Vi har ett bettproblem. Valde nu att tömköra på det raka tränsbett som jag länge kört på men som plötsligt slutat att fungera. Har nu flyttat över mitt tömkörningsbett, ett tvådelat tränsbett med D-ringar, till körtränset och satte istället det raka bettet på tömkörningstränset. Och det fungerade inte alls. Lotus slog ifrån sig flera gånger, ”fipplade” med bettet och fick tungan över ett par gånger. När han kommit igång och börjat jobba försvann problemen, men i uppvärmningsskedet fungerade det inte alls. Kollade både efter vassa kanter på bettet och eventuella sår i munnen på Lotus utan att hitta något. Så det är nog bara helt enkelt så att det här bettet inte passar honom längre, vad det nu än kan bero på. Har alltid upplevt Lotus som väldigt enkel och han har fungerat bra på de flesta bett, men nu har tydligen något förändrats. Nåja, så länge han fungerar bra på det gamla vanliga tvådelade, vilket alltid fungerat klockrent vid ridning och tömkörning, så är det ju inget större problem. Men skulle problemen fortsätta får jag nog göra en noggrannare koll av hans mun.
15 maj tisdag Med tanke på Lotus ganska intensiva helg kändes det på sin plats att han fick ett lite lugnare pass även idag. Klädde på tömkörningsgrejorna och inledde med en tur i skogen. Gick sedan ner på gräsbanan och jobbade lite mer dressyrmässigt. Det där med att tömköra utan staket är ju inte helt enkelt. Märker hur mycket stöd man annars tar mot väggen, på gott och ont. Nu fick jag skärpa mig och verkligen hitta ytterstödet ändå. Svårt men nyttigt. En annan svårighet är att Lotus fortfarande inte riktigt är van vid att faktiskt tänka dressyr även när vi är ute utan han blir gärna lite okoncentrerad. Men vi jobbade på med lite öppnor och flyttningar och så småningom blev Lotus riktigt fin. Han jobbade i trevlig form och var rund och fin och mot slutet av passet såg han väldigt lösgjord ut. Bjudningen saknades inte heller och av den eventuella tröttheten märktes inte ett spår. Avslutade efter en knapp halvtimmes dressyrjobb. Lagom för att han skulle bli genomarbetad men ändå inte trött.
Vi har ett bettproblem. Valde nu att tömköra på det raka tränsbett som jag länge kört på men som plötsligt slutat att fungera. Har nu flyttat över mitt tömkörningsbett, ett tvådelat tränsbett med D-ringar, till körtränset och satte istället det raka bettet på tömkörningstränset. Och det fungerade inte alls. Lotus slog ifrån sig flera gånger, ”fipplade” med bettet och fick tungan över ett par gånger. När han kommit igång och börjat jobba försvann problemen, men i uppvärmningsskedet fungerade det inte alls. Kollade både efter vassa kanter på bettet och eventuella sår i munnen på Lotus utan att hitta något. Så det är nog bara helt enkelt så att det här bettet inte passar honom längre, vad det nu än kan bero på. Har alltid upplevt Lotus som väldigt enkel och han har fungerat bra på de flesta bett, men nu har tydligen något förändrats. Nåja, så länge han fungerar bra på det gamla vanliga tvådelade, vilket alltid fungerat klockrent vid ridning och tömkörning, så är det ju inget större problem. Men skulle problemen fortsätta får jag nog göra en noggrannare koll av hans mun.
0 Comments
Söndag 13 maj
Tillbringade en härlig solig söndag på Johannesberg för att försöka förstå det där med maratonkörning. Johannesberg är verkligen ett underbart tränings- och tävlingsområde och både hästar och människor älskar att vara där. Trodde att Lotus kanske skulle vara lite trött efter en lång lördag, men han stod mer eller mindre och hoppade på stallgången när jag gjorde iordning honom och rusade ombord på släpet, lika full av entusiasm som vanligt. Ännu gladare blev han när han klev ur i grönskan på Johannesberg. Sambon kunde inte följa med denna gång så min kompis Å fick agera groom – och det gjorde hon med den äran. Första uppgiften att lösa var att gå hindren och hitta den bästa vägen genom dem. Inte helt lätt för mig som helt saknar erfarenhet av hinderkörning. Lotus fick följa med oss på promenad kors och tvärs genom hinderområdet – fast han var nog mer intresserad av att äta gräs än att titta på lämpliga vägar. Förutom att jag tyckte att det var svårt att bedöma var jag borde köra så insåg jag att jag har väldigt svårt att lära mig en bana. Första uppgiften blev att köra en uppmätt slinga på tid och hålla sig inom maxtiden. Det var definitivt inga problem. Lotus travade på med god energi där vägen var bra och även om vi tillät oss att skritta där det var lite mera knöligt så höll vi oss väl inom maxtiden. Ja, sen var det dags att ge sig i kast med hindren. Började med Hagen, som var relativt enkelt eftersom det är både platt och överblickbart. Men det var svårt ändå. Jag hade svårt att bedöma vägarna och blev osäker på vart jag skulle. Och när jag blev ostadig blev Lotus förstås vinglig och lite osäker och tappade även bjudningen. Fortsatte med Macken, som innehöll lite mera svårigheter. Körde fel flera gånger tills vi insåg att det bästa var om jag överlämnade vägvalet till Å, som hojtade direktiv till mig medan jag koncentrerade mig på körningen. Då gick det bättre. Men det är en ovan situation för både mig och Lotus. Vi är ju vana att träna dressyr under ”ordnade former” alternativt att bara ”lalla på” ute. Nu skulle vi plötsligt kommunicera genom lite krångligare terräng och jag tror att vi blev lite ställda båda två. Vidare till Målarhindret, som var rejält kuperat. Förutom att jag även här blev osäker på vägen så var det en väldigt ovan situation att köra med lite fart uppför och nerför backar och bland stock och sten. Första varvet blev inte heller nåt vidare, men andra gången, när jag lämnade över planeringen helt till Å och bara körde, ja då fick jag faktiskt en känsla av att vi hittade flytet och Lotus var jättelycklig och fick massor av energi. Fjärde och sista hindret var Vattnet. Lotus var först lite tveksam till att gå ner och blöta fötterna, men ganska snart kom han ihåg att det där hade han ju gjort förut och sen travade han glatt ner i hindret. Och när just det problemet var avklarat så var det hindret egentligen inte särskilt svårt. Däremot började jag bli trött och fick rejält hjärnsläpp ett par gånger och valde väldigt konstiga vägar. A, som var dagens tränare, var inte alltför imponerad och tog ett ordentligt taktiksnack med både mig och Å. Och sen körde vi, oj vad vi körde. Kunde ta hindret i ganska bra tempo och med relativt snäva svängar och det kändes hur bra som helst. Så himla kul! Och Lotus var hur lycklig som helst. Att han gillar det här med maraton är det inget snack om. Nu var dagens träning egentligen avslutad, men vi tog en sväng runt området och körde två av hindren igen. Nu hade vi liksom fått lite bättre flyt och lärt oss dels hur vi skulle samarbeta alla tre och dels att vi faktiskt kunde ta snävare vägar än jag först trott. Men sen tog Lotus slut. Han hade då gått med vagnen i nästan två timmar, även om det blev en del vilopauser, och dessutom fått mycket att tänka på så han hade all rätt att vara trött. Men att han hade gillat dagens övningar var tydligt, en glad och lycklig häst hela tiden. Och jag hade lärt mig en hel del. Som till exempel att det är väldigt svårt att köra hinder… Jag måste våga lita på att Lotus faktiskt reder ut situationen och lämna över en del av ansvaret på honom, men ändå ge honom så pass mycket stöd att han känner att han kan lita på mig. Och så måste jag ha honom mera lösgjord och framme på tömmen så att han blir lätt att manövrera. Men nog ska jag kunna lära mig även det här om jag bara får träna lite. Vi hade ju faktiskt problem även med precisionskörningen i början, innan jag lärde mig ”tänket” där. Nu har vi en ny, och svårare, utmaning. Men Lotus kan, det är inte han som är problemet. Med en van kusk skulle han förmodligen gå klockrent genom hindren. Han är både modig och entusiastisk. Med andra ord har jag en perfekt häst att jobba med, nu är det bara att se till att träna. Kul var det i alla fall, väldigt kul! Vi hade ingen större brådska hem när vårt pass var avslutat. Vi njöt av lunch och fika, alla tre, och kunde imponeras och inspireras av ekipagen som tränade efter oss – de där som hållit på ett tag och är sådär duktiga som jag också önskar att jag kan bli så småningom. Och idag får Lotus en väldigt välbehövlig vilodag. Det är han värd efter att under en helg ha arbetat så mycket att det räcker för en hel månad! 12 maj lördag Idag har det varit en intensiv dag i ett Lotus-liv. Började dagen med Torsholma Cup och vi red LB:1 precis som tidigare gånger. Ville så gärna få tillbaka gårdagens fina ridkänsla och tänkte verkligen igenom hur jag skulle lägga upp framridningen för att få det så bra som möjligt. Eftersom vi inte har nån ridbana utöver ridhuset så var framridningen hänvisad till vägar och en liten grusplan samt drygt 10 minuter i ridhuset mellan startgrupperna. Eftersom jag var sist i min startgrupp var det egentligen för tidigt att göra den huvudsakliga framridningen under den tid som jag hade tillgång till ridhuset. Valde därför att använda den tiden till att jogga fram i trav och galopp. Lotus kändes trevligt ridbar och ganska snart fick jag tillbaka nästan samma fina känsla som igår. Skrittade en stund utanför tills vi var välkomna in i collecting-ringen ca 15 minuter innan det var dags för vår start. Först då började jag samla ihop Lotus lite, satte mig ner i traven och gjorde galoppfattningar. Riktigt fin häst, han kändes väldigt lösgjord och fin och jag började tro på att jag faktiskt skulle kunna få njuta av en fin häst även på tävlingsbanan. Och det fick jag faktiskt! För första gången kunde jag genomföra ett program med lika fin känsla i ridningen som jag brukar kunna få på träning. Lotus jobbade i jättetrevlig form, var väldigt mjuk och följsam och gjorde verkligen det jag bad honom om. Travprogrammet blev jättebra. Det enda som möjligen var mindre bra var mellantraven där ökningen blev lite matt (mest beroende på att jag inte vågade satsa för jag var rädd för galoppinslag), men i övrigt flöt det på jättebra och jag tyckte själv att vägarna blev riktigt bra. Skritten ”sumpade” vi som vanligt. Lotus var full av energi – och det var ju därför som traven fungerade så bra. Och då KAN man bara inte skritta. Den övningen taktade vi oss igenom och när jag sen skulle samla ihop honom lite inför traven svarade han med att stanna upp och studsa. Nåja, bara att träna vidare på just det. Men galoppen blev jättebra istället. Fina fattningar, fin i formen och vi lyckades t o m prestera en 15-metersvolt i vänster galopp, vilket är en av våra riktigt svaga punkter. En annan svag punkt är avbrotten till trav, men även de fick vi till förvånansvärt bra. Jag var otroligt nöjd när jag red ut från banan. Fantastiskt härligt att kunna genomföra ett program med så bra känsla! Självklart var jag nyfiken på poängen, men de var inte viktiga, det var liksom känslan som räknades. Ännu gladare blev jag när domaren kom fram till mig i pausen och sa att vår ritt sett väldigt trevlig ut och att det verkligen syntes att vi hade utvecklats (samma domare har dömt oss två gånger tidigare och då har det inte gått alltför bra). Gissa då hur glad jag blev när jag fick mitt protokoll!?! 64 procent och en 2:a plats. Massor av 7:or och en 8. Och flera 7:or på galoppen, bland annat på en övergång till trav. Dessutom väldigt trevlig kritik där domaren tyckte att det var en härlig och välriden uppvisning med fina vägar. Ja, jag var verkligen jätteglad över detta och det kändes verkligen som ett härligt kvitto på att vårt arbete gett utdelning. Finaste finaste Tusse! Men dagen var inte slut med det. Nä, nästa aktivitet var herrmiddag. Eller rättare sagt huvudattraktion på en sådan. Sambons kompisgäng skulle samlas och det är klart att man då måste bjuda på körning med gigg. Killarna fick åka till Frösunda station, som måste vara en av SL-nätets absolut mest lantliga stationer, och där möttes de av Lotus med gigg och mig och sambon i full tävlingsmundering. Dessutom hade åtminstone några av gästerna hörsammat att de skulle ha högtidsdräkt på sig. I tur och ordning tog Lotus och jag dem på en åktur och jag tror att vi var ett ganska populärt inslag. Killarna var klart imponerade av såväl hästen som vagnen och att åka gigg var helt klart en kul upplevelse. Och Lotus skötte sig alldeles fantastiskt bra. Han uppförde sig som om han aldrig gjort annat än kört runt med folk och verkade dessutom tycka att det var väldigt kul. När vi för sådär sjunde gången i ordningen travade samma vägsnutt var han fortfarande lika glad och ivrig. Extra pluspoäng fick han för att han klarade både vandrande paraplyer och förbipasserande motorcyklar utan att överhuvudtaget reagera. Och att stå i centrum och vara en i gänget, ja det är ju verkligen Lotus ”grej”. Man skulle ju kunna tro att Lotus skulle vara trött efter en sån dag, men han småtaktade glatt hela vägen när vi promenerade tillbaka till stallet och såg allt annat än tagen ut. Däremot ganska nöjd. Och det var jag också. I morgon väntar nästa prövning. Då ska vi åka till Johannesberg och träna maraton! 11 maj fredag
Hade hoppats på ett träningspass för S, men dessvärre kunde vi inte hitta en tid som funkade. Övervägde att välja bort ridningen till förmån för ett tömkörningspass, men bestämde mig i sista stund för att det trots allt nog var ganska bra att rida igenom programmet så det fick bli ridning trots allt. Och Lotus var sådär härligt fin att rida. Fick verkligen bra ridkänsla och han var trevligt lösgjord och liksidig och det var liksom bara roligt och enkelt att rida. Gjorde en noggrann framridning och red sedan igenom programmet. Det var lite fullt i ridhuset så jag fick improvisera lite ibland, men det viktiga var att jag fick känslan för programmet och tvingade mig själv att göra de där momenten som ju faktiskt ingår i ett dressyrprogram, men som man är lite slarvig med att träna på. I vårt fall handlar det exempelvis om att rida rakt upp på medellinjen eller göra galoppfattningar från trav och sen komma tillbaka till trav igen. Och det fungerade faktiskt, riktigt bra till och med. Lotus kändes verkligen jättefin och jag fick ett sånt där trevligt flyt i ridningen. Tänk om man kan få ha den känslan på en tävlingsbana också! Det återstår att se, men det kändes i alla fall som ett bra genrep. Känslan blev inte sämre av att ett par personer som såg oss kommenterade att Lotus såg så fin ut och att det verkligen syntes att vi hade utvecklats. Sånt värmer ett reda stolt mattehjärta! Igår kväll var vi på utflykt till Johannesberg. En mycket ivrig Lotus sprang ombord på släpet och han såg ganska nöjd ut när han upptäckte var han hade hamnat. Tror att Johannesberg är förknippat med väldigt positiva minnen för honom. Nu var vi dock inte där för lek och bus den här gången utan för seriöst arbete. Vilket inte var helt lätt att förklara för Lotus. Vi värmde upp genom att trava runt på ängarna och även om vi inte befann oss på dressyrbanan, dvs innanför staketen, så var ju min avsikt att hitta dressyrformen. Det var dock lättare sagt än gjort. Lotus var mer inne på avdelningen att titta sig omkring och springa fort.
Vår domare/tränare, M, dök upp och sa till mig att jag om 10 minuter skulle vara redo för start. Nytt försök att hitta dressyrformen och det gick väl lite sisådär. Inledningen av programmet blev också därefter. En Lotus som mest vinglade runt, gick över tömmen och dessutom verkade irriterad över bettet och därför slog sig fri ibland. M avbröt oss en bit in i programmet och vi gjorde en paus för seriös framkörning. Fick jobba på en volt i trav och galopp och hitta formen och plötsligt kändes allt mycket bättre. Nytt försök med programmet och nu gick det bättre och ju längre in i programmet jag kom desto finare blev Lotus. Riktigt nöjd var jag dock inte och det var inte domaren heller. Hon kom med massor av kritik, väldigt konstruktiv sådan, men hon berättade också vad som var bra. Mest grundläggande var att jag måste få Lotus mer loss och genomarbetad innan jag kan gå i på banan och jag måste också få honom att bjuda framåt. Hon tipsade om att jag kunde lägga in lite galopp just innan jag ska gå in på banan för att få honom lite mer alert och lösgjord. Måste även bli mer stilla i handen och inte börja fixa och trixa en massa bara för att jag nästan får panik över att han inte går i form – det får snarare motsatt effekt. Och så var det det där med pisken… Även M tyckte att jag använde den för mycket. Inte så att jag använder den för hårt men däremot en massa duttande i onödan och att jag på så sätt stör hästen. Hon sa bland annat att en av travökningarna inleddes jättebra med en häst som verkligen började att länga, men sen fortsatte jag att jaga honom med pisken och resultatet blev i stället att Lotus tappade takten och slutade bjuda framåt. Ja, sen var det ju de gamla vanliga felen, dvs att jag inte riktigt kommer ut i hörnen och att jag är lite slarvig med att följa linjerna. Inga nya sanningar direkt men väldigt nyttigt att få höra dem ännu en gång. Med allt detta i bakhuvudet gick jag in och körde programmet en gång till. Nu hade jag en helt annan känsla! Lotus bjöd framåt och gick verkligen med ett sug. Varje gång vi vände upp på medellinjen kändes det som om han gick på räls och jag fick också beröm efteråt för mina raka uppkörningar. Lotus kändes följsam och fin och jag fick till vägarna ganska bra, även om vi fortfarande genade lite i hörnen, vilket bland annat gjorde att första serpentinbågen hamnade alldeles fel. Men på det stora hela kändes det jättebra och jag fick också beröm av M, som tyckte att det var en avsevärd skillnad jämfört med första försöket och nu fick jag genomgående 6:or och 7:or i protokollet. Fick lite taktiska råd med mig hem, exempelvis hur jag ”rädda” en lite felplacerad serpentinbåge eller volt genom att flytta hästen lite sidvärts. Väldigt nyttigt var det att få träna på att tävla och många av de problem som dyker upp på tävling blev nu väldigt påtagliga. Tror att det handlar en hel del om att jag vill lite för mycket och därmed stressar Lotus, som istället slår ifrån sig och slutar jobba. Dessutom var det otroligt nyttigt bara det här att få köra på en bana med riktiga mått och träna på att få vägarna rätt. Inte helt lätt… Lotus var nog lite tagen efter dagens övning, han fick jobba på ganska ordentligt, men verkade ändå nöjd och glad och klev på med engagerade steg när vi skrittade en runda som avslutning. Nyttig och trevlig utflykt var det. Till min hjälp hade jag världens bästa P, som fick vara både hästskötare, groom och domarsekretare. Hon läste högt ur protokollet när vi körde hem och kunde fylla på med lite av det som domaren sagt men som inte hunnit komma på pränt. I morse hann vi med en kort promenad innan det var dags för hovslagaren och nya skor. Passade bra med tanke på att jag lär behöva skruva i broddar inför söndagens maratonträning och oddsen för att få i dem känns betydligt bättre med nya skor. När man kommer hem kl 22.30 efter att ha lämnat av vagnen för att kunna åka iväg och körträna i kväll, ja då undrar man lite vad det är för konstig hobby man ägnar sig åt egentligen. Men det är ju bara så himla kul! Och oftast värt allt slit och all möda.
Innan den lilla utflykten hade jag hunnit med ett ridpass. Och faktiskt ett riktigt bra sådant. Lotus är bara så himla trevlig att jobba med just nu och vi är helt klart inne i en bra period när det mesta faktiskt funkar. Gjorde inget märkvärdigt, jobbade vidare med det vi gjorde i söndags. Men jag hade en sån där riktigt trevlig häst som jobbade på i fin rund form, mjuk och följsam och bara trevlig. Bra framåtbjudning och härligt självgående och jag kunde korta upp honom lite till och kräva ytterligare lite jobb, både i trav och galopp, och han tog det och bara jobbade på. Fick en så otroligt bra ridkänsla och jag känner verkligen att saker och ting har fallit på plats och att både jag och Lotus har utvecklats. Det fanns en period – och den var ganska lång – när ridningen i och för sig fungerade ganska bra på träning men när jag aldrig fick till det när jag red själv och när jag ibland nästan fick känslan av att det inte var nån idé att överhuvudtaget rida på egen hand. Det känns väldigt långt borta just nu! Visst, jag vet att vi så småningom kommer att trilla ner i en ny svacka för så är det ju med ridning och annan träning av hästar, det går liksom upp och ner. Men just därför tror jag att det är nyttigt att ibland stanna upp och njuta av hur bra det faktiskt går just nu, jämföra med det som varit och njuta av att utvecklingen faktiskt gå framåt även om man misströstar ibland. Så har ännu en härlig helg rasslat förbi. En helg som faktiskt bjöd på både sol och en lätt känsla av försommar. Lotus njuter av att de första grässtråna äntligen tittat upp. Dock är han kanske lite väl ivrig att hitta minsta lilla gröna strå och följden blir svullna körtlar bakom ganascherna – han ser nästan ut som en hamster när det är som värst. Dock verkar det inte påverka honom det allra minsta utan han är lika pigg och arbetsvillig som vanligt.
I lördags tyckte jag att det var hög tid att tömköra. Märker att tömkörningspassen blir färre och färre, till förmån för körningen. Och det är egentligen lite synd för både Lotus och jag gillar verkligen tömkörning. Började med en sväng ute i naturen innan vi gick in i ridhuset och ägnade oss åt lite dressyr. Lotus var riktigt fin. Jobbade väldigt villig och trevligt med bra takt och balans och var väldigt lyhörd på mina hjälper. Kunde samla honom ganska mycket och ändå få honom att behålla nacken som högsta punkten i stället för att bli låg. Vi jobbade även mycket med tempoväxlingar och övergångar och han satte verkligen under sig och jobbade på ett jättebra sätt. Provade för första gången att jobba honom på ett postkandar. Tanken är förstås att jag ska använda det bettet för körning, men nu ville jag vara se hur Lotus reagerade på det. Jag satte tömmen i översta ringen, vilket innebar at det inte blev någon hävstångseffekt att tala om, och det borde inte vara nån enorm skillnad jämfört med det raka oledade tränsbett som jag brukar köra på. Lotus verkade fungera riktigt bra på det här bettet och framför allt tyckte jag att han inte blev så stark som han brukar kunna bli utan gick på väldigt lätta hjälper och jag kunde bli lätt i handen själv. Antagligen var det även därför som jag kunde samla honom så bra. Ska prova att köra på detta och se vad jag får för resultat där. Söndagsförmiddagen bjöd som vanligt på dressyrträning för S. Lotus var så himla fin! Fick den där trevliga känslan redan från början; en rund och fin häst som jobbade i balans från första stund. Joggade igång i trav och det kändes nästan som om vi kunde börja där vi avslutade senast. Otroligt bra ridkänsla! Vänstergaloppen var kanonbra med en rund och bärig galopp och fin i formen. I högergaloppen fick jag inte riktigt lika fina språng och där fick jag jobba mycket med att ha en rakare häst och rida honom mera på yttertygeln (vilket jag gör per automatik i vänstervarvet) och snart hade jag en rund och fin galopp även där. Härligt reglerbar galopp och en jättehärlig häst att rida. Nu ska vi bara lära oss att göra fina avbrott också, de lämnar en del övrigt att önska… Kunde jobba vidare i trav i jättefina öppnor där Lotus var mera samlad än jag nånsin känt honom tidigare och ändå kändes det inte som om han tyckte att det var svårt. Fick känslan av att jag bara behövde visa honom vad jag ville att han skulle göra och sen flöt det bara på – tidigare har jag fått jobba mycket mera för samma resultat. Och när han jobbar med en sån lätthet, ja då är det ju inte heller särskilt svårt att sitta ner i sadeln och göra rätt själv. Det blir ju lite av en god cirkel. Den trav jag hade i Lotus när vi avslutade var helt otrolig och jag var fantastiskt nöjd med honom. Han har utvecklats enormt den senaste tiden och det känns verkligen att han blivit både starkare och mer liksidig. Det känns i hela hästen att han mår bra och det är bara så otroligt kul att jobba med honom! Nu har vi en intensiv vecka framför oss. På onsdag åker vi till Johannesberg för att träna dressyr lite tävlingsmässigt. På fredag blir det i bästa fall ett ridpass för S och på lördag är det dags för vår lilla interna dressyrtävling igen, där jag hoppas på att kunna visa oss lite mer från vår bästa sida än senast. Dessutom har vi ett litet specialuppdrag på lördagseftermiddagen. Och på söndag, då blir det maratonträning. Det ska bli riktigt kul och jag tror att det kommer att bli en utflykt i Lotus smak. Lotus lilla formsvacka var kortvarig. Den varade liksom bara över tävlingen. Tur var ju det, men jag kan ju inte låta bli att gräma mig lite över att den där fina hästen jag har hemma inte riktigt vill följa med på tävling just nu. Nåja, jag njuter i alla fall av att jag har en fin häst på träning!
Igår kväll blev det ett ridpass. Vi värmde upp med en skön promenad i kvällsolen innan vi gick in i ridhuset och gjorde ett dressyrpass. Riktigt fin Lotus! Han kändes sådär härligt mjuk, fin och arbetsvillig och allt kändes lätt. Gjorde en bra uppvärmning i skritt (och var lite stolt över mig själv för att jag hade tålamodet att verkligen göra detta arbete noggrant, vet ju att det lönar sig) och kunde sedan jogga igång i trav på en häst som liksom kändes som om han redan var framriden. Galoppen fungerade jättebra och sedan jobbade vi en bra stund med traven. Först blev det öppnor och skänkelvikningar, dvs såna övningar där jag får lite hjälp att hålla hästen i form. Eftersom det gick så bra dristade jag mig till att fortsätta med volter, serpentiner, diagonaler och annat som finns i LB-programmet. Fungerade faktiskt över förväntan, även om vi ”tappade balansen” lite ibland och då blev det lite springigt. Galoppfattningar från trav – och sedan avbrott till trav igen – var kanske det som ställer till de största problemen, men vi jobbar på det (på träning gör vi bara fattningar från skritt och avbrotten har vi bara precis börjat jobba med på allvar). Nästa lördag ska vi göra ett nytt försök att trassla oss igenom en LB och jag hoppas verkligen att vi kan visa lite mer kvalitet än senast. Lotus är verkligen trevlig att rida nu. Känns som om han fått en helt annan styrka och balans än tidigare. Nöjda och glada avslutade vi med ännu en kvällspromenad. I morse var det dags för körning igen. Värmde upp med en halvtimmestur på grus-/skogsvägar. Där underlaget tillät blev det frisk trav med en väldigt glad häst – som höll på att slå knut på sig själv när han var tvungen att tvärstanna för ett par våryra harar som studsade ut på vägen mitt framför honom. Fortsatte sedan med en halvtimmes dressyrkörning i ridhuset (fortfarande för blött på vår gräsbana för ett vettigt dressyrpass). Lotus jobbade på bra och var rund och fin i formen och kändes lösgjord och självgående. Dock hade vi lite diskussioner om det här med att faktiskt gå där jag bestämmer och inte hela tiden försöka gena i hörn och volter. Fick igenom min vilja någorlunda och försökte verkligen att vara konsekvent och noggrann, men kan väl erkänna att jag inte nådde riktigt hela vägen fram. Väldigt nöjd var jag däremot med att han var jättefin i vänstervarvet, för tillfället känns det knappt som om han har någon ”lätt” och ”svår” sida och det är ett rejält framsteg. Och även om vi inte presterade på topp så var det avsevärt mycket bättre än på tävlingen – nu hade jag en bra känsla i körningen och hittade flytet och mjukheten. Tror dock att jag måste göra något åt betslingen. Plötsligt har Lotus börjat ”fippla” med bettet, ibland lägger han tungan över det och flera gånger idag slog han sig fri och verkade irriterad över något i munnen. Detta har inte hänt förut och han visar inga tendenser att göra så när jag rider. Jag har länge kört på ett vanligt oledat tränsbett, men nu ska jag prova med något annat bett och se om det blir någon skillnad. Är lite sugen på att prova att köra honom på ett riktigt körbett (typ postkandar), alternativt byter jag till ett tvådelat, som fungerar bra vid ridning och tömkörning. Äntligen sol och varmt och Tuss utan täcke i hagen! I måndags slapp Lotus både arbete och matte. Och matte kan erkänna att hon njöt lite av en dags paus från hästeriet. Igår var det dock dags igen och dagen inleddes med en städdag på Johannesberg för att förbereda anläggningen för årets tävlingar. Strålande sol och trevligt sällskap – då är det inget jobbigt att arbeta! Blev riktigt tävlingssugen när jag var där uppe. Johannesberg är verkligen inbjudande och jag ser fram emot att få köra där igen.
Fick även både ”pepp” och stöd angående såväl otrevlig domare som hur jag ska tackla häst som inte fungerar på tävlingsbanan. Lösningen på den sistnämnda frågan är att vi ska åka upp och tävlingsträna på den dressyrbana som vi ställde i ordning igår. Försöka att få det så tävlingslikt som möjligt inklusive gigg och se hur Lotus fungerar då. Fick även veta (av en dressyrdomare i körning) att det inte finns några som helst regler som säger att man inte får driva hästen framåt med pisken på tävling (fast självklart måste man använda pisken kontrollerat) samt att domaren måste ta klagomål/synpunkter till protokollet för att de ska kunna vara grund för en varning. Har inte bestämt än om jag bara ska låta saken bero eller om jag faktiskt ska ta det vidare – och i så fall inte så mycket för att få upprättelse själv som för att i bästa fall rädda andra från omotiverade utskällningar och felaktiga bedömningar i fortsättningen. Det ska ju trots allt vara roligt och trevligt att tävla. Tillbaka i stallet hämtade jag en solmosig Tuss i hagen och tog en tur med vagnen. Hade redan från början bestämt att jag skulle låta Lotus bestämma hur mycket han hade lust att jobba. Och lust hade han! Med ivriga steg skrittade vi bortåt och det blev både trav och galopp i god fart och med mycket bjudning. Efter en sväng på skogsvägen provade vi på att köra på vallen, men där var det fortfarande för blött. Fortsatte med att jobba lite på gräsbanan. Även där var det lite väl blött och jag fick ägna mig åt att försöka använda den delen av banan som fungerade så förutsättningarna var kanske inte de bästa, men Lotus jobbade ändå jättebra. Hade egentligen inga större ambitioner att göra ett riktigt dressyrpass, men kunde ändå njuta av en häst som jobbade i trevlig form med massor av bjudning och helt självgående – precis som jag vill ha honom. Massor av energi och arbetsglädje hade han, kunde inte låta bli att tänka att det var synd att den inte fanns där i söndags. Men vi hade i alla fall en skön tur i vårsolen och Lotus blev ordentligt svettig i värmen. Det blev dusch och promenad med bete efteråt. |
Vi finns på Instagram:
|