Igår var det tisdag och därmed ridning av båda hästarna. Cougar var först ut. Han kändes helt OK i höger varv, men ville inte riktigt mjukna och komma till arbete i vänster. Han protesterade och tjafsade lite, men även när han jobbade i vettig form saknade jag den där riktiga mjukheten och ridbarheten som jag blivit lite bortskämd med på sistone. Jag jobbade mycket med lösgörande övningar och han blev allt bättre så på det hela taget var jag ändå ganska nöjd.

Som så ofta med hästar gäller det att ibland tänka tillbaka på hur det varit förut och vilka framsteg man trots allt gjort. För bara nån månad sen hade jag varit jättenöjd med det pass Cougar och jag nu gjorde, för han jobbade trots allt mestadels riktigt trevligt och han har fått en helt annan rakhet och balans i kroppen.

Sedan var det Lotus tur. Han var på ett strålande humör och jobbade på med en otrolig framåtanda. Tyckte inte att jag riktigt fullt ut fick honom till arbete i första skritten, men när vi började trava var han jättefin och jobbade verkligen på. La in första galoppen tidigt i ridpasset och resultatet blev ännu mera framåtbjudning. Han travade sedan otroligt bra i högervarvet, men var lite stel och stum i vänstervarvet.

Vänster sida har alltid varit hans sämre och efter att under en period ha varit ovanligt liksidig, är oliksidigheten nu tillbaka. Jag är ganska säker på att det beror på att vi nu fått honom att jobba mer ”ihop” och i en form som är både rakare och högre än tidigare; då hänger inte vänstersidan riktigt med. Jag red mycket volter och öppnor åt vänster i skritt för att mjuka upp honom och övergick sedan till att göra detta även i trav. Och även om vänstervarvet inte blev riktigt lika bra som höger, så blev han oerhört mycket bättre under ridpassets gång.

Fick honom att jobba riktigt bra i galoppen, särskilt i höger varv, och kunde faktiskt galoppera riktigt långsamt och samlat, något som är ganska svårt för honom. Men när jag sedan skulle avsluta honom i trav ”yrde” han mesta bara runt i ett rasande tempo efter att verkligen ha kommit igång i kroppen. Visst, jag borde kanske ta tag i honom när han gör sådär, men jag kan inte låta bli att njuta av att han har sån framåtbjudning, särskilt när han jobbar i en otroligt rund och fin form. I Lotus fall är det ett sånt otroligt skönt bevis på att han mår bra när är sådär pigg och glad och verkligen VILL springa!

I lördags vågade jag och M oss för första gången på att träna körning på egen hand, utan As hjälp. Först tömkörde jag dock en stund. Lotus var helt fantastiskt fin! Redan när jag kortade upp tömmarna krökte han på nacken och började jobba i väldigt trevlig form. Så fortsatte han och jag fick den där underbara känslan av att allt bara funkade. Han formligen dansade fram med en härlig lätthet och var bara såååå fin. Jag var otroligt nöjd med honom och njöt verkligen av att se honom.

Sedan bytte vi då om till sele och gick ner till ridhuset igen och spände för. Detta var första gången vi spände för på bara två personer, vilket innebar att M fick stå och hålla Lotus medan jag spände alla remmar. Inga problem i sig, men hela processen tog ju längre tid än vanligt, vilket hade kunnat bli ett problem. Det hela fördröjdes dessutom ytterligare av att jag fick spänna om draglinorna, som blivit för korta. Lotus stod dock snällt stilla hela tiden och fördrev tiden med att tugga på Ms jacka.

Körningen gick fantastiskt bra! Det är en stor fördel att tömköra innan för då är Lotus redan uppvärmd och nu jobbade han jättebra framför vagnen. Han var väldigt fin i formen och var mjuk och följsam. Vi travade en hel del och jobbade ganska mycket på stora volter. Lotus var jättefin och efter en stund var han nästan lika fin i vänster varv som i höger. Lotus var härligt pigg och framåt och flera gånger satte han själv igång i trav, utan att jag hade bett om det. Visst, det är en olydnad och han SKA inte ta egna initiativ. I det här fallet såg jag det dock mest som en positiv olydnad som visar att Lotus gillar det här jobbet. Jag nöjde mig därför med att mjukt bryta av till skritt igen och gav honom inga bannor för tilltagen.

Jag hade kunnat hålla på hur länge som helst, men efter drygt 20 minuter insåg jag att det var dags att sluta, just för att Lotus var så otroligt duktig och positiv. Jag var mäkta stolt över honom!

Red sedan Cougar. Han inledde med att vara jättetrevlig, men sedan började han med sitt vanliga register där han slår upp huvudet och liksom biter tag i bettet, blir ostyrbar och inte går fram. Jag fick tillbaka honom till jobb varje gång och de stunder han jobbade som han skulle var han jättefin, men det blev en kamp.

I går var det träning gånger två. Jag började med Lotus och han var superfin. Han kom till bra jobb redan i skritten och blev sådär härligt mjuk och gick verkligen genom hela kroppen. Vi jobbade med små volter i skritt för att stretcha ut vänstersidan. Jag måste forma honom mycket med skänklarna och det märks att han tycker att det är lite jobbigt, men han blev väldigt fin. Det är bra att jobba mycket med detta just i skritt eftersom jag då kan hålla på ganska länge utan att det sliter på honom. Traven var jättebra med härlig takt och spänst. Även här jobbade vi med volter och det märks att det är jobbigt för honom. Han går in fint i volten, men orkar bara hålla formen ungefär halva volten, sedan flyter han ut. Jag kände dock hur han blev allt mjukare och han fick en otroligt fin trav. Galoppen var jättefin. I höger varv kan jag nu verkligen rida honom i form och han jobbar bra. I vänster varv är det lite svårare för honom och där måste jag tänka på att ge efter på innertygeln så att han får fram vänster framben. Han blir då något utåtställd, men det gör inget just nu och själva galoppen blir jättefin.

På slutet var han sådär härligt lösgjord och rund och jag var otroligt nöjd med honom. Han är verkligen fantastiskt fin just nu och gör framsteg för varje vecka. Jag njuter verkligen av honom, vet att jag måste ta vara på den här känslan så länge den varar.

Träningen med Cougar var ett kapitel för sig. Han körde samma register som dagen innan. Jag fick väldigt bra hjälp av S, som har många bra knep för att komma åt honom. Hon menade att han gör så här för att det nu börjar bli jobbigt och att det bara är ett sätt att försöka slippa jobba. Jag måste sätta mig i respekt hos honom så att han inser att han inte kommer undan. Jag fick rida på mycket framåt och lägga på spöt bakom skänkeln så fort han började tjafsa. Det blev många galoppfattningar och ett ganska högt travtempo. För varje gång han slog upp huvudet fick jag snabbare tillbaka honom till jobb och jag tror faktiskt att han började inse att det inte var nån större idé att bråka med mig. Jag har också blivit mycket modigare nu när jag känner honom ganska bra och vågar gå på honom på ett annat sätt än jag gjorde tidigare.

Det roliga är att de stunder han jobbar bra – och de blev både fler och längre allteftersom passet framskred – så jobbar han bättre än nånsin. Han är nu väldigt rak och liksidig och jobbar med väl undersatta bakben och börjar även få lite höga frambenslyft. Vi fick riktigt fin trav och gjorde några väldigt bra skänkelvikningar. Så även om ridpasset blev lite av en kamp så uppnådde vi mycket som var bra. Tyvärr är det nog bara att inse att vi kommer att behöva göra såna här ”genomtagningar” då och så för att komma vidare.

Ett väldigt nyttigt träningspass, men också rejält jobbigt. Helt otroligt vilken skillnad det är att rida de båda hästarna – och tur att inte båda är lika jobbiga. Jag var ganska mör efter denna förmiddag…

I måndags blev det en skogspromenad på töm och lite jogging runt åkern med Lotus. Tänkte att han säkert hade träningsvärk efter helgen och att han skulle må bra av att stretcha ut kroppen lite. Han var på ett strålande humör; knallade på i god fart genom skogen och i traven var det härligt driv i honom och han jobbade i jättetrevlig form.

Igår blev det tömkörning i ridhuset. Med tanke på hur stel han var av träningsvärk två dagar efter ett lyckat träningspass för två veckor sen, insåg jag att det inte var nån bra idé att rida. Lotus jobbade jättetrevligt, men var lite mattare än vanligt och rörde sig inte riktigt med samma lätthet som jag blivit bortskämd med på sista tiden, så han var säkert lite stel i kroppen.

Vi jobbade på som vanligt med lite öppnor, skänkelvikningar, volter och övergångar och Lotus blev allt finare. Jobbade en del med galoppen och i höger varv fick jag honom att galoppera i en väldigt rund, låg och stadig form. Såg riktigt trevligt ut. I vänster varv når vi inte riktigt lika långt i galoppen, men vi jobbar på det.

Avslutningsvis satte jag tömmarna direkt i bettet, utan att gå genom gjorden, och gjorde lite bakdelsvändningar och slutor i skritt och trav. Tycker att jag hittat tillbaka till den fina känslan där och fick Lotus att jobba riktigt bra. Travade slutligen ner honom med denna tömsättning och fick honom sådär härligt låg, rund och lösgjord så det kändes verkligen som om vi gjort ett bra jobb.

Red Cougar. Han kände garanterat av söndagens träningspass för han var lite matt. Fick faktiskt driva på honom lite med spöt för att han skulle komma igång och det hör inte till vanligheterna. Dock jobbade han jättetrevligt. Jag fick honom snabbt att jobba i en riktigt bra form och han kändes rak och jämn. Både skänkelvikningar och öppnor blev riktigt fina. Galoppen blev riktigt bra när jag drivit på honom så att han fick lite ”snurr” och efter det blev det även lite mer klipp i traven.

Cougars matte M tittade på en stund och hon gav oss massor med beröm för hon tycker att det hänt massor med Cougar. Hon säger att han är rakare, jämnare och mer i balans än hon nånsin sett honom och tycker att han satt fina muskler i både hals och rygg. Dessutom tycker hon att han överhuvudtaget verkar må väldigt bra och är nöjd, lugn och avspänd på ett sätt som inte är självklart för honom. Jag blev riktigt stolt när jag fick höra detta. Jag märker ju själv att det hänt massor, men det är väldigt roligt att få höra det från M, som haft Cougar sen han var nyfödd och verkligen känner honom väl.

Nu är det inte bara min ridning som hjälpt honom framåt utan även en lyckad veterinärbehandling under vårvintern som gjorde att hans kropp äntligen börjat fungera som den ska så att han ens tål träningen. Cougar har en kropp som kanske inte är riktigt gjord för att jobba och har varit förföljd av skadeproblem, men kanske det äntligen börjar ordna sig nu?

Överhuvudtaget är det enormt roligt att jobba med hästar där inget är självklart, vilket ju gäller både Lotus och Cougar, och se att man verkligen kan utveckla dem om man bara jobbar dem på ett klokt sätt. Sen gäller det att inte ha för bråttom utan hela tiden vara lyhörd för när det är dags att bromsa upp och låta dem hämta sig lite innan man ytterligare ökar på kraven.

Vilken härlig hästhelg det blev! I lördags hade Lotus och jag besök av vår största supporter Å, tillika Lotus första medryttare och lektant. Naturligtvis var vi ju tvungna att visa hur duktiga vi blivit så dagens första aktivitet var körning. Lotus fick inviga sin nya sele, som passade bra efter att A gjort lite justeringar här och där. Ännu bättre kommer den att passa med lite ytterligare hål så nu ska jag lämna den till sadelmakaren.

Lotus skötte sig exemplariskt! Han jobbade jättefint framför vagnen och kom snabbt till bra arbete i fin form. Han tuggade på bettet så att det rann om honom, travade på med god fart och såg allmänt nöjd ut. Vi avslutade med att lämna ridhuset några minuter och följde den här gången vägen bort mot stallet, vilket innebar att vi fick gå i några små backar. Väldigt små och A hjälpte till att bromsa vagnen när det lutade för mycket neråt, men Lotus fick i alla fall en föraning om hur det kan kännas när vagnen trycker på lite bakifrån. Inga problem, sa Lotus. Däremot fick matte lite problem när vi skulle köra tillbaka in i ridhuset för jag gjorde en lite klantig sväng och insåg att jag skulle få svänga väldigt snävt för att komma igenom porten och dessutom med risk för att fastna. Medan jag stod och pratade med A om hur vi smartast skulle lösa den uppkomna situationen tog Lotus saken i egna händer och backade några meter. Nu stod vi i perfekt position för att svänga så var det problemet ur världen. Ännu en gång kändes det som om Lotus redan kan det mesta om körning, det är bara matte som måste hänga med också!

Några bilder från dagens utflykt med vagnen finns nu här.

Nästa punkt på programmet var tömkörning. Lotus var fantastisk! Jag behövde bara korta upp tömmarna så började han jobba i form. Han fullständigt dansade fram med bra takt och balans. Vi gjorde lite öppnor, skänkelvikningar, volter och tempoväxlingar och allt liksom bara funkade. Eftersom vi hade Å till hjälp så blev det naturligtvis lite cavalettibommar också. Lotus fullständigt älskar när han får springa över bommar och han travade över dem med härlig spänst. När vi som avslutning byggde upp två små hinder som han fick ta i galopp blev lyckan fullständig. Han satsade verkligen på hindren och tog i betydligt mer än de ca 60 centimetrarna krävde.

Fina Lotus! Jag var så nöjd med honom och Å var jätteimponerad och sa att hon aldrig sett honom så fin. Sånt värmer ett redan stolt matte-hjärta!

Avslutningsvis fick även Cougar springa över bommar, dock med mig på ryggen. Även han var jätteduktig. Han var väldigt trevlig att rida och kom snabbt till bra jobb utan särskilt stora protester. Han fick skritta över bommarna några gånger för att få lite självförtroende innan vi tog dem i trav och så småningom höjde dem lite så att han fick lyfta på fötterna. Han jobbade på som om han aldrig gjort annat och den där osäkerheten han ibland visat var som bortblåst. Nu var han lugn och stadig och jobbade i bra balans. Vi fortsatte med att ta bommarna i galopp och kunde successivt länga avståndet mellan bommarna medan Cougar fick igång galoppen.

Jag var verkligen nöjd med honom och ännu en gång fick vi beröm från Å som tyckte att Cougar var en riktigt fin kille.

På söndagen var det träning gånger två. Lotus var först ut. Med S på plats kunde jag lugnt och metodiskt skritta tills jag hade en häst som verkligen jobbade genom hela kroppen i en djup och rund form. Jag fick jobba på tiometersvolter i skritt för att hjälpa honom att runda sig och även gå ur volten in i en skänkelvikning, vilket var särskilt bra i vänster varv där han har lite svårt att böja sig och behöver stretchas lite.

När vi övergick till trav var han härligt fin i formen och travade med bra takt och balans. Efter att han hade fått jogga igång började vi jobba med att räta ut honom i vänstervarvet – sedan vi börjat koncentrera oss på att få honom att jobba på yttertygeln vill han gärna bli lite utåtställd i vänstervarvet. Vi har ju alltid undvikit att rida på volter eftersom jag inte vill rida mer än nödvändigt på böjt spår, men nu gjorde vi 15-metersvolter i vänstervarvet för att hjälpa honom att stretcha ut kroppen. Det märktes verkligen att det tog emot och var svårt, men efter några volter kändes det hur han blev mjukare och mjukare. Att lägga en volt mitt på kortsidan och sedan gå in i en ”förvänd halvt igenom” i skänkelvikning var en jättebra övning och jag fick till väldigt fina flyttningar. I höger varv får jag dock i stället akta så att han inte blir förböjd och där undviker vi att göra volter eftersom de inte gör någon större nytta, snarare tvärtom.

Traven blev otroligt fin och vi övergick till galopparbete. Att galoppera har i sig aldrig varit nåt problem, men Lotus har haft väldigt svårt att bära sig i galoppen. Dock inte idag! För första gången kunde jag ha honom i en bärig galopp och en rund och låg form i båda varven. Han var otroligt härlig att galoppera och jag njöt av varje språng.

Avslutningsvis fick han jogga ner i trav och han fick den där runda, låga och nästan lealösa formen som jag hittills bara uppnått när jag tömkört. Oj, vad fin han var! Tror aldrig att jag fått honom att jobba så här bra!

Och med den härliga känslan i kroppen så gick jag tillbaka till stallet och bytte häst och red ett träningspass med Cougar. Han var full av energi och vi insåg snabbt att det inte var nån större idé att jobba honom i skritt, han hade liksom inte tid med det. Det blev en framridning i trav och galopp och i ett ganska högt tempo, men hela tiden i bra arbetsform. När han fått rasa av sig det värsta kunde vi börja jobba lite mer seriöst och även Cougar fick göra volter och skänkelvikningar. Han jobbade jättebra, var stadig i formen och hade ett härligt påskjut med bakbenen vilket gav honom en fantastisk trav. Vi gjorde sedan små volter som fick övergå i öppna några meter för att sedan på nytt gå in i en volt. Cougar klarade detta galant och särskilt i höger varv gjorde han det till synes utan ansträngning.

Galoppen var jättefin. Jag fick jobba med att få honom att gå med lite längre hals och därmed få lite längre galoppsprång i stället för att bli kort i både hals och steg. Han fick då ett härligt flyt i galoppen och den blev väldigt reglerbar.

Sedan tog polletten slut! Energin försvann och vi avrundade genom att försöka få även Cougar rund och låg, vilket inte var helt lätt för honom. Men det spelade ingen roll, både jag och S var otroligt nöjda med honom och tyckte att han jobbat helt fantastiskt bra.

Ja, jag tror att båda killarna gjorde sitt personbästa idag och jag njöt i fulla drag. Jag var ganska trött efter två rejäla pass, men oj vilket härlig känsla att få till den där riktigt fina ridkänslan när allt liksom bara funkar – och detta två gånger på samma förmiddag!

Både Lotus och Cougar stod borstade och klara när jag kom, bara att sadla på och rida. Känns faktiskt riktigt lyxigt!

Red Cougar först och inledde med att rida en stund på stubbåkern. Tyvärr blev Cougar så spänd att det inte gick att komma till någon bra ridning så vi fortsatte inne i ridhuset i stället. Undrar om han hade tänkt över saker och ting för nu var han plötsligt väldigt fin att rida. Jag fick honom att jobba riktigt bra redan i skritten och fick sedan en mjuk och balanserad trav. Visst protesterade han lite då och då genom att köra upp huvudet och försöka slå sig fri, men protesterna kändes inte så helhjärtade och jag kunde utan problem få tillbaka honom till bra jobb igen. Insåg att jag nu kommit till ett läge när jag inte längre varken ska eller behöver rida honom med överdrivet mycket böjning inåt utan snarare ska ta upp honom på yttertygeln. Särskilt i vänster varv fungerade detta väldigt bra. Om jag red honom lite utåtställd genom svängen när jag bytte till vänster varv, kunde jag sedan försiktigt plocka över honom till en mjuk vänsterställning utan att han slog sig fri.

Galoppen var otroligt fin. Cougar har en fantastisk galopp med stora runda och bäriga språng. Detta är hans absolut bästa gångart och det är i galoppen han har enklast att jobba i form. Nu kunde jag verkligen sitta ner och jobba med galoppen och det var en härlig känsla. Njuter kanske lite extra av galoppen eftersom den än så länge inte fungerar så bra på Lotus.

Ja, dagar som denna är Cougar väldigt rolig att rida och det känns att arbetet jag lagt ner börjar ge resultat.

Sedan var det Lotus tur. Det känns nästan som om vi efter förra söndagens fantastiska träningspass nästan förtagit oss lite och inte riktigt hittar tillbaka till känslan igen. När jag värmde upp i skritt var han nästan lite dröjande, gick inte riktigt fram och tog inte det stöd på bettet som jag ville ha. Han slog till och med upp huvudet ett par gånger och ville inte böja igenom åt höger, vilket inte är likt honom. När vi började trava kändes det bättre och sakta men säkert blev han rund och fin i formen. Red lite öppnor och skänkelvikningar och han var riktigt fin. Galoppen blev dock ganska springig och jag fick honom inte riktigt att jobba i form, men bjudningen var det inget fel på.

På slutet fick jag äntligen den där härliga ridkänslan som jag vet att jag kan få med en bärig häst med bra bjudning och rund och fin form. Synd bara att vägen dit var så lång idag att jag inte fick njuta så länge av den.

Ibland känns det enklare att rida Cougar än Lotus. Det är så mycket känslor inblandade när jag rider Lotus, jag känner efter så mycket och tolkar in så mycket i det han gör. Med Cougar är det mer avspänt; jag blir jätteglad när han går bra, men tar det inte så hårt om han går dåligt. Samtidigt finns det ju inget som gör mig så otroligt lycklig som ett lyckat träningspass med Lotus, det slår det mesta!

Nog för att det brukar vara mycket häst för mig på helgerna, men den här helgen har jag nog nästan slagit rekord. Mitt nyvunna körintresse gjorde att jag naturligtvis tillbringade en stor del av helgen på Johannesberg för att titta – och vara funktionär – på körtävlingarna. Oj vad inspirerad jag blev att komma igång och köra på allvar. Att börja tävla känns visserligen långt borta, men jag vill verkligen träna mer och lära mig köra på riktigt. Fast jag är väldigt tveksam till att jag skulle få ner Lotus i vattenhindret där jag stod som funktionär…

Red Lotus på lördagsmorgonen. Nu fick jag tillbaka den fina ridkänslan som jag vill ha och han kändes riktigt fin. Riktigt mjuk och lösgjord och jobbade i bra form med bra stöd på yttertygeln. Hade dock lite svårt att få honom eftergiven i vänstervarvet, vilket tyvärr gjorde mig lite otålig. Jag vet att det bara är tålamod som löser problemen, absolut inte att försöka skynda på, men ibland och särskilt då när Lotus gått bra ett tag och jag vet hur fin han KAN vara, så har jag lite svårt att verkligen tålmodigt vänta på honom. Nåja, det blev ett riktigt bra ridpass och jag var nöjd med honom.

När jag pratade med min tränare S och berättade om hur konstig Lotus varit på tisdagen, var hon inte det minsta förvånad utan sa direkt att han måste ha haft en rejäl träningsvärk efter söndagens pass. Hon menade att vi då nästan gått över gränsen till vad Lotus egentligen mäktade med i dagsläget, men han inbjöd ju verkligen till det eftersom han var så arbetsvillig.

Red Cougar för S. Oj, vilket jobbigt pass! Förmodligen har vi nu hamnat i ett läge där Cougar insett hur jobbigt det är när jag faktiskt kommer åt honom och han försökte nu hitta nya vägar för att komma undan arbetet. Hans nya strategi var att köra upp huvudet i vädret, bita tag i bettet och antingen bara springa rakt fram eller tvärstanna. Att lirka med honom hjälpte inte. I stället jobbade vi med att få honom att gå undan för skänkeln och därmed komma i form. Resultatet blev en ganska springig häst och det kändes som om vi mest forsade runt okontrollerat. Galoppen var den gångarten som funkade bäst och därför blev det mycket galopp, vilket också bidrog till ”springigheten”. Nej, vackert var det inte och jag var ganska arg på Cougar för att han var så totalt osamarbetsvillig. Dessutom tyckte jag lite synd om dem som försökte vara i ridhuset samtidigt som oss…

Svetten rann om både häst och ryttare och vi flåsade i kapp. Men faktiskt, på slutet började formen komma och även om jag skulle ljuga om jag sa att han gick bra, så kände jag ändå att vi kom en bit på väg. Jag vet att Cougar är en ganska knepig häst med ”mycket i huvudet” och egentligen var nog varken jag eller S särskilt förvånade över detta bakslag. Tur att jag nu känner Cougar så pass väl att jag inte blir rädd för honom för han var både stor och yvig när han forsade runt.

På söndagen hade jag egentligen planerat vilodag för Cougar eftersom jag var på körtävlingarna större delen av dagen, men efter lördagens hopplösa pass kändes det nödvändigt att fortsätta på det vi trots allt uppnått. När jag satte mig i sadeln kände jag hur trött jag var i musklerna så jag bestämde mig direkt för att det skulle bli ett kort pass. Tack och lov så var Cougar klart bättre än dagen innan. Bra gick han inte och protesterna kom med jämna mellanrum. Dock var de inte riktigt lika kraftfulla som dagen innan och stunderna av bra arbete mellan protesterna var klart längre. I höger varv var han faktiskt riktigt fin, men in vänster varv var det svårt att hitta den där riktiga mjukheten.

Om dagens större vilja till samarbete berodde på att Cougar faktiskt lärt sig nåt dagen innan eller om han bara var för trött för att protestera återstår att se! Men vi får väl jobba vidare och hoppas på att det här bara är en fas att ta sig igenom.

Det intressanta är att med Cougar kan jag verkligen tänka just så, att problemen faktiskt beror på att det av nån anledning är lite extra svårt eller jobbigt för honom under en period och att detta är något som kommer att gå över. När jag stöter på samma typ av problem med Lotus tror jag omedelbart att det är nåt allvarligt fel på honom. Därför är det lite befriande att jobba med en häst som jag visserligen tycker mycket om men som jag inte har de där känslomässiga bindningarna till.

Och Lotus, han var helt fantastisk! Tömkörde honom och äntligen fick vi tillbaka den där känslan som jag letat efter ett tag. Han var sådär härligt lösgjord, mjuk och spänstig som jag vill ha honom. Jobbade villigt med massor av bakbensaktivitet och var jättefin i formen. Jag kunde jobba honom på små hjälper och det liksom bara flöt på. Nu har han verkligen hittat stödet på yttertömmen och jag kan ha honom helt rak längs långsidorna med ett jämnt stöd på bettet och en fin avspänd form. Jag vågade mig t o m på att köra lite slutor, något som jag inte prövat sen kursen hos Anders, och Lotus var jättefin. Det var verkligen jättekul att jobba med Lotus idag!

Kan med glädje titta tillbaka på en helg när båda ”mina” hästar har varit fantastiskt duktiga. I lördags morse körtränade vi med Lotus. Han var, som vanligt, jätteduktig. Visst, den första långsidan blev det lite vingligt för han behöver gå några meter innan han hittar balansen med vagnen bakom sig, men sedan jobbade han på jättebra. Efter att ha skrittat några varv, gjort lite volter i skritt och travat några långsidor, travade vi på en stor oval volt. Eftersom vi hittills oftast brutit av till skritt innan hörnet, så var Lotus till en början lite tveksam till att trava hela varvet runt volten, men när han väl förstått vad som förväntades av honom så travade han otroligt fint och blev rund och fin i formen. Som avslutning tog vi en liten sväng utanför ridhuset. Inte långt och absolut inte avancerat, men det var ändå ett nytt moment som introducerades. Lite ojämnare underlag och lite mer att titta på. Men inget av detta påverkade Lotus det minsta. Han var lika lugn och nöjd som alltid. Det känns ungefär som om han säger till oss att ”varför gör ni så stor affär av allting, det här är väl inga konstigheter, jag fixar det här för jag vill ju vara körhäst!”. Oj, vad stolt jag var över honom!

På eftermiddagen blev det dressyrträning med Cougar för min tränare S. Han gick bättre än nånsin! Efter att ha ”diskuterat” lite med honom de allra första varven, blev han härligt ridbar och jobbade i jättefin form. Jag som förut har fått vara väldigt försiktig med att ta i yttertygeln för tidigt i ridpasset eftersom han då blivit stressad och slagit sig fri, kunde nu ganska snart rida honom med ytterstöd. Han blev otroligt rund och fin i formen och kändes mjuk, lösgjord och härligt ridbar. Höger varv fungerade som vanligt bäst och i vänster varv kunde jag inte riktigt ställa igenom inåt, men det blev bättre och bättre. Galoppen var fantastisk! Jag kunde sitta ner och jobba honom i galopp och han var otroligt rund och fin.

Cougar är en stor häst med ”mycket kropp”. När denna stora kropp inte jobbar i harmoni vare sig med sig själv eller med ryttaren så är det ganska jobbigt. Men när han kommer igång och jobbar korrekt blir han otroligt ”ball” och väldigt kraftfull. Då är han fantastiskt rolig att rida och man får en otroligt härlig ridkänsla. Det är väldigt kul att jobba med denna häst eftersom det faktiskt går så mycket framåt och jag lär mig verkligen att rida. Märker hur jag nu fått ett helt register av bra sätt att ”komma åt honom” och jag har tränat upp en snabbhet och känsla för att använda rätt hjälper i rätt tid.  

Igår var det Lotus tur att träna för S. Och wow, där har det verkligen hänt saker! Redan i skritten fick jag Lotus väldigt ”ihop”, så pass mycket att han nästan gjorde det lite svårt för sig själv och vi var tvungna att ge honom en liten paus på lång tygel innan vi började trava för han skulle aldrig ha klarat av att trava i den formen. Traven var superfin. Han var otroligt bärig och stadig i formen och jag kunde verkligen rida honom på yttertygeln men ändå ställa igenom lite inåt. Han har fått en helt annan överlinje med högre nacke och kortare hals och bakbenen har kommit in mycket längre under honom. Vi gjorde skänkelvikningar med en otrolig lätthet och han liksom bara gled åt sidan utan att det verkade vara det minsta svårt. Allra häftigast var dock galoppen. Vi har inte jobbat så mycket med galoppen eftersom S har tyckt att Lotus måste vara stark i traven innan det är någon idé att jobba med galoppen. Nu kunde jag plötsligt sitta ner i galopp, ha kvar stödet på yttertygeln och få en härligt rund galopp och en häst som jobbade i otroligt fin form. S konstaterade att han hade en halvmeter luft under fötterna i galoppsprången och sa att hon aldrig hade sett honom galoppera så. Och efter galoppen travade han med en spänst som jag nog aldrig känt tidigare.

Oj vad jag njöt av detta ridpass! Visst, det vi uppnådde var kanske inte så fantastiskt egentligen, men för att vara Lotus så kändes det verkligen som om vi kommit upp till ännu en nivå, en nivå som jag för inte så länge sen skulle ha trott var ouppnåelig. Lotus är en fin häst som egentligen borde ha ganska lätt för sig. På grund av hans skadehistoria har dock ingenting någonsin varit självklart. Därför uppskattar jag framstegen dubbelt upp och det är så otroligt häftigt att se hur Lotus utvecklas och hur bra han tillgodogör sig träningen. Och hur mycket jag lär mig på vägen! Här kan man ju snacka om en läromästare!

Efter denna härliga upplevelse följde Cougar och jag med två stallkompisar på en skön uteritt. Trav och galopp på fina grusvägar varvades med skogsstigar där hästarna verkligen fick lyfta på fötterna. Cougar var på ett strålande humör och tyckte att detta var hur kul som helst. Allra bäst trivdes han när han fick gå i täten och på hemvägen småtaktade han på ett sätt som jag aldrig upplevt med honom förut. Utan problem fick jag honom att jobba i jättefin form – det verkade snarare vara självklart för honom att gå på tygeln och jobba ordentligt trots att vi inte var på dressyrbanan. Det känns verkligen att han blivit starkare och jag gillar verkligen den här utvecklingen.