Nu är bandaget borta och Lotus har fått avancera till en sjukhage. Kanske inte jättespännande det heller, men oerhört mycket mer intressant än att stå inne. Våra sjukhagar är väldigt strategiskt placerade intill de vanliga hagarna så hästarna känner liksom att de är med i umgänget ändå och brukar trivas ganska bra där.
Glömde att nämna en ganska rolig detalj från mitt besök på kliniken. I väntrummet pratade jag med ett trevligt par som var där med sin kallblodstravare. De frågade vad jag hade för häst och jag berättade att jag hade en halvblodsvalack. ”Är han dressyrhäst?”, frågade de. ”Nej”, svarade jag, ”eller ja, det också, men han är faktiskt körhäst.” Det var nog första gången jag faktiskt presenterade Lotus som körhäst och det kändes riktigt kul. För nog är det framför allt körhäst han är nu för tiden, även om han är lite annat också.