Lotus hälta blev klart bättre efter ett par dagar på butta. Vilket ju i sig inte är särskilt konstigt, en häst som äter smärtstillande ska inte vara särskilt halt. Därför är det också svårt att säga hur mycket bättre han egentligen är. Idag hade de där tre dagarna gått som veterinären tyckte att jag skulle vänta innan jag började att jobba Lotus lite lätt. Jag hade hoppats på att han skulle vara helt ren idag, men det var han inte. Rakt fram kan jag inte se nån hälta, men så fort han svänger syns det att han inte går riktigt rent. Jag har ingen aning om ifall det är ett dåligt tecken eller om det är i sin ordning, men det är väl bara att vänta och se. Vi tog i alla fall en liten skritt-tur på töm idag och Lotus var pigg och glad och kändes som om han ville jobba. Och DET är ett gott tecken. Men hur pass frisk han egentligen hunnit bli vet jag inte förrän framåt onsdag när buttan gått ur kroppen.
Det var länge sen jag ägnade Lotus så lite tid som jag gjort de senaste dagarna. Självklart har jag pysslat om honom, mockat och fixat och allt det vanliga, men mer än så har det inte blivit. Inte ens några promenader har vi tagit, åtminstone inga längre utan bara en kort runda runt stallet för att se hur han rör sig. Men sommaren har kommit, det är varmt och härligt, Lotus går i sin stora hage och äter gräs och är sommarhäst på riktigt. Och en sommarhäst tycker att promenader är onödiga, man kommer nämligen in från hagen trött och solmosig och tycker att om nu matte nödvändigtvis ska promenera så kan hon göra det själv. Så man får väl se det som att Lotus fick sitt sommarlov nu, några veckor tidigare än jag planerat. Och jag borde ju ha hållit på med hästar tillräckligt länge för att veta att det inte är nån idé att planera vilopauser, de brukar nämligen komma alldeles av sig själva – och sällan när man tänkt sig.
Lotus hälta blev klart bättre efter ett par dagar på butta. Vilket ju i sig inte är särskilt konstigt, en häst som äter smärtstillande ska inte vara särskilt halt. Därför är det också svårt att säga hur mycket bättre han egentligen är. Idag hade de där tre dagarna gått som veterinären tyckte att jag skulle vänta innan jag började att jobba Lotus lite lätt. Jag hade hoppats på att han skulle vara helt ren idag, men det var han inte. Rakt fram kan jag inte se nån hälta, men så fort han svänger syns det att han inte går riktigt rent. Jag har ingen aning om ifall det är ett dåligt tecken eller om det är i sin ordning, men det är väl bara att vänta och se. Vi tog i alla fall en liten skritt-tur på töm idag och Lotus var pigg och glad och kändes som om han ville jobba. Och DET är ett gott tecken. Men hur pass frisk han egentligen hunnit bli vet jag inte förrän framåt onsdag när buttan gått ur kroppen.
0 Comments
Idag har jag lärt mig nåt nytt: även Lotus kan faktiskt drabbas av en alldeles vanlig skada. En sån där skada där man kan tänka att vad skönt, det där har snart läkt ut av sig självt. Det visade sig nämligen att Lotus hade en blödning i hoven eller möjligen en hovböld. Puh!
Veterinären verkade dock inte helt nöjd med att se oss på kliniken, alldeles för tidigt. Han presenterade Lotus för en ny veterinär med orden "det här är en gammal kompis, vi vill inte hitta några hovledsproblem". Jag förklarade att Lotus fungerat bra tills han plötsligt en dag kommit in från hagen och varit ordentligt halt och dessutom svullen i benet. Det fick veterinären att hoppa över den första impulsen, som var att bedöva hoven, och i stället börja undersöka hoven med visitertång. Han fick en liten smärtreaktion i tån och nästa steg var att gå bort till hovslagaren som fick ta av skon så att det gick att undersöka noggrannare. Hovslagare och veterinär var helt överens om att det fanns en ömhet i hoven. Veterinären var helt säker på att det var en blödning; hovslagaren trodde på hovböld. Själv struntade jag i vilket, jag ville bara ha en bra förklaring. Någon böld hittades dock aldrig så nu tror vi på att det troligen är en blödning. Hovslagaren visade hur Lotus rocking-toe-sko bildar ett litet hålrum under skon framme i tån och där kan det tyvärr lätt samlas grus. Det troliga är att det legat en sten där och tryckt på hoven och orsakat en blödning. När hovslagaren satt tillbaka skon fyllde han hålrummet med silicon, dels för att hindra mer grus från att komma in och dels för att ge lite stötdämpning. Lotus ska nu gå på butta en vecka för att ta bort smärtan och i bästa fall är han ohalt inom några dagar och då kan vi börja jobba lite försiktigt. Det finns dock en liten risk att det trots allt är en hovböld eller att han fått en inflammation i sulan, då krävs kanske ytterligare åtgärder. Ja, det var faktiskt ett lite annorlunda klinikbesök. Inte den där vanliga oron och definitivt inte den vanliga diagnosen. Jag kände mig oerhört lättad när jag åkte därifrån, även om jag faktiskt oroat mig ovanligt lite även före besöket. Nånstans hade jag nog känt på mig att det här inte var de gamla vanliga problemen. Nu är det bara att hålla tummarna för att det faktiskt var så här enkelt. Känns ju minst sagt ovant att få en så här ofarlig diagnos! Hur lättad jag än är kan jag dock inte låta bli att irritera mig lite på att denna hälta kom extremt olämpligt. Vi hade tre tävlingar inplanerade under den här perioden, nu missar vi allihop. Vi var ju till och med anmälda till en uppsutten dressyrtävling, men det är tydligen inte meningen att vi ska hålla på med sånt. Nåja, jag är oerhört tacksam för att Lotus med största sannolikhet snart är på gång igen så att vi kan börja träna och ha kul igen! Lotus har bara fått gå och skrota i hagen hela helgen. Inte ens några promenader har det blivit. I lördags på grund av spöregn och igår på grund av att det kändes helt onödigt att släpa in Lotus från en skön tillvaro i stora gräshagen med kompisarna bara för att gå en liten promenad. Därför vet jag inte heller hur hältan utvecklats – och det spelar ju faktiskt ingen roll just nu. Bättre då att vänta in morgondagens veterinärbesök.
Det var ju tävlingar på Johannesberg i helgen och jag hade så himla gärna velat vara där. Gick faktiskt och kände mig lite småirriterad hela lördagen och kunde inte släppa tankarna på att vi borde ha varit på tävling. Just tävlingarna på Johannesberg brukar vara så himla trevliga och jag längtar efter tävlingslivet. I går fick jag i alla fall en liten dos av det när jag var funktionär på maraton. Stod vid vattenhindret och såg hur ekipagen tog sig igenom i varierande tempon och med varierande lösningar. Duktiga var de, såväl kuskar som hästar, och jag blev grymt sugen på att köra. Det vore så himla kul att nån gång få lära sig att köra maraton på riktigt. Och jag har ju en häst som säkert skulle kunna bli en alldeles utmärkt maratonhäst, synd bara att jag inte riktigt vågar tro på att han håller för den ansträngningen. Har även ägnat lite tid i helgen åt att renovera min vagn. Bromsarna la av för ett tag sedan och det visade sig att bromsbeläggen var slut. Med mycket möda och stort besvär lyckades vi hitta nya som passade (bromsarna är gamla och slutade tillverkas för länge sedan så det var inte lätt att hitta reservdelar). När sambon skulle montera de nya bromsklossarna visade det sig att vagnen var sliten både här och där så det slutade med renoverade bromsok, nya hjullager, nytt fäste till svängeln, bättringsmålning där det var som mest rostigt och lite allmän uppsmörjning och omvårdnad. Och det var nog välbehövligt – vagnen har rullat en hel del sen vi köpte den. Nu är i alla fall vagnen i bättre skick än på länge, hoppas att jag snart har en häst att spänna framför den också! |
Vi finns på Instagram:
|