Körningen har fungerat bra och vi har nu avancerat till att trava hela varv. Det gör ju också att jag får större möjlighet att faktiskt jobba Lotus på riktigt och han jobbar riktigt bra. Som vanligt vid en igångsättning tycker jag dock att det är svårt att veta hur mycket han ska gå och framför allt hur mycket jag ska våga öka på arbetet. Jag måste ju öka belastningen lite för varje dag, men hur mycket vågar jag låta honom gå? Inte heller orkar jag sitta och ”räkna varv” eller hålla koll på klockan så jag försöker att uppskatta ungefär hur mycket han travar varje pass.
Lotus har varit riktigt lugn de senaste dagarna, faktiskt på gränsen till lite lat. Samtidigt ligger ”sprattlet” hela tiden på lur och varje pass bjuder på nåt litet upptåg i form av att han slänger sig iväg eller studsar lite. Därför vill jag inte heller driva på honom för mycket när han faktiskt travar lugnt och sansat eftersom jag inte vill riskera att locka honom att hitta på hyss. Det viktigaste just nu är inte att göra fantastiska dressyrpass utan det handlar mest om att låta Lotus komma igång på ett bra sätt och då känns det klart bättre med en lite lufsig men lugn trav än en massa onödiga hopp och studs. Kan ju också villigt erkänna att jag inte är det minsta förtjust i de upptåg Lotus hittar på och jag vill definitivt inte locka fram mer av den varan än nödvändigt. Hittills har han inte gjort något som känns farligt eller ens särskilt läskigt på riktigt, men det handlar mest om att jag känner mig ganska osäker på vad som kommer därnäst. Jag vet mycket väl hur spänstig Lotus är och vilka galna språng han faktiskt kan göra. De sprången vill jag definitivt inte ha framför vagnen och även om det troligen är så att vagnen begränsar honom så pass mycket att han varken kan eller vill göra dem så vill jag inte ta reda på hur det verkligen ligger till.
Börjar faktiskt bli lite lagom trött på det här med konvalescens och igångsättning och längtar oerhört mycket efter en friskskrivning och en mer normal häst. Att ha en konvalescenthäst tar massor av extra tid och energi; det är extra höpåsar som ska packas, sjukhage som ska mockas och dessutom försöker jag att gå ganska länge med Lotus både före och efter arbetspassen för att han ska få röra på sig så mycket som möjligt. Jag kan inte heller ge honom (eller mig själv…) en enda vilodag. Samtidigt är ju själva jobbet med hästen långt ifrån lika roligt som vanligt och jag måste hela tiden vara väldigt fokuserad och se till att förebygga onödiga luftsprång och kan aldrig riktigt slappna av och bara njuta. Men förhoppningsvis närmar vi oss slutet på den här perioden!