11. Lärdomar
Eftersom min magkänsla visat rätt förr, bokade jag genast en tid på kliniken. Lotus reagerade på böjprov i vänster framkota och vänster has och veterinären kunde snabbt konstatera att det var artrosen som gjorde sig påmind igen. Veterinären verkade inte det minsta bekymrad utan ordinerade en ny IRAP-behandling. Att vi skulle få göra om behandlingen efter ungefär det år som nu förflutit var egentligen helt väntat så det kändes faktiskt inte som ett bakslag utan mer som en nödvändig och väntad service.
Första återbesöket skedde fyra dagar efter första behandlingen och redan nu kunde veterinären känna tydlig skillnad när han böjde Lotus. Sex dagar senare var det dags för tredje och sista behandlingen. I princip blev Lotus nu friskskriven och veterinären verkade mycket nöjd med resultatet av behandlingen. Vi fick skritta en vecka till innan vi kunde börja jobba lite försiktigt igen. Eftersom skadan inte hunnit bli så allvarlig innan Lotus fick behandling kunde vi också komma igång relativt snabbt igen. Hur länge det kommer att fungera den här gången är det ingen som vet. Det kan vara en vecka, en månad, ett år. Jag vågar inte ta något för givet och minsta lilla avvikelse i Lotus beteende, minsta lilla tecken på motvillighet, får mig att genast bli orolig för att något ska vara fel. Lotus har sina skador och jag vet att de kan göra sig påminda när som helst igen. Men jag har också lärt mig ungefär hur jag ska hantera dem. Det handlar om att jobba Lotus lagom mycket, att bygga upp snarare än bryta ner. Att vara lyhörd för hur han mår och reagerar på arbetet. Att alltid ge honom den tid han behöver för att själv hitta sin form och balans och aldrig pressa honom till arbete. Men när jag jobbar honom så, så får jag också en väldigt nöjd och harmonisk häst som jobbar otroligt bra, avspänt och till synes utan ansträngning. Det här är en av de många lärdomar som de senaste åren med Lotus gett mig. Jag har lärt mig så otroligt mycket om hästar och deras träning; kunskaper som jag absolut inte skulle vilja vara utan och kunskaper som jag kommer att bära med mig i mitt framtida hästliv. Kunskaper som jag redan märker att jag har stor användning för när jag jobbar med andra hästar. Jag har också lärt mig att uppskatta och njuta av det jag har och inte ta något för givet. Lotus och jag har knutit väldigt starka band efter allt vi har gått igenom tillsammans och min målsättning är att verkligen njuta av honom så länge jag får. Jag har kämpat så mycket för honom, men han har också gett mig så mycket tillbaka och han är värd allt slit, även i framtiden. |
Fortsättningen
Detta var vår status i maj 2010. Efter det har mycket hunnit hända – och faktiskt i stort sett bara positiva saker. Lotus har utvecklats fantastiskt bra sedan dess. Den största förändringen är nog att han blivit en väldigt fin körhäst och att vi t o m börjat tävla i just körning. Tänk att den häst som jag för några år sedan trodde i bästa fall skulle fungera som promenadhäst nu är en fantastisk tränings- och tävlingskompis. Sedan våren 2010 berättar jag kontinuerligt om vår vardag i hästdagboken. Följ oss där! Du kan även läsa våra årsberättelser: 2011 2013 2014 2015 |