Sen övergick vi till att jobba längs fyrkantspåret och vad jag ville göra var att jobba honom i öppnor i ganska samlad trav. Fungerade inget vidare faktiskt. Lotus ville inte alls sätta under sig utan blev flack och oengagerad. Men visst, det ÄR svårt att tömköra utan att ha en vägg eller ett staket att använda som ytterskänkel och liksom ”luta sig mot”. Det var här som olydigheten kom in. Jag blev nämligen lite tuff mot Lotus och gick på honom lite med pisken för att få honom att aktivera bakbenen – och då svarade han genom att sprätta iväg i galopp i stället. Lika obstinat var han när jag var tvungen att ta lite kraftigare förhållningar för att han skulle svara på dem som jag ville – galopp var resultatet även där.
Vi jobbade dock på och efter en stund tyckte jag nog ändå att Lotus svarade på jobbet som jag ville och jag tänkte just avsluta dagens pass. Först skulle jag bara göra ännu en övergång till trav och då svarade Lotus genom att flyga iväg rakt fram och bort från mig i ett par stora galoppsprång toppade med ett par rejäla bocksprång. Jag hade inte en chans! Han hoppade bokstavligen ur mina händer och innan jag hade en chans att reagera och försöka att få in honom på en volt var han så långt ifrån mig att jag inte längre hade någon kontroll. Tömmarna gled ur händerna och Lotus flög iväg i full galopp. Först tog han nåt varv runt ridbanan och för nån hundradels sekund trodde jag att han kanske ändå skulle stanna där. Hur jag nu kunde vara så naiv – ridbanan saknar ju som sagt staket. Nej, Lotus galopperade i hög fart bort mot stallet, jag tog en genväg och såg honom flyga förbi och sedan nästan ligga i kurvan när han skulle göra 90-graderssvängen in på stallplan. Han konstaterade att stalldörren var stängd så han fortsatte i stället bort till logen. Där stod en av stallkompisarna och packade höpåsar, hon blev nog en aning förvånad när hon plötsligt fick sällskap av en andfådd Lotus.
Jag var riktigt arg på honom och självklart gick vi raka vägen ner till ridbanan igen. Där fortsatte vi arbetet med övergångar och jag var väldigt noga med att Lotus verkligen skulle lyssna på mig. Jag tror knappast att han varken skämdes eller förstod att han gjort något fel, men nu jobbade han i alla fall väldigt bra. Förmodligen för att jag nu var väldigt bestämd.
Nåja, idag var allt glömt och förlåtet. Jag gjorde lite byteshandel med A och hjälpte henne med stalljobbet för att hon sedan skulle hinna ha lite träning för oss. I snålblåst och duggregn körde vi ett jättebra pass på gräsbanan (tack och lov hade vi headset så att jag hörde varje ord som A sa, utan det hade jag nog inte fått ut något alls av träningen).
Lotus var kanonfin! Redan från början jobbade han i en jättefin form och med bra energi och även om jag ibland var tvungen att påminna honom lite för att han skulle reagera på mina hjälper så var han mestadels väldigt lyhörd och jag kunde både öka och minska genom att nästan bara använda rösten. Bra påskjut i ökningarna och bra samling i minskningarna. Riktigt fin häst, och det bästa berömmet jag fick från A var när hon sa att Lotus såg flott ut. Jag fick även göra avvikelser på enhandsfattning (med koner som hjälpte mig att hitta rätt väg) och jag var nästan imponerad själv över hur bra det gick. Jag kunde verkligen manövrera Lotus med väldigt små rörelser och han låg stadigt kvar i formen. Det som tidigare nästan kändes omöjligt var nu plötsligt lekande lätt.
Jag hade en otroligt bra känsla i körningen hela passet igenom och glömde nästan både blåst, regn och kyla. Det är nästan magiskt hur bra Lotus går just nu och hur rolig han är att jobba med!