Idag har jag tränat med Cougar igen. Bara andra passet med honom för tränare och jag märkte SÅ stor skillnad redan! Idag fick jag honom betydligt mer rund och avspänd än förra gången och då kom också gången i honom. Förra gången kunde jag knappt rida längs långsidorna utan att hela tiden tappa formen, men idag funkade det alldeles utmärkt så länge jag red honom i lite öppna så att han inte fick bli helt rak. Jag fick verkligen bra ridkänsla och var grymt nöjd.

Att faktiskt kunna få en för mig helt ny häst att jobba riktigt bra - och särskilt då en häst som inte är helt lätt att rida - känns som ett kvitto på att jag faktiskt lärt mig en hel del om ridning. Och det är till stor del min tränares förtjänst - och Lotus. Min tränare har en otroligt ödmjuk inställning till alla hästar hon tränar och även om hon är krävande och verkligen vill att man ställer krav på hästen och är lite tuff mot dem om det behövs, så är det ändå alltid på hästens villkor. Här handlar det inte om att jaga på eller att överhuvudtaget bråka med hästen utan om att få hästen att jobba på ett sätt som den trivs med. Och det märktes så tydligt på Cougar att han verkligen trivdes med jobbet. Även om det var jobbigt för honom så verkade han så nöjd.

Det handlar mycket om tålamod, att vänta ut hästen och låta den hitta sin egen balans. Att kanske inte alltid gå rakt på målet utan hitta en annan, och för hästen naturligare väg, dit. Om att bygga upp en hållbar häst och inte ha bråttom. Det handlar helt enkelt om väldigt mycket sunt förnuft och gammal hederlig kunskap om hästar och jag tror att detta är något som många har tappat bort på vägen mot snabba resultat. För mig har detta varit ett sätt att rädda Lotus tillbaka till arbete. Om jag inte på grund av hans skador hade tvingats tänka om hade jag förmodligen fortsatt i mina gamla invanda hjulspår, som väl egentligen inte var fel, men kanske inte heller alldeles rätt. Nu har jag, faktiskt tack vare, skadeproblemen lärt mig ett helt nytt tänk som jag alltid kommer att ha med mig i mitt framtida hästliv.

Red även Lotus. Det blev ridhusjobb även för honom. Jobbade på som vanligt med mycket lösgörande jobb i skritt och sedan trav runt fyrkanten. Eftersom jag inte vill rida varken sidvärtsrörelser, skolor eller volter i trav än så länge har jag lite svårt att få honom till bra jobb i traven. Nu blir det lätt så att han bara "ångar på", men han jobbade i alla fall i ganska trevlig form. I skrittjobbet fick jag honom ganska rund och trevlig, men hade kanske velat ha honom ännu lite mjukare. I skänkelvikningarna blev han lite bromsig och ville gå mer åt sidan än framåt. Märkte då att jag måste ta honom djupare i formen innan jag börjar flytta honom, då blev det mycket bättre.

Har kommit i det där läget nu att jag analyserar allt Lotus gör väldigt mycket och hela tiden letar efter tecken på att något inte är som det ska. Att han t ex inte riktigt flyter på i sidvärtsrörelserna tar jag genast som ett oroande tecken på att han har ont nånstans i stället för att tänka att han förmodligen bara är lite stel eftersom han inte riktigt är igång. Det här är det jobbiga med att ha en häst med kroniska problem; man har svårt att riktigt koppla av och njuta eftersom man inte kan låta bli att "känna efter" hela tiden och alltid tror det värsta så fort man möter på lite motstånd. Lotus får helst aldrig ha en dålig dag - och om han har det så kan jag aldrig bara förklara det med att det är just en dålig dag!

Efter några hysteriska dagar på jobbet kände jag mig helt slutkörd. Vad är då skönare än att få komma till stallet och träffa sin älskade häst?

Vi tog en härlig skogspromenad. Kors och tvärs i skogen, upp och ner och över stock och sten. Lotus älskar det! Jag tömkörde honom. Eftersom han inte riktigt håller för att rida på alltför många dagar i veckan, är jag mån om att få kvalitet på den ridtid jag har. Därför "slösar jag inte bort den" på skogsturer. Missförstå mig rätt, det är absolut inget fel att rida ut sin häst, tvärtom. Men om jag nu bara kan rida min häst två dagar i veckan vill jag arbeta honom de passen. Skogspromenaderna kan jag lika gärna göra från marken. Ibland promenerar jag bara brevid, men jag har märkt att det är betydligt bättre att tömköra. Dels kan man då göra ett bättre jobb och faktiskt låta hästen arbeta i form. Men en stor fördel är att det är mycket enklare att samsas om utrymmet på en smal stig om man kan gå bakom hästen istället för bredvid. Dessutom har jag mycket bättre koll på Lotus när jag har två tömmar att bromsa och styra med i stället för bara ett rep. Jag har tömkört honom så mycket ute att jag litar fullständigt på honom och vet att han går dit jag vill. Så har det dock inte alltid varit. I början av vår tömkörningskarriär kunde de mest konstiga saker inträffa. Jag har varit med om både att han hoppat av vägen och att han tvärvänt så att jag plötsligt mött honom i full galopp. Bland annat...

Det är fascinerande att se hur bra han hittar i skogen. Just den här vägen hade vi bara gått en gång tidigare och stigen var smal och lite svår att se. Ett par gånger tyckte jag att Lotus tog fel väg och försökte styra in honom på vad jag trodde var rätt väg. När han var ovillig att följa med dit jag ville styra honom tittade jag en gång till på den nästan obefintliga stigen framför honom och insåg att han ju faktisk VAR på rätt väg. Efter att ha upprepat samma misstag ännu en gång, insåg jag att jag skulle lita på Lotus och låta honom välja väg för han kunde bäst.

28 maj 2010 maj

Har varit lite för mycket jobb på sistone. Sena kvällar på jobbet och tidiga mornar i stallet för att hinna med den biten också. Konstigt egentligen, men trots perioder när livet utanför stallet kräver alltför mycket av mig, känns det aldrig betungande att ta hand om hästen. Snarare tvärtom faktiskt. Har många gånger tänkt att hästen nog är det som räddar mig från att bli utbränd. Det faktum att jag måste till stallet gör att jag inte bara ”blir kvar” på jobbet kväll efter kväll och efter en stressig dag på jobbet är det otroligt skönt att tillbringa några timmar i stallet och låta kroppen jobba i stället för hjärnan. Tror att den totala kontrasten mellan det stressiga livet på kontoret och det mer jordnära livet i stallet är väldigt välgörande. Och motion och frisk luft får man på köpet.

Igår morse var jag i stallet och tömkörde. Värmde upp med en sväng runt vallen men gick sedan in i ridhuset och jobbade en stund. Hur skönt det än är att vara utomhus så går det inte att komma ifrån att förutsättningarna för att göra ett bra jobb är betydligt bättre inne i ridhuset, särskilt eftersom vi saknar en riktig utomhusridbana. Satte innertömmen direkt i bettet utan att gå via gjorden. Resultatet blev en högre form, men å andra sidan blir Lotus lite stark. Tyckte dock att han jobbade riktigt bra. Travade en del och Lotus såg väldigt trevlig ut. Försöker att öka på traven lite för varje dag, men orkar inte ta tid eller räkna varv utan försöker att gå på magkänslan i stället för att få en lagom stegring av belastningen. Har så många igångsättningar bakom mig att jag dels är lite trött på att titta på klockan och trava X antal minuter varje dag och dels litar på att min känsla för vad som är lagom och rimligt är ganska bra.

26 maj 2010

Idag blev det ett tidigt ridpass i morgonsolen. Började med att skritta ett varv runt vallen och jobbade sedan en stund på ängen. Lösgörande jobb i skritt varvat med några varv trav då och då. I skritten kräver jag ganska mycket av Lotus och syftet är att få honom riktigt lösgjord och eftergiven. I trav rider jag än så länge bara rakt fram, eller så rakt fram det nu går på en begränsad yta, och det enda jag egentligen begär är att han ska jobba i form och balans. Han var riktigt fin och jag var nöjd med honom, men jag fick inte riktigt samma ridkänsla som i söndags. Förmodligen berodde det på att det inte är samma sak att rida ute på ängen som i ridhuset. Visst går det att göra ett helt OK jobb även ute, men det går inte att komma ifrån att det är lättare inne i ridhuset med bättre underlag och framför allt bättre koncentration. Försöker dock att variera underlaget lite och så här års vill man ju bara vara ute och njuta av den vackra försommaren.

25 maj 2010

Igår var Lotus kanonfin. Jag tömkörde i ridhuset efter att ha värmt upp med en sväng ute i skritt. När vi sedan kom in i ridhuset och jag plockade ihop tömmarna och började begära lite arbete så var Lotus genast med på noterna och hittade direkt en bra form. Han var otroligt lösgjord och mjuk och framför allt fantastiskt arbetsvillig. När jag bad honom att sätta under sig lite mer, i skritt, så gick han i stället över till början till piaff. Kändes nästan som om han showade runt lite och ville visa upp sig. Och när han fick trava lite, ja då tände han till ordentligt och ville springa både mer och fortare än jag tyckte var riktigt lämpligt. Travade några varv åt varje håll och han såg jättefin ut.

I trav fick han bara gå rakt fram, men i skritt jobbade jag mycket med skolor. Har börjat ”få kläm” på slutorna nu och de blir riktigt fina. I vänster varv kan jag sedan ur slutan göra en bakdelsvändning men av nån anledning så fungerar detta inte alls i höger varv. Och detta är inte Lotus fel utan ett klart ”matte-problem” för jag vet att han inte har några som helst problem att göra bakdelsvändningar åt höger.  Något att ta tag i nästa gång jag tränar för Anders! Men det kändes verkligen som om vi gjorde ett bra jobb och jag var jättenöjd med honom.

Lotus hade en tendens att bli lite låg i formen. Jag ändrade därför tömsättningen från att ha en ledande innertöm (från gjorden, genom bettet och till handen) och satte istället innertömmen direkt i bettet. Då krullade han inte ihop sig lika mycket och jag fick fram nosen på honom. När jag jobbar med t ex slutor har jag gärna båda tömmarna på detta sätt, helt frikopplade från gjorden, och kan då obehindrat byta varv.

24 maj 2010

I lördags blev det tömkörning ute på ängen. Lotus var riktigt fin, även om jag inte fick den där riktiga mjukheten i honom. Men det är verkligen svårare att jobba ute och jag kan inte riktigt nå samma resultat där som i ridhus. Han fick trava lite för första gången sen vi började jobba igen och det tyckte han var väldigt kul. Lite FÖR kul, jag hade fullt sjå att hänga med och det var inte helt lätt att få honom att bryta av. Men han såg fin ut, jobbade härligt. Kunde inte låta bli att ta honom ett varv på en volt bara för att se hur han såg ut. Sist jag såg honom trava på volt var när vi var på hältutredning och då såg han klart oren ut i höger varv. Inte ett spår av det nu, vilket det inte heller borde vara, men det var väldigt skönt att kunna konstatera att det verkligen var så.

Igår red jag min kompis häst Cougar för min vanliga tränare. Han är helt olik de flesta hästar jag ridit och framför allt totalt olik Lotus. Stor, mycket rörelse, mycket kropp, dålig balans och dålig styrka. Men en fin häst som säkert har en hel del att visa, bara man hjälper honom att plocka fram det. Otroligt nyttigt att få rida honom för instruktör! Och helt fascinerande att se hur min tränare direkt kunde hitta rätt sätt att jobba just den här hästen – vilket skiljde sig mycket från hur hon instruerar mig att rida Lotus. Jag var väldigt nöjd med resultatet, även om vi har mycket kvar att lära.

Märker att det är väldigt nyttig att rida olika hästar för samma tränare. Annars är det lätt att fastna i samma gamla mönster, men sitter man på olika hästar blir man tvungen att tänka i nya banor. En del fel man gör kanske knappt märks på den egna hästen (som förmodligen är så van vid mattes konstigheter att den slutat att låta sig påverkas) men kan bli väldigt tydliga på en annan häst. Jag red en annan lånad häst regelbundet för min tränare i höstas och det var enormt givande och jag hade igen mycket av det jag lärde mig på honom när jag red Lotus.

Att sedan sitta upp på Lotus var verkligen som att komma hem! Njöt av att sitta på en trevlig häst – och i en skön sadel (Cougar har en hoppsadel och den är faktiskt riktigt skön för att vara just en hoppsadel, men jag är en typisk dressyrsadelryttare). Vi red i ridhuset eftersom det var regn och rusk ute. Jobbade länge i skritt med öppnor, skänkelvikningar, bakdelsvändningar och lite slutor. Lotus kändes fantastiskt fin! Han var helt lösgjord, följde verkligen mig och jobbade i väldigt trevlig form. Han känns väldigt stark – på ett positivt sätt – och jag tycker att han blivit lite högre i formen. Vi travade några varv och han kändes jättefin, även om han gärna ville dra iväg lite fortare än jag hade tänkt mig bara för att det var så skönt att få röra på sig. Känns inte som om han tappat något på sin vila utan det är bara att ta vid där vi slutade.

20 maj 2010

Igår var det riddag. Inser att jag rider väldigt sällan när jag alltid får förvånade kommentarer när jag kommer ridklädd till stallet och faktiskt lägger sadel på Lotus!
Det var en underbar försommarkväll så jag red en halvtimme på ängen utanför ridhuset, som får tjänstgöra som ridbana i väntan på att den riktiga utebanan ska bli färdig.
Eftersom Lotus blev behandlad för drygt två veckor sedan och är under igångsättning så får vi fortfarande bara skritta. Försöker dock göra ett bra jobb med honom ändå och jobbar mycket med skänkelvikningar, öppnor och liknande med målet att få honom mjuk och eftergiven. Fick honom riktigt rund och lösgjord och öppnorna blev riktigt fina. Att göra slutor tyckte han däremot var jobbigt. Men jag var riktigt nöjd med honom och det känns verkligen att han blivit starkare i sin kropp.
I morse var jag i stallet igen och den här gången stod det tömkörning på schemat. Värmde upp med en sväng runt ängarna innan jag jobbade en stund på vår ”ridbaneäng”. Även idag blev det skolor och flyttningar, allt i skritt. ”Fuskade” dock lite och gjorde några övergångar till trav och trampade honom några steg. Lotus var riktigt fin och jobbade verkligen bra. Det är lite av en utmaning att tömköra ute på en äng utan staket eller väggar att ta stöd emot. Eftersom man inte har nån ytterskänkel brukar man ju behöva något att ta stöd emot. Därför har jag tyckt att det varit väldigt svårt att göra t ex en öppna ute i det fria. Nu tycker jag plötsligt att det funkar väldigt bra och jag kan i princip placera Lotus precis där jag vill ha honom.
Ängen var full av maskrosor så mina skor var alldeles gula när vi var klara. Och Lotus var väldigt pigg på att försöka sätta ner huvudet och ta sig en tugga av gräset då och då, men det fick han inte!

17 maj 2010

Efter en lång och kall vinter känns det helt fantastiskt att det är 20 grader varmt kl 21 på kvällen och man går fortfarande i kortärmat! Var ju tvungen att utnyttja kvällssolen så Lotus och jag tog en sväng runt ängarna på töm. Tömkörde honom sedan ute på ängen bakom ridhuset - tills solen försvann och alla myggorna kom! Då var det helt omöjligt att få honom att koncentrera sig på jobb så vi gick in i ridhuset och fortsatte en stund.

Även om jag bara jobbar i skritt än så länge får jag honom väldigt fin. Jobbar mycket med öppnor, slutor och skänkelvikningar och målet är att få honom rund och lösgjord. Och han BLIR verkligen det. Man ser verkligen hur han kommer igång i kroppen, hur steglängden ökar och hur hela hästen liksom mjuknar. Känns så himla bra att kunna jobba honom så här och det visar ju hur stark han blivit och att vi faktiskt kommit en bra bit i vårt arbete.

16 maj 2010

Jag är alldeles ny i blogg-världen, även om jag länge lekt med tanken på att faktiskt starta en blogg. Och vad jag velat berätta om är just Lotus och vår historia tillsammans. Inte för att den är så märkvärdig egentligen, men för att jag skulle vilja dela med mig av mina erfarenheter.

När den här bloggen startar så har Lotus nyligen avslutat en behandling för sina ledproblem. Återkommande skador har gjort att lederna, framför allt en hasled och en framkota, tagit stryk och utvecklat artros. För ungefär ett år sedan fick Lotus en behandling som heter IRAP i dessa två leder. Han svarade mycket bra på behandlingen och har varit hel och frisk sedan dess. I början av april började jag dock misstänka att allt inte stod rätt till och åkte till veterinären för att kolla upp honom. Det visade sig då att artrosen var tillbaka. Detta var absolut inte oväntat, snarare tvärtom. Vid förra behandlingen antydde veterinären att resultatet skulle bestå ungefär ett år. Därför kändes det självklart att nu ge honom en ny IRAP-behandling. Behandlingen innebär att lederna sprutas vid tre tillfällen med mindre än en veckas intervall. Lotus svarade mycket bra på behandlingen och redan vid första återbesöket, dvs efter en behandling, var han helt ohalt vid böjprov.

Under behandlingstiden samt en vecka efter sista behandlingen fick han stå i sjukhage och bara promenera. Därefter fick vi börja skrittjobba under två veckor och det är ungefär där vi är när bloggen startar.