Träningen var jättebra. En träning för Anders handlar oftast om att jag får med mig nya verktyg och tankegångar som jag kan arbeta vidare med själv och så var det även igår. Jag ville få hjälp med att få ordning på bakdelsvändningarna eftersom jag inte riktigt får till dem. Anders konstaterade att problemet var att Lotus tappade bjudningen i vändningen och därför övergick vi till att göra slutor i trav i stället, vilket innebär ungefär samma fotflyttning men mer bjudning. Ändrade tömsättningen så att innertömmen spändes som en graman medan yttertömmen sattes direkt i bettet. Jag fick gå på Lotus yttersida, dvs mellan honom och väggen, och kunde därmed påverka bakdelen från yttersidan. Hörnpasseringarna gjordes som en del av en bakdelsvändning. Yttertömmen fungerade då lite som en ytterskänkel som hjälpte framdelen genom svängen och ibland kunde jag även använda pisken som lite lätt sidförande hjälp.
Det här blev verkligen en aha-upplevelse. Lotus jobbade så otroligt bra. Han blev jättefin i formen utan tendenser till att bli för hopdragen, vilket jag ibland har problem med. Jag hade knappt något i handen, bara ett väldigt trevligt stöd, och Lotus jobbade sådär härligt avspänt och harmoniskt som man verkligen vill ha honom.
En lärdom jag verkligen kommer att ta med mig från detta träningspass är att man behöver ändra tömsättning flera gånger under ett pass. Inledningsvis är oftast en ledande innertöm det bästa och den tömsättningen fungerar jättebra vid t ex volter, öppnor och skänkelvikningar. Ska man jobba med slutor fungerar ju tydligen gramanspänningen jättebra och i andra övningar kan helt andra tömsättningar vara de bästa. Dessutom måste man vara beredd att tänka om allteftersom hästen utvecklas. Det som är rätt idag kanske inte alls är rätt om en månad. Det är det här som gör det så svårt – och samtidigt så roligt! Ju mer jag lär mig, desto mer vill jag träna, lära mig och utvecklas!
Hann även rida Cougar innan vi åkte. Vi red i ridhuset och i början var Cougar mest koncentrerad på diverse saker som hände utanför och blev ganska spänd och ofokuserad. Jag lyckades behålla tålamodet och väntade på honom tills han spänt av. Då blev han jättefin! Plötsligt hade jag en häst som koncentrerat jobbade på i en rund och avspänd form och både öppnor och skänkelvikningar fungerade jättebra. Jobbade en hel del med galoppen och kunde utan problem sitta ner och faktiskt verkligen jobba honom i galopp. Han kändes jättetrevlig och verkade väldigt nöjd själv också. Känns som om det hänt massor på bara några veckor, förmodligen en lyckad kombination av att jag lärt mig hur jag ska jobba honom och att han blivit lite starkare.