När vi kom tillbaka fortsatte vi med lite dressyrjobb på ängen. Jag förklarade körningens grundprinciper för vår unga passagerare, samtidigt som jag tränade på läxan från den senaste träningen. Lotus jobbade riktigt bra, men var lite ojämn i formen. Mestadels var han jättefin, men då och då släppte han stödet och han var också lite ”trasslig” i munnen. I vanlig ordning hade jag också lite svårt att få till stödet på yttertömmen, med resultatet att vi tappade vägen och inte alltid hamnade där vi tänkt oss. Men på det hela taget var jag nöjd med vårt pass. Och jag tror att vår unga passagerare var nöjd med sin dag.
Jag har grubblat en del på varför Lotus blivit så orolig i munnen på sistone. Även när jag rider har det hänt några gånger att han lägger tungan över bettet, men störst är problemet vid körning. Han går och ”fipplar” med bettet, verkar emellanåt lite allmänt irriterad och då och då lägger han tungan över bettet. Jag har sen i våras kört honom på ett postkandar. Anledningen till att jag bytte till det var att jag upplevde att han blivit väldigt stark – och postkandaret löste det problemet. Det krävdes visserligen lite invänjningstid innan vi båda var vana vid det bettet, men sen har han gått jättebra på det. Idag bytte jag dock tillbaka till det tvådelade bett med d-ringar som jag körde på tidigare. Och vilken nöjd häst jag fick! Lotus var jättefin i handen, kändes mjuk och följsam och inte en enda gång började han att ”fixa” med bettet.
Vi värmde upp ute på vallen i trav och galopp och Lotus var jättefin. Väldigt pigg, glad och arbetsvillig och han tog verkligen i och använde kroppen. Dressyren körde vi på gräsbanan och Lotus blev direkt jättefin i formen och jobbade jättetrevligt. Vi jobbade med olika rörelser som ingår i det dressyrprogram vi ska köra på lördag; volter, serpentiner, diagonaler med mera. Lotus var otroligt mjuk och följsam, äntligen hade jag det där stödet på yttertömmen och jag kände att jag verkligen kunde placera Lotus där jag ville ha honom och att vägarna faktiskt blev som jag hade tänkt mig. Riktigt bra känsla i körningen och en riktigt fin häst! Vi höll inte på mer än nån halvtimme på dressyrbanan, Lotus kändes helt enkelt så fin att jag inte kunde se en enda anledning till att fortsätta. Om det sedan berodde på bettet eller om det helt enkelt bara är så att saker och ting till slut fallit på plats är svårt att veta, men jag kunde i alla fall avsluta passet med en härlig känsla av att vara väldigt väldigt nöjd.