Lotus såg jättefin ut, återigen kändes han väldigt fräsch för att vara ofräsch. Mjuk och fin och massor av arbetsvilja. Vi tog det ganska lugnt och skrittade mest, men en del travjobb blev det också och det kändes som ett bra pass. Känns också som om jag inte behöver vara jätteorolig för morgondagens veterinärbesök. Tror visserligen inte att jag har fel i mina aningar om att nåt inte riktigt är som det ska, men det kan inte vara alltför allvarligt, då skulle Lotus inte jobba så här bra.
Idag har Lotus och jag lekt ”plockepinn”. Vi fick sällskap i ridhuset av en tjej som rider western (på en otroligt söt nordis som Lotus är helt kär i). Hon hade plockat fram lite bommar och gjort trail-hinder (tror jag att det heter, det här är en för mig ganska okänd värld). Det var en liten ”fålla” som man skulle gå in och vända i och ett par bommar som man kunde använda för att rygga mellan eller kliva över. Jag hade ändå bara tänkt göra ett lätt tömkörningspass så det passade perfekt att lite bommar att ”leka med”. De ursprungliga övningarna var väl inte helt kompatibla med tömkörning, så vi improviserade lite. Det visade sig dock t ex att det var väldigt nyttigt att träna på raka ryggningar genom att rygga mellan två bommar och att låta Lotus gå rakt in i fållan och sedan vända honom 90 grader och låta honom gå ut igen, utan att trampa på någon bom, var en bra övning för både smidighet och lydnad. Det vore förmätet att säga att vi gjorde western-övningar, men det var ett väldigt kul sätt att pigga upp tömkörningen på så det här ska vi göra igen.
Lotus såg jättefin ut, återigen kändes han väldigt fräsch för att vara ofräsch. Mjuk och fin och massor av arbetsvilja. Vi tog det ganska lugnt och skrittade mest, men en del travjobb blev det också och det kändes som ett bra pass. Känns också som om jag inte behöver vara jätteorolig för morgondagens veterinärbesök. Tror visserligen inte att jag har fel i mina aningar om att nåt inte riktigt är som det ska, men det kan inte vara alltför allvarligt, då skulle Lotus inte jobba så här bra.
0 Comments
Idag var det dags för parkörning igen och för min del blev det lite av en ”examen” eftersom A tyckte att jag skulle ta hela ansvaret för att spänna för. Hon ska snart åka på en längre semester och tanken är att jag ska försöka motionera hästarna under tiden. Ja, om de är friska nog förstås. Båda grabbarna ska träffa veterinär på tisdag eftersom båda två är lite ”slitna” så det återstår att se hur mycket jobb de får göra den närmaste tiden.
Nåja, jag tyckte nog att jag lyckades ganska bra med att få dit alla remmar och spännen i rätt ordning. Hästarna var som vanligt samarbetsvilliga och stod snällt stilla och väntade tills jag var klar. Efter ett par varv i ridhuset för att känna att allt fungerade gav vi oss sedan ut i vintersolen. Jag fick köra och det var roligt, spännande - och lite läskigt. I skritt går det bra, men i trav blir det tydligt både att det är mycket att hålla reda på och att det är stora krafter i rörelse. Eftersom underlaget inte var det bästa lät vi bara hästarna trava korta sträckor och vid ett par tillfällen hade jag faktiskt svårt att få stopp på dem när jag sedan ville ha ner dem i skritt igen. Jag fick verkligen ta i och jag insåg verkligen vilken styrka det finns där framför mig. A tog över en stund för att visa mig lite (och för att hon tycker att det är så otroligt kul att köra!) och hon sätter ju onekligen lite mera tryck i hästarna, samtidigt som hon har bättre koll på dem. Dock var det jag som höll i tömmarna när båda hästarna, helt omotiverat, blev rädda för en häst som kom promenerande med tillhörande matte. Det blev rejält rörigt, de skrämde upp varandra lite grann och eftersom jag inte var snabb nog att bromsa vagnen slog den emot hästarna och skrämde upp dem ytterligare. Jag kände mig inte helt bekväm i situationen, men var tacksam över att A snabbt kunde ta över och reda upp det hela. Egentligen var det aldrig farligt, men som sagt, det var stora krafter i rörelse och jag är ju inte riktigt van… Kul hade vi i alla fall, både människor och hästar. Hästarna älskar verkligen att gå i par, man riktigt ser på dem hur kul de har och det ser nästan ut som om de pratar med varandra ibland. Och duktiga är de, om bara kusken gör rätt så gör de rätt. Idag lyckades vi bland annat göra ett par riktigt snäva vändningar och hästarna trampade runt som om de aldrig gjort annat. Lotus svullna ben hade fått ett nytt utseende idag. Knät var något mindre svullet, istället var han rejält svullen nedanför knät. Han såg dock ren ut när jag lät honom springa några varv på en volt. Är inte särskilt bekymrad över denna skada, men det passar ändå ganska bra att en veterinär ska titta på honom, även om det just denna skada inte är något som normalt sett skulle ha behövt veterinärvård. Idag har Lotus haft besök. En kompis till oss med 7-årig dotter var och hälsade på. Lotus gjorde naturligtvis succé och blev bästis med såväl pappa som dotter. Han är ju som bekant en extremt social min häst och väldigt lätt att tycka om. Att fyra personer fanns där runt honom hela tiden var förstås rena himmelriket.
Självklart tog vi en tur med vagnen. Efter en sväng runt en isig åker körde vi en bit upp längs skogsvägen. Den har ju varit plogad och efter det har det hunnit töa, regna och frysa igen så det var ganska isigt. Inga större problem med det till en början dock. Inte förrän vi kom till en backe som är lite brant de sista metrarna. Jag vet att Lotus brukar få ta i lite extra där när han har vagnen med sig, men inte tänkte jag på att det skulle vara några problem. Förrän vi stod där mitt i backen och Lotus inte fick fäste överhuvudtaget! Benen bara spann på honom och han var nere på knä och vände ett par gånger. Stackaren! Jag har ju valt att inte ha honom broddad i tårna och det är klart att det ställde till problem nu när han verkligen behövde skjuta ifrån med tårna för att få med sig vagnen. Självklart blev jag ganska rädd och så även min lilla passagerare. Lotus behöll dock lugnet, verkade mest undra hur jag hade tänkt reda ut den situation jag hade satt honom i. Och det lyckades jag faktiskt med. Jag fick honom att ta ett par steg åt sidan så att han fick fäste i snökanten. Sen ropade på sambon och hans kompis som befann sig strax bakom oss. De kom springande och lyckades hjälpa Lotus att få upp vagnen på platt mark. Där spände vi ifrån och killarna fick halkande ta vagnen nerför backen igen. Pust. Väl nere på mer fast mark igen spände vi för och körde hemåt. Lotus var precis lika glad som vanligt och verkade inte det minsta påverkad av vårt lilla äventyr. Och även vår lilla kompis var glad igen och fick sedan både rida och hjälpa till med stalljobbet. En lyckad dag trots allt! Såret såg jättefint ut, men däremot hade svullnaden flyttat sig ner till knät, som såg ut som en mindre fotboll. Dock verkade han inte vara det minsta bekymrad över detta. Hur som helst så passade det nog bra med en skrittdag. |
Vi finns på Instagram:
|