Buspojke i snön

_Hela veckan har det legat ett alldeles lagom tjockt snötäcke, ett sånt där som är perfekt för hästar att springa på. Har verkligen sett fram emot att få köra i denna snö – och man kan ju nästan tro att Lotus hade tänkt likadant som jag. För redan när vi lämnade stallet, i skritt, kände jag hur pigg han var. Det var ett sånt där riktigt driv i honom och han småtaktade iväg. När vi så småningom övergick till trav var det med stor entusiasm Lotus tog sig an uppgiften. Och när vi kom till den första uppförsbacken och jag, lite försiktigt, sa till Lotus att han gärna fick galoppera, ja då började bakdelen att studsa lite väl entusiastiskt i små försök till bocksprång. Inga riktiga krumsprång, men redan antydan till dem kändes lite väl mycket när man satt i en vagn. Nu är Lotus tack och lov ganska lydig så när jag vänligt men bestämt sa åt honom att det faktiskt inte var OK, ja då saktade han snällt ner till trav och höll sig i skinnet. Dock resulterade även nästa lilla galopp i försök till bocksprång så där nånstans bestämde jag mig för att vi nog fick hålla oss till trav. Därmed hade Lotus också förbrukat förtroendet för att ta favoritbacken i galopp, den där backen som alla hästar tycker att man faktiskt måste springa så fort man kan uppför. Men så blir det när man inte sköter sig och bocksprång med vagn är inte riktigt lämpligt!

Mycket trav blev det i alla fall. Vi tog vår vanliga skogsväg upp till ladan och vände sedan tillbaka och tog större delen av vägen en gång till och det blev många och långa travsträckor i god fart. Lotus var jättehärlig. Han jobbade verkligen på och samtidigt som han var väldigt ivrig och nästan kändes lite explosiv så var han väldigt fin i handen och lyssnade verkligen på mig och jobbade i riktigt trevlig form. Dock fick jag hålla i honom ganska ordentligt och det var inte tal om att ge efter på tömmen – då vet jag inte var vi hade hamnat!

Hade gärna jobbat lite i ridhuset också men där var det dessvärre upptaget. Lite dressyrjobb blev det dock på den delen av vägen som var plogad och Lotus kändes verkligen kalasfin. Ska bli kul att komma igång med dressyrjobbet igen.

Till sällskap hade jag min stallkompis P, som brukar hjälpa mig med Lotus ibland och som är en av Lotus största fans. Vi njöt verkligen av turen både hon och jag. Att sitta bakom en häst som med spetsade öron så tydligt visar glädjen över att få jobba, ja sånt gör en verkligen lycklig. Och som så ofta annars kunde jag inte låta bli att tänka på hur fantastiskt det faktiskt är att denna häst som varit så nära att bli utdömd faktiskt kan få må så här bra och göra mig så lycklig!