Lotus har varit kanonfin hela veckan. Jag har gjort ett par tömkörningspass med honom där han verkligen jobbat jättebra. Jag får honom att bli väldigt känslig och gå på lätta hjälper och kan bland annat med bara röstkommadon få honom att växla mellan galopp och halt, med bibehållen form. Börjar hitta en riktigt bra form där jag tycker att han har fått fram nosen och inte längre blir lika mycket ”bakom” och nacken är nästan alltid högsta punkten. Får honom väldigt bärig och fin och det är en härlig känsla när jag kan ta honom i öppna längs långsidorna utan att egentligen ta i tömmarna. Genom att peta lite på inner bakben får jag honom att sätta under sig lite till och bli ännu bärigare. Han är väldigt arbetsvillig och jobbar med en härlig energi.
I torsdags hade vi en riktigt bra körträning. För första gången kände jag att träningen handlade mer om att verkligen lära sig att köra i stället för att bara lära Lotus att hantera vagnen. Jag tränade för A, som satt bredvid mig i vagnen hela tiden och därmed kunde ge mig väldigt bra hjälp. Hon tjatade om att jag måste behålla stödet på yttertömmen och svänga genom att bara ge en liten eftergift där. Jag fick vända över ridbanan mellan två koner och även göra diagonallinjer. Jag insåg att jag måste svänga betydligt senare än vad jag tror för att komma in på den tänkta linjen. När Lotus svarat på eftergiften och svängt gäller det att ta tillbaka stödet igen och räta upp honom och behålla detta stöd tills det är dags att svänga igen.
Jag kände att jag äntligen hittade känslan i körningen och Lotus började jobba jättebra. Han blev rund och fin, sög verkligen på bettet och hade ett otroligt driv och framåtbjudning. Tror att vi tyckte att det var lika kul båda två och vi kände oss riktigt stolta efteråt.
Igår var det dressyrträning för S. Det var veckans andra aha-upplevelse. Jag har bara ridit Lotus en gång efter hans lilla semester och tyckte då att han kändes lite stum och stel och började ännu en gång fundera på om nåt kanske ändå inte stämmer. S och jag resonerade kring detta och hon sa att hon inte alls upplever Lotus som stel och det faktum att han är så otroligt fin att tömköra motsäger ju att nåt skulle vara fel med honom. Lösningen måste vara att rida honom på samma sätt som jag tömkör. S upptäckte att Lotus sätter inner bak en hovbredd innanför kroppen, särskilt i vänster varv, och då får han också svårt att komma igenom kroppen. Detta händer inte på samma sätt i tömkörningen eftersom jag då hela tiden påverkar bakdelen. Nu fick jag flytta ut bakbenet lite genom att ta bak innerskänkeln och samtidigt flytta in framdelen lite genom att ”tänka lite öppna”. Så enkelt och ändå så svårt och vilken otrolig skillnad! För nu fick jag plötsligt en mjuk häst som spårade och gick genom hela kroppen. Han fick samtidigt ett mycket bättre driv.
Vi fortsatte sedan att överföra tömkörningen till ridningen. I tömkörningen driver jag honom med små men distinkta ”pet” med pisken; använd skänkeln på samma sätt istället för att klämma hela tiden med den. Och i tömkörningen har jag hela tiden ett stadigt stöd på yttertömmen och en väldigt mjuk innertöm; gör likadant i ridningen. Plötsligt satt jag och gjorde skänkelvikningar där det kändes som om jag knappt tog i tyglarna och Lotus flyttade med lätthet åt sidan för en väldigt lätt innerskänkel.
Det är svårt att förmedla den här känslan med ord, men det var verkligen som om nånting ”klickade till” i min hjärna och jag hittade en helt annan känsla i ridningen. Dessutom var det en otrolig lättnad att inse att det absolut inte är nåt fel på Lotus, vi måste bara hitta rätt sätt att jobba honom på. Vi har varit så fokuserade på formen att vi lite tappat bort hur han placerar bakdelen.
Jag kände mig otroligt nöjd efteråt och är fantastiskt glad över att jag har en så duktig tränare som verkligen tänker, analyserar och ser detaljerna. Det är millimeterpassning att rida och jag vet inte om Lotus egentligen är svårare än nån annan häst, men det känns som om konsekvenserna kan bli allvarligare om något går fel med honom än med en häst som är lite mer ”tålig”. Sen gäller det för mig att själv bli mer och mer lyhörd för detaljerna, men jag behöver verkligen den hjälp som S ger mig.