Igår fick vi sällskap i ridhuset av A och Nisse. Min plan hade varit att sätta upp några få koner och träna lite precision; nu satte vi i stället våra sambos i arbete och trollade fram en hel precisionsbana. Värmde upp med lite lösgörande jobb och körde genom lite portar ”här och där”. Bara det att ha koner i ridhuset gör att man kör på ett helt annat sätt. Man måste helt enkelt bli mer noggrann och konsekvent och det hjälper mig också att bli stadigare i handen och planera vägen bättre. Lotus jobbade på riktigt bra. Hittade snabbt formen och var rund och fin, särskilt i högervarvet. Pigg var han också, minst sagt. Att han gillar det här med körning i allmänhet och precision eller nåt annat lite lekfullt i synnerhet är det ingen tvekan om. Han fullständigt sprudlade av arbetslust.
När vi var uppvärmda hittade A på lite olika linjer som vi kunde träna på. Och det var faktiskt ganska komplicerade linjer med betydligt krångligare svängar och tätare mellan portarna än jag kört tidigare. Nyttigt – och ganska svårt. Men det gick faktiskt riktigt bra, i alla fall när jag fått köra igenom portarna en gång så att jag fick klart för mig hur jag skulle lösa problemet. Det märks verkligen att både Lotus och jag blivit säkrare och Lotus följer mig på ett helt annat sätt än för några månader sen. Däremot märker jag att jag i en lite stressad situation, som det ju lätt blir när man snabbt ska lösa ett problem, lätt faller tillbaka i min gamla vana att börja ta för stora och yviga tömtag. Dock blev det bättre och bättre och det var ju tur att A var där och påminde mig. Hade dessutom bra hjälp av sambon som är duktig på att se lämpligt vägval och hjälpte mig tillrätta från sin plats bak på vagnen. Provade faktiskt även att ta några av svängarna i galopp och det var riktigt kul, men gick för fort för att jag skulle fixa de mer komplicerade svängarna.
Avslutningsvis körde vi en hel bana. Fick riktigt bra flyt och hade bara några få rivningar. Väldigt väldigt kul var det. Den här typen av körning är verkligen rolig. Man känner verkligen hur man får riktiga adrenalinkickar och att Lotus tycker att det är minst lika kul som jag tycker gör ju det hela ännu roligare. Ett både roligt och lärorikt pass med andra ord!
Idag har vi ridit för S. Hon tog vid precis där vi slutade senast och jag fick jobba vidare med att hitta en stadig sits och mest bara sitta rakt upp och ner och göra så lite som möjligt. Och det är ju som sagt ganska så svårt. När jag verkligen klarade av att vänta ut Lotus och bara låta honom hitta formen i skritt utan att göra så mycket annat än att bara vara stadig blev han faktiskt både avslappnad och rund och fin i formen. Kunde sedan göra samma jobb i trav och fick en riktigt fin häst. Galoppen gick riktigt bra. Kände hur jag verkligen kom ner i sadeln och satt rakt upp och ner med en stadig hand, utan att böja honom, och Lotus fick en väldigt rund och fin galopp. Han kändes otroligt härlig att sitta på och jag fick en väldigt bra känsla i galoppen. Dessutom var han riktigt lugn, även om han som vanligt var full av framåtbjudning.
Den riktiga utmaningen var att sitta ner i trav och göra samma jobb, utan att frestas att böja honom för att tvinga honom att bli mera rund i formen. Fick verkligen jobba med mig själv för att inte göra en massa onödiga hjälper – och med att acceptera att Lotus inte var riktigt så rund som jag egentligen vill ha honom. S sa till mig att han jobbade väldigt bra med kroppen och att formen blev bättre och bättre; det var bara för mig att vänta ut honom. Och mot slutet var han riktigt riktigt fin och framför allt kunde jag känna att jag verkligen hittade sitsen och kom ner i sadeln med sittbenen och hittade en balans. Så faktiskt, jag tror att jag sakta men säkert börjar hitta rätt och förstå hur jag ska göra och nu vågar jag tro på att detta snart ska sitta i ryggmärgen som det mest självklara i världen.
Det roliga är att mina båda tränare säger i princip exakt samma sak och är väldigt överens både om vad som behöver jobbas med just nu och hur vi ska göra för att komma åt problemen. Visst har de lite olika lösningar ibland, det handlar ju trots allt om ridning för den ena och körning för den andra. Men i det stora hela är de rörande överens, och det är ju tur det för annars skulle det bli väldigt förvirrande för mig. Nu känner jag i stället mer än nånsin hur mycket nytta jag har av att kombinera ridning och körning. Dessutom skulle ju kanske mitt förtroende för mina tränare få sig en törn om de sa emot varandra; nu stärks det i stället.
Idag är för övrigt en stor dag för mig och Lotus. Det är nämligen exakt sju år sedan jag skrev på köpekontraktet och hämtade hem en knappt fyraårig Lotus från uppfödaren på Rindö. Mycket har ju hänt sedan dess och det kanske är tur att jag den dagen inte riktigt visste vad som komma skulle. Idag kan jag dock bara vara otroligt lycklig över att jag hittade denna fantastiska häst och över att jag trots allt vågat tro på honom hela tiden. Min fina underbara Tusse, du har gett mig så otroligt mycket! Nu satsar vi framåt med hopp om många ytterligare fina år tillsammans.
När vi var uppvärmda hittade A på lite olika linjer som vi kunde träna på. Och det var faktiskt ganska komplicerade linjer med betydligt krångligare svängar och tätare mellan portarna än jag kört tidigare. Nyttigt – och ganska svårt. Men det gick faktiskt riktigt bra, i alla fall när jag fått köra igenom portarna en gång så att jag fick klart för mig hur jag skulle lösa problemet. Det märks verkligen att både Lotus och jag blivit säkrare och Lotus följer mig på ett helt annat sätt än för några månader sen. Däremot märker jag att jag i en lite stressad situation, som det ju lätt blir när man snabbt ska lösa ett problem, lätt faller tillbaka i min gamla vana att börja ta för stora och yviga tömtag. Dock blev det bättre och bättre och det var ju tur att A var där och påminde mig. Hade dessutom bra hjälp av sambon som är duktig på att se lämpligt vägval och hjälpte mig tillrätta från sin plats bak på vagnen. Provade faktiskt även att ta några av svängarna i galopp och det var riktigt kul, men gick för fort för att jag skulle fixa de mer komplicerade svängarna.
Avslutningsvis körde vi en hel bana. Fick riktigt bra flyt och hade bara några få rivningar. Väldigt väldigt kul var det. Den här typen av körning är verkligen rolig. Man känner verkligen hur man får riktiga adrenalinkickar och att Lotus tycker att det är minst lika kul som jag tycker gör ju det hela ännu roligare. Ett både roligt och lärorikt pass med andra ord!
Idag har vi ridit för S. Hon tog vid precis där vi slutade senast och jag fick jobba vidare med att hitta en stadig sits och mest bara sitta rakt upp och ner och göra så lite som möjligt. Och det är ju som sagt ganska så svårt. När jag verkligen klarade av att vänta ut Lotus och bara låta honom hitta formen i skritt utan att göra så mycket annat än att bara vara stadig blev han faktiskt både avslappnad och rund och fin i formen. Kunde sedan göra samma jobb i trav och fick en riktigt fin häst. Galoppen gick riktigt bra. Kände hur jag verkligen kom ner i sadeln och satt rakt upp och ner med en stadig hand, utan att böja honom, och Lotus fick en väldigt rund och fin galopp. Han kändes otroligt härlig att sitta på och jag fick en väldigt bra känsla i galoppen. Dessutom var han riktigt lugn, även om han som vanligt var full av framåtbjudning.
Den riktiga utmaningen var att sitta ner i trav och göra samma jobb, utan att frestas att böja honom för att tvinga honom att bli mera rund i formen. Fick verkligen jobba med mig själv för att inte göra en massa onödiga hjälper – och med att acceptera att Lotus inte var riktigt så rund som jag egentligen vill ha honom. S sa till mig att han jobbade väldigt bra med kroppen och att formen blev bättre och bättre; det var bara för mig att vänta ut honom. Och mot slutet var han riktigt riktigt fin och framför allt kunde jag känna att jag verkligen hittade sitsen och kom ner i sadeln med sittbenen och hittade en balans. Så faktiskt, jag tror att jag sakta men säkert börjar hitta rätt och förstå hur jag ska göra och nu vågar jag tro på att detta snart ska sitta i ryggmärgen som det mest självklara i världen.
Det roliga är att mina båda tränare säger i princip exakt samma sak och är väldigt överens både om vad som behöver jobbas med just nu och hur vi ska göra för att komma åt problemen. Visst har de lite olika lösningar ibland, det handlar ju trots allt om ridning för den ena och körning för den andra. Men i det stora hela är de rörande överens, och det är ju tur det för annars skulle det bli väldigt förvirrande för mig. Nu känner jag i stället mer än nånsin hur mycket nytta jag har av att kombinera ridning och körning. Dessutom skulle ju kanske mitt förtroende för mina tränare få sig en törn om de sa emot varandra; nu stärks det i stället.
Idag är för övrigt en stor dag för mig och Lotus. Det är nämligen exakt sju år sedan jag skrev på köpekontraktet och hämtade hem en knappt fyraårig Lotus från uppfödaren på Rindö. Mycket har ju hänt sedan dess och det kanske är tur att jag den dagen inte riktigt visste vad som komma skulle. Idag kan jag dock bara vara otroligt lycklig över att jag hittade denna fantastiska häst och över att jag trots allt vågat tro på honom hela tiden. Min fina underbara Tusse, du har gett mig så otroligt mycket! Nu satsar vi framåt med hopp om många ytterligare fina år tillsammans.
RSS Feed
