7. Bevis
I juni 2008 åkte Lotus och jag på tömkörningskurs på Strömsholm för Anders Eriksson. Det var en fantastisk upplevelse på flera sätt. Dels var det en otroligt givande kurs där jag verkligen lärde mig jättemycket. Men framför allt var det så otroligt häftigt för att Lotus var så fantastiskt duktig och verkligen imponerade på de andra kursdeltagarna. Lotus var i sitt esse; han dansade verkligen fram och gick bättre än nånsin. Att för en gångs skull få vara det där ekipaget som folk verkligen blev imponerade av och tittade en gång extra på var en riktig ”egotripp” och det kändes som en rejäl revansch efter allt vi gått igenom.
I början av oktober var det dags för ett återbesök hos veterinären igen. Under djup koncentration gick han igenom Lotus noggrant för att sedan med ett stort leende säga åt mig att åka hem och fortsätta precis som vi gjort hittills. Vilken otrolig lättnad! Veterinären var helt klart imponerad av vad han såg. Han tyckte att Lotus såg så fin ut i kroppen och hade satt fina muskler. Dessutom tyckte han att han märkte en stor förändring i Lotus temperament, att han nu var mycket mera lugn och harmonisk än tidigare. Jag frågade veterinären om han, när han för ett knappt år sedan hade sagt till mig att han trodde att Lotus skulle kunna fungera i nåt slags arbete, verkligen hade trott att han skulle bli så här pass bra. Veterinären bara log och sa att det inte var han som hade gjort jobbet utan att det var jag. Som veterinär kunde han ta hand om den akuta behandlingen och sätta igång en läkeprocess, men sen är det upp till hästägaren att förvalta detta, låta hästen läka och bygga upp en hållbar individ. De orden värmde verkligen jättemycket. Jag hade ju helt klart lagt ner galet mycket jobb på Lotus och nu fick jag ett fantastiskt bevis på att jag gjort rätt. |
Jag tog även ut kiropraktorn för en kontroll. Sist han såg Lotus var för sex månader sedan och han var imponerad över att Lotus var så fin i kroppen och hade satt så fina muskler, framför allt att han hade fyllt ut rygg och kors med muskler. Däremot konstaterade han att lite av de skevheter som han hade hittat första gången han behandlade Lotus nu hade kommit tillbaka, vilket var en naturlig följd av att hästen nu tränade och byggde upp muskulaturen och därmed förstärkte de skevheter som alltid finns i en kropp.
I mitten av februari 2009 förändrades dock Lotus lite. Till en början upplevde jag det mest som att han tyckte att träningen hade blivit jobbigare. Det tog emot lite mer, det tog längre tid att få honom lösgjord och han blev lite svårare att rida i vänster varv. Ibland hade han också en tendens att springa ifrån jobbet och bara ha bråttom utan att vilja samla sig. Han var fortfarande väldigt fin att tömköra, men när jag märkte allt fler tendenser på att ridningen inte riktigt fungerade, bestämde jag mig för att åka till veterinären och kolla honom. Jag hade hoppats på att besöket skulle vara ganska snabbt avklarat och att veterinären kanske skulle hitta nån liten skavank, men det blev en omfattande hältutredning. Diagnosen blev att Lotus hade inflammationer i kotleden vänster fram och hasleden vänster bak. Dessutom var han rejält öm i ryggen, men det berodde förmodligen på att han felbelastat sig. Lederna sprutades och vi skickades hem med direktiven att han skulle skrittas för hand i en vecka innan vi skulle sätta igång försiktigt med tömkörning. Vi joggade så småningom igång och Lotus såg jättefräsch ut. Ett par dagar innan vi skulle tillbaka till kliniken, tre veckor efter det förra besöket, satt jag upp och red en kort stund efter att ha jobbat igenom honom ordentligt på töm och han kändes jättefin. Föregående kapitel Nästa kapitel |