inte ens hade brytt mig om att försöka anstränga mig att klara av men det är klart att det var lite extra bonus.
Jag var otroligt nöjd med vår insats och även Lotus såg ganska belåten ut. Däremot började han vid det laget att bli ganska trött och det märktes på sista biten av den ganska långa precisionsbanan att energin inte riktigt räckte till. Han var fullständigt nöjd med att gå in i transporten och äta ”betforsoppa” och hö medan matte och husse hade picknicklunch utanför.
Ja, de här tävlingsutflykterna är verkligen härliga och jag tror att vi har lika kul alla tre. Lotus fullständigt älskar att komma ut på äventyr och det sprudlar verkligen om honom. Sambon, som helt saknar hästbakgrund, tycks verkligen ha fastnat för det här med körningen och är jätteengagerad. Och själv är jag bara lycklig över att jag numera får ha så roligt med min otroliga häst.
Nu är det sommaruppehåll i tävlandet, men jag ska träna flitigt med målet att åtminstone inte göra samma misstag nästa gång… Dessutom ska jag köra in mig på giggen så att vi kan köra finvagn nästa gång. Nu ska det inte tävlas dressyr i maratonvagn flera gånger, nu är det gigg och fina kläder som gäller.