När jag kom med grimman klädde han nästan på sig den själv och när jag sedan skulle tränsa så mer eller mindre svalde han bettet i sin iver att få komma ut. Vi tog den där gamla vanliga vägen som vi promenerat flera gånger de senaste dagarna. Då har Lotus varit på gränsen till loj och lufsat på bakom mig utan nån större framåtanda. Idag var det dock nåt helt annat. Idag satte jag nämligen på tömkörningsutrustningen och när man har tömmar så är man viktig på ett helt annat sätt än när man är promenadhund. Spetsade öron och ivriga steg – och en matte som hade fullt sjå att hänga med. Och när jag tog tag i honom för att få honom att hejda sig lite och hålla sig till vettig promenadtakt, så svarade han med att kröka på nacken och tugga ivrigt på bettet. Man kan väl säga att Lotus med all önskvärd tydlighet säger att det är dags att börja jobba igen!
Tror att Lotus tröttnat på att vara konvalescent. Och på att gå ensam i hagen. Det visar han genom att vara nästan jobbigt kontaktsökande och tugga, buffa och knuffa på mig så fort tillfälle ges. Fast jag vet ju vad det beror på och försöker att ställa upp som jourhavande klikompis med massageborsten. Och det är klart att han är väldigt rar när han är så där sällskapssjuk!
När jag kom med grimman klädde han nästan på sig den själv och när jag sedan skulle tränsa så mer eller mindre svalde han bettet i sin iver att få komma ut. Vi tog den där gamla vanliga vägen som vi promenerat flera gånger de senaste dagarna. Då har Lotus varit på gränsen till loj och lufsat på bakom mig utan nån större framåtanda. Idag var det dock nåt helt annat. Idag satte jag nämligen på tömkörningsutrustningen och när man har tömmar så är man viktig på ett helt annat sätt än när man är promenadhund. Spetsade öron och ivriga steg – och en matte som hade fullt sjå att hänga med. Och när jag tog tag i honom för att få honom att hejda sig lite och hålla sig till vettig promenadtakt, så svarade han med att kröka på nacken och tugga ivrigt på bettet. Man kan väl säga att Lotus med all önskvärd tydlighet säger att det är dags att börja jobba igen!
0 Comments
Lotus fick återigen tillbringa några dagar i ”boxarrest”. Och ännu en gång visade han hur lugn och cool han är genom att snällt finna sig i att vara instängd och vara lugn och avspänd. Ja, till och med när vi var ute och promenerade var han lugn, på gränsen till loj. Lite förvånansvärt med tanke på hur han varit förr om åren, men oj vad skönt att kunna konstatera att han faktiskt har mognat. Praktiskt nog hade jag fortfarande semester och kunde åka till stallet både morgon och kväll och borsta, mysa, massera och promenera. Tror att Lotus uppskattade det och mitt samvete mådde helt klart bättre än om jag bara hade kunnat vara där en gång om dagen. Jag bestämde att de där tre dagarna som bandaget skulle sitta var detsamma som tre dygn och på fredagsförmiddagen åkte bandaget av. Från början var min tanke att Lotus skulle få gå ut med sina beteskompisar, som fortfarande går i beteshagen även om de kommer in till natten. Blev dock lite tveksam när de hästarnas mattar berättade om galoppruscher och tappade skor. I normala fall har jag absolut inget emot att hästarna leker och har roligt i hagen, men med tanke på att Lotus har en inte helt utläkt skada kändes det inte helt optimalt att släppa ut honom med dessa glada gossar. Istället fick det bli liten rasthage, ensam. Kanske inte det alternativ som Lotus helst själv skulle ha valt, men jag tror ändå att det är klokt och framför allt tror jag att det ökar förutsättningarna för att han ska läka ihop igen. I helgen har vi tagit långa sköna promenader och Lotus verkar rätt nöjd med tillvaron trots allt. Dock är han väldigt sällskapssjuk och älskar när jag gnuggar honom med massageborsten – tror att han saknar sina hagkompisar! Som extra försiktighetsåtgärd får han gå med back-on-track-paddar både ute och inne och jag lindar frambenen när vi är ute och går. Förmodligen överdrivet försiktigt, men jag går efter principen att i bästa fall så gör det nytta och det gör i alla fall garanterat ingen skada. Kan inte låta bli att känna ett visst vemod med tanke på det besked veterinären gav om Lotus skador. Visst, jag har länge vetat att han har mer eller mindre kroniska problem och att de förr eller senare kommer att bli oss övermäktiga. Men jag vill helst inte bli påmind om det! Nu ska jag dock försöka att tränga undan de tankarna och jobba på som vanligt med min fina härliga häst och njuta av honom så länge som jag får. Var och hälsade på mina föräldrar som hade haft källarstädning och hittat en del av mina gamla saker. Jag räddade en av barndomens älskade käpphästar och blev lite nostalgisk när jag såg den. Faktum är att jag tycker att den påminner lite om Lotus. Tyvärr kommer jag inte ihåg vad den heter, men den kan nog så här i efterhand få heta Lotus den också. Tror att den ska få en plats i min nostalgihörna hemma. Kanske är det just käpphästar man ska satsa på i stället för riktiga hästar – när de går sönder kan man laga dem med nål och tråd! Fast de har inte lika mysiga mular att pussa på som en riktig häst… Lotus föregångare!
Igår funderade jag på vad som skulle bi rubriken på dagens inlägg och tänkte att det nog skulle bli antingen ”Ombehandlad” eller ”Friskskriven”. Det blev nånstans mitt emellan. Lotus var ju mycket riktigt klart bättre, men veterinären såg fortfarande en hälta på vänster fram (dvs det ben som han var minst halt på senast). Vi bedövade hovleden men efter det blev hältan bara marginellt bättre. Veterinären drog då slutsatsen att problemet satt i kotan men tyckte samtidigt att det inte såg ut som nån vanlig kotledsinflammation eftersom han var halt på ytterbenet, inte på innerbenet. En bedövning i kotan också och nu var hältan i stort sett borta och felet någorlunda lokaliserat. Veterinären funderade lite och sa sedan att vi kanske inte skulle bry oss så mycket om den här hältan. Han gissade på att Lotus stukat till sig och att detta var en ny skada. Den var inte särskilt allvarlig och han sa, som så många gånger förr, att med Lotus är det det absolut viktigaste att han håller igång och arbetar, annars får vi bara en massa nya problem. Därför ville han undvika en ny längre behandlingsomgång och en ännu längre vila.
Kotan blev behandlad med cortison och nu ska han vila/promenera en vecka. Dock får vi inleda med några dagar i box eftersom hovleden är bedövad och bandagerad. Sedan är det igångsättning – i vagn. Veterinären sa att jag är lyckligt lottad som har världens bästa verktyg för igångsättning, nämligen körning. Han tycker att jag ska skritta Lotus i vagn en vecka och sedan börja jogga så smått, fortfarande med vagn. Därefter kan jag börja rida lite och då även börja jobba lite mer dressyrmässigt. Kul att han tycker att det här med körningen är så bra! Han sa faktiskt t o m att det är egentligen är helt fel att sätta sig upp och börja rida igång en häst direkt efter en skada, det är dumt att lägga på den belastningen direkt. Naturligtvis frågade jag om det var något jag skulle tänka på framöver för att undvika framtida problem, och jag fick som vanligt svaret att jag numera vet precis hur jag ska göra och att det bara är att fortsätta som jag gjort hittills. Däremot ska vi se över skoningen och jag ska se till att få Lotus skodd med korta tår, skon lite längre bak och sidokappor, detta för att underlätta överrullning och minska belastningen. Veterinären sa även att Lotus nu förmodligen kommit in i en lite av en ny period där förslitningsskadorna nog kommer att visa sig allt mer. Lotus ÄR sliten i kroppen efter alla skador och det börjar visa sig nu. Dessutom menade veterinären att han inte har helt bra hovar och att hovledsproblemen nog hängt med ett tag, men vi har fokuserat på andra, allvarligare skador. Nu har vi nog fått bukt med det mesta av de gamla problemen, men nu kommer förslitningarna i stället. Han sa helt ärligt att han tror att inom två-tre år kommer vi att ha problem som är större än att vi kan hantera dem, men samtidigt så har ju Lotus motbevisat oss förr och det finns ingen anledning att ta ut problemen i förskott. Och visst är det lite jobbigt att höra denna sanning, men samtidigt är det ju inget som gör mig förvånad och jag vet ju att jag redan haft Lotus på lånad tid i flera år. Så jag är mest nöjd, glad och lättad och tycker att det ska bli jättekul att få komma igen. Jag vet inte hur länge jag får ha kvar min underbara häst, men jag är fast besluten att njuta av honom så mycket det bara går så länge jag får. Och jag vet att Lotus känner likadant. Han tyckte för övrigt att det var väldigt trevligt med en utflykt och var mer sällskapssjuk än nånsin. Han buffade, puffade och tuggade frenetiskt på alla som kom i hans väg – och kanske mest av alla på vår trogna medhjälpare P. Naturligtvis charmade han sjukvårdarna och hans gamla favoritskötare var påpassligt där med godishinken. Även veterinären fick sin beskärda del och det var ganska roligt att se honom avbryta sig mitt i ett ganska allvarligt samtal för att leende klappa på en häst som buffade honom i magen. Lotus är verkligen ett riktigt charmtroll och det är svårt att inte älska honom! Nu är betessäsongen slut för den här gången. Igår flyttade Lotus in efter nästan fem veckors utomhusliv. Tror faktiskt att han tyckte att det var lite skönt. Dock kommer han att gå kvar med samma kompisar i beteshagen och vi tar in dem själva så att det kan få lite mera hagtid när vädret är bra.
Naturligtvis hade Lotus fått hjälp med att snedtrampa en baksko igen. När hovslagaren var här i förra veckan förvissade jag mig om att han inte skulle iväg på nån semester utan fanns till hands ifall jag behövde honom. Faktum är att jag nästan lekte med tanken att boka in honom på måndagen för säkerhets skull. Nu gjorde jag förstås inte det, men jag var väldigt tacksam när han faktiskt kunde komma idag och rikta om skon. Den var visserligen inte så mycket uppfläkt, men på tok för mycket med tanke på hur nyskodd Lotus är och hur länge han ska gå på den skon. Sen blev det skumbad för att bli av med tre veckors hagdamm, kladdigt insektsmedel och bristfällig borstning. Därefter tog vi en promenad och det var faktiskt första gången på nästan tre veckor som Lotus hade träns på sig och gick nån annanstans än mellan hagen och stallet. Provgick den nya ridbanan ett varv – den är jättefin. Lät även Lotus springa ett par varv på en volt för att se hur han såg ut – och jag tyckte att han såg ren ut. Nu litar jag inte alltid helt på mitt omdöme och veterinären kan säkert ha andra åsikter, men han är i alla fall väldigt mycket bättre än för tre veckor sen. I morgon bitti bär det av mot kliniken på återbesök. Hoppas hoppas att vi får ett positivt besked! Lotus klev ur en sko i söndags. Eller rättare sagt, han fick nog hjälp med att kliva ur den. Det brukar ju vara så när det är en baksko som hamnar på glid, att det är nån benägen kamrat som hjälpt till. Det är relativt lugnt i hagen, men två av de andra hästarna är av den där sorten som är ”lite på”, vill smågnabbas och går och vallar Lotus. Lotus tröttnar på dem ibland och säger faktiskt ifrån, vilket jag tycker är bra. Men gissningsvis är det nån av de två som trampat Lotus på skon.
Nåja, en snäll stallkompis plockade loss de sömmar som satt kvar så att skon slapp göra ännu mer skada. Hovslagaren skulle komma två dagar senare så jag lät Lotus gå barfota på en fot tills dess. Denna vecka är det stalltvätt, vilket innebär att hela stallet töms och skuras ordentligt med högtryckstvätten. Jättebra verkligen, tror att det är bra både ur smittosynpunkt och för allmän trivsel att stallet verkligen görs ordentligt rent nån gång om året. För somliga av stallkamraterna är detta dock en källa till oro eftersom de inte riktigt gillar att hästarna går ute dygnet runt. För mig som har hästen på bete ändå är det förstås ingen större skillnad. Dessutom har våra beteshästar det lite bättre än de som måste övernatta i rasthagarna – de har ju en riktig hage med träd, skugga och massor av gräs. Men jag är helt övertygad om att även övriga hästar klarar ”lägerlivet” bra och de flesta av dem ser faktiskt väldigt nöjda ut. Eftersom vi inte fick komma in i stallet fick hovslagarjobbet skötas ute på logen. Där stod Lotus och mumsade hö ur en skottkärra och såg mäkta nöjd ut. Tror att han alltid vill ha det så när hans skos i fortsättningen! Den bakfot som gått utan sko såg lite trasig ut, men det var ingen större fara. Men Lotus har verkligen fula sommarfötter nu, fulla av sprickor. Undrar om Lotus börjar tröttna lite på vila och betesliv. Han ser faktiskt lite uttråkad ut – eller så är det jag som överför mina känslor på honom för jag börjar verkligen längta tillbaka till det riktiga hästlivet. På tisdag ska vi tillbaka till veterinären. Vet inte om jag ska våga hoppas på klartecken för igångsättning redan då. |
Vi finns på Instagram:
|