När man drar igång ett ombyggnadsprojekt dyker det upp massor av mindre projekt som också måste genomföras för att göra det möjligt att göra det stora projektet. Ett av dessa var att fälla två stora träd som stod precis där den nya terrassen ska byggas. Det var en stor ek, som nästan var två träd eftersom den hade två rejäla stammar, och en björk. Väldigt vackra träd och egentligen kändes det synd att fälla dem, men de stod som sagt i vägen. Dessutom har jag länge irriterat mig på att de ofta står i vägen för solen. Samtidigt som de andra gånger gett behaglig skugga…
Att vi väntat in i det längsta med att fälla träden berodde nu inte bara på att vi tyckte att det var synd att ta ner dem. Nej, det berodde nog lika mycket på att det kändes ganska läskigt – och jobbigt – att fälla tre rejäla träd. Nåja, den här helgen var det dags att ta tjuren vid hornen. Vi började på lördagen med den ena av de två ekstammarna. Försökte att beräkna åt vilket håll den skulle falla och hur långt den skulle nå. Sambon gav sig på den med motorsågen, jag försökte bevaka att allt gick som det skulle (utan att egentligen veta vad jag skulle ha gjort om det inte hade gått som vi tänkt…).
Nu gick dock allt väldigt bra. Med ett brak föll eken ganska exakt där vi hade tänkt oss. Det stora jobbet var dock att såga bort alla grenar och släpa bort dem. Ek är tungt! Två timmar senare hade vi dock bara stammen kvar liggande på gräsmattan – och en rejäl hög med grenar. Tanken är att vi ska spara stammarna och göra ett försök att såga dem till plankor för att bygga ett bord av så småningom.
På söndagen föll den andra halvan av eken. Denna fälldes åt motsatt håll jämfört med den första, men även den hamnade ungefär där vi ville ha den. Det var något färre grenar på denna så den var något mindre jobbig att ta hand om. Sedan föll även björken. Där sågade vi de grövre grenarna till ved, men resten hamnade på rishögen. Den högen har nu vuxit sig väldigt stor och vi hoppas på att få hjälp med att frakta bort den. Stammen ska vi såga till ved så småningom. Dock kanske även en del av denna får bli plankor
Att vi väntat in i det längsta med att fälla träden berodde nu inte bara på att vi tyckte att det var synd att ta ner dem. Nej, det berodde nog lika mycket på att det kändes ganska läskigt – och jobbigt – att fälla tre rejäla träd. Nåja, den här helgen var det dags att ta tjuren vid hornen. Vi började på lördagen med den ena av de två ekstammarna. Försökte att beräkna åt vilket håll den skulle falla och hur långt den skulle nå. Sambon gav sig på den med motorsågen, jag försökte bevaka att allt gick som det skulle (utan att egentligen veta vad jag skulle ha gjort om det inte hade gått som vi tänkt…).
Nu gick dock allt väldigt bra. Med ett brak föll eken ganska exakt där vi hade tänkt oss. Det stora jobbet var dock att såga bort alla grenar och släpa bort dem. Ek är tungt! Två timmar senare hade vi dock bara stammen kvar liggande på gräsmattan – och en rejäl hög med grenar. Tanken är att vi ska spara stammarna och göra ett försök att såga dem till plankor för att bygga ett bord av så småningom.
På söndagen föll den andra halvan av eken. Denna fälldes åt motsatt håll jämfört med den första, men även den hamnade ungefär där vi ville ha den. Det var något färre grenar på denna så den var något mindre jobbig att ta hand om. Sedan föll även björken. Där sågade vi de grövre grenarna till ved, men resten hamnade på rishögen. Den högen har nu vuxit sig väldigt stor och vi hoppas på att få hjälp med att frakta bort den. Stammen ska vi såga till ved så småningom. Dock kanske även en del av denna får bli plankor