Julaftonen bjöd traditionsenligt på kadrilj och det var riktigt kul. Vi var ovanligt få ekipage i år, vilket för mig som tömkörde innebar att det var lite extra jobbigt eftersom vi inte kunde ”utnyttja” det faktum att tempot sjönk långt bak i ledet – med bara fem ekipage fick vi mestadels ligga i ett ganska friskt travtempo och jag var ordentligt svettig när vi var klara. Men jag tyckte att vi skötte oss riktigt bra och Lotus var som vanligt väldigt söt i sin tomteluva.
Igår tränade vi löshoppning. Lotus har ju en unghäst som ny granne och när hans matte tar initiativ till aktiviteter som kanske egentligen mest riktar sig till unghästar, men som även vi kan ha glädje av så hänger vi gärna på.
Lotus fick vara med lös i ridhuset medan vi byggde banan och redan det tyckte han var rätt trevligt – massor av folk som gick runt i ridhuset och bar på saker och alla ville gärna prata med honom. Han var verkligen som en stor hund som gick runt bland alla och ”snackade” lite, kollade om det kanske fanns nåt gott att äta samt inspekterade hindren.
Vi byggde banan enligt samma mått som man använder vid fyraårstesten med två lägre hjälphinder och en oxer som höjdes successivt. Lotus tog sig an uppgiften med stor entusiasm och bjöd friskt på hindren. Han hoppade med stor kraft och var högt över hindret varje gång. Dock fick han inte hoppa högre hinder än 90 cm (även om han nog oftast hoppade minst 110 cm ändå…). Han såg riktigt fin ut, galopperade med stora luftiga språng och hoppade riktigt bra. Det syntes tydligt hur kul han tyckte att det var att få busa och leka och han avslutade gärna varje hoppserie med ett par bocksprång. Det är så otroligt kul att få se hästarnas glädje när de löshoppar, det smittar verkligen! Nu när det är isigt och hårt ute och det inte blir så mycket ”hopp och bus” utomhus, varken under träning eller hagvistelse, känns det extra bra att hästarna får leka lite fritt inomhus och få utlopp för sin energi.