Och faktiskt, jag känner mig inte det minsta orolig. Inte än i alla fall, för jag vet ju att ångesten som vanligt kommer att infinna sig när jag sitter där i väntrummet. Men det finns än så länge ingen anledning att tro att Lotus inte skulle svara lika bra på behandlingen den här gången som han gjort tidigare. Och luttrad som jag är så har jag (i alla fall nästan) lärt mig att det inte hjälper att oroa sig.
Fram till klinikbesöket kommer Lotus att få ta det lugnt. Tidigare, innan Lotus var så väl diagnosticerad som han numera är, hamnade jag flera gånger i ett läge där jag var tvungen att hålla igång honom trots skador bara för att vara säker på att han inte skulle hinna vila bort symptomen så pass mycket att det skulle vara svårt att ställa en diagnos. Och att känna sig tvingad att jobba en häst som inte mår bra är väldigt psykiskt jobbigt. När Lotus senast var färdigbehandlad, förra våren, frågade jag veterinären hur jag skulle hantera det hela nästa gång. Svaret var då att jag skulle komma in så fort som möjligt och låta Lotus ta det lugnt under väntetiden. Så det är precis vad jag kommer att göra nu.
Mailade för at avboka körkursen och fick då svaret att jag var välkommen att låna en av anläggningens (tävlings)hästar och vara med ändå. Minst sagt lockande så nu fick jag lite att tänka på. För det är klart att även om det naturligtvis vore allra roligast att åka på kurs med min egen fina Lotus, så vore det självklart väldigt utvecklande att få träna med en annan häst. Kanske extra nyttigt för mig som ju har väldigt liten erfarenhet av körning och egentligen bara kört Lotus. Det skulle ju dessutom ge mig möjligheten att även följa de andra ekipagens träning. Har betänketid över helgen…