Att faktiskt kunna få en för mig helt ny häst att jobba riktigt bra - och särskilt då en häst som inte är helt lätt att rida - känns som ett kvitto på att jag faktiskt lärt mig en hel del om ridning. Och det är till stor del min tränares förtjänst - och Lotus. Min tränare har en otroligt ödmjuk inställning till alla hästar hon tränar och även om hon är krävande och verkligen vill att man ställer krav på hästen och är lite tuff mot dem om det behövs, så är det ändå alltid på hästens villkor. Här handlar det inte om att jaga på eller att överhuvudtaget bråka med hästen utan om att få hästen att jobba på ett sätt som den trivs med. Och det märktes så tydligt på Cougar att han verkligen trivdes med jobbet. Även om det var jobbigt för honom så verkade han så nöjd.
Det handlar mycket om tålamod, att vänta ut hästen och låta den hitta sin egen balans. Att kanske inte alltid gå rakt på målet utan hitta en annan, och för hästen naturligare väg, dit. Om att bygga upp en hållbar häst och inte ha bråttom. Det handlar helt enkelt om väldigt mycket sunt förnuft och gammal hederlig kunskap om hästar och jag tror att detta är något som många har tappat bort på vägen mot snabba resultat. För mig har detta varit ett sätt att rädda Lotus tillbaka till arbete. Om jag inte på grund av hans skador hade tvingats tänka om hade jag förmodligen fortsatt i mina gamla invanda hjulspår, som väl egentligen inte var fel, men kanske inte heller alldeles rätt. Nu har jag, faktiskt tack vare, skadeproblemen lärt mig ett helt nytt tänk som jag alltid kommer att ha med mig i mitt framtida hästliv.
Red även Lotus. Det blev ridhusjobb även för honom. Jobbade på som vanligt med mycket lösgörande jobb i skritt och sedan trav runt fyrkanten. Eftersom jag inte vill rida varken sidvärtsrörelser, skolor eller volter i trav än så länge har jag lite svårt att få honom till bra jobb i traven. Nu blir det lätt så att han bara "ångar på", men han jobbade i alla fall i ganska trevlig form. I skrittjobbet fick jag honom ganska rund och trevlig, men hade kanske velat ha honom ännu lite mjukare. I skänkelvikningarna blev han lite bromsig och ville gå mer åt sidan än framåt. Märkte då att jag måste ta honom djupare i formen innan jag börjar flytta honom, då blev det mycket bättre.
Har kommit i det där läget nu att jag analyserar allt Lotus gör väldigt mycket och hela tiden letar efter tecken på att något inte är som det ska. Att han t ex inte riktigt flyter på i sidvärtsrörelserna tar jag genast som ett oroande tecken på att han har ont nånstans i stället för att tänka att han förmodligen bara är lite stel eftersom han inte riktigt är igång. Det här är det jobbiga med att ha en häst med kroniska problem; man har svårt att riktigt koppla av och njuta eftersom man inte kan låta bli att "känna efter" hela tiden och alltid tror det värsta så fort man möter på lite motstånd. Lotus får helst aldrig ha en dålig dag - och om han har det så kan jag aldrig bara förklara det med att det är just en dålig dag!