Jag har ingen lust att ge mig ut och pulsa i snön när vi ska promenera, av två anledningar; dels känns det inte som om det är den mest skonsamma behandlingen för en nybehandlad led och dels inser jag att jag aldrig skulle orka hålla Lotus höga promenadtempo om jag dessutom ska pulsa i snön. Med andra ord har våra promenader mest handlat om att gå fram och tillbaka några gånger på de plogade vägar som finns i stallets närhet och försöka få ihop ungefär en timme. Nej, det är inte jättespännande, men i alla fall betydligt roligare än att gå runt runt i ridhuset. Och Lotus är lika entusiastisk hela tiden och verkar tycka att allt är roligt, bara nåt händer. Pigg och glad är han och visst travar han iväg några steg då och då, men tack och lov är han betydligt lugnare än när han i yngre dagar snarast flög omkring och var mer eller mindre ostyrbar. Tur det!
Jag var faktiskt lite orolig för Lotus mun. Även i fredags var han märkbart irriterad över någonting i munnen och jag började oroa mig för att han inte kunde äta ordentligt eftersom det låg mycket hö kvar i boxen och han faktiskt hade märkbart svårt att äta även något så gott som äpplen. Tack och lov blev han bättre över helgen och att det låg mycket hö kvar berodde kanske mest på att han fått väldigt mycket av den varan. Matte tyckte helt enkelt synd om honom när han stod inne hela dagarna och tyckte att han i alla fall skulle ha något kul att göra, dvs äta. Idag åt han dock helt obehindrat och var bara lite irriterad just när jag stoppat in bettet i munnen på honom så faran är nog över. Troligen var det nåt litet sår som störde honom. Skönt att kunna avskriva ett problem!
Veterinären tyckte ju att vi på sikt skulle sko Lotus med någon form av sjukbeslag som hjälper till att göra belastningen på hovlederna mindre. Nu är det så praktiskt att jag känner en av hovslagarna som jobbar ihop med min veterinär eftersom han tidigare stått i vårt stall och nu skor en hel del hästar där. Jag träffade honom när vi var på kliniken och pratade kort med honom och fick då löfte om att han skulle kunna hjälpa mig med dessa sjukbeslag hemma i stallet. Och att slippa åka till klinik varje gång hästen ska skos sparar ju både tid och pengar och känns klart mer hanterbart. Jag ringde hovslagaren häromdagen för att förhöra mig lite om de beslag som veterinären ordinerat. Fick intrycket att hovslagaren tyckte att dessa beslag var både dyra och kanske inte så väl fungerande i en vanlig vardag. Spontant känner jag ett visst motstånd mot att sko med alltför krångliga beslag. Lotus måste ändå kunna fungera som en vanlig häst, gå i vanlig hage och så vidare. Men det här är en diskussion som jag ska ta med veterinären så småningom.
Hur som helst så var ju planen att jag skulle åka till kliniken om nån dryg månad och få denna skoning gjord. Det skulle betyda att vi hamnade mitt i en skoperiod. Alternativet var att skjuta på besöket tills det var dags för nästa skoning, vilket skulle göra att Lotus gick onödigt länge med vanliga skor. Nu kom jag och nya hovslagaren i stället överens om att han kommer och skor Lotus om knappt två veckor, när han ändå skulle skos, och då gör en bra skoning för dåliga hovleder utan att för den skull göra något extremt komplicerat. Sedan bokar jag tid på kliniken lagom till nästa skoning, låter veterinären titta på de skor som hovslagaren valt och diskuterar den bästa lösningen framöver.
Det här betyder att jag fick ringa och avboka min gamla hovslagare. Han har skott åt mig i 15 år och jag har alltid varit väldigt nöjd med honom. Han har skott bra och varit oerhört pålitlig och alltid ställt upp när jag behövt hjälp. Dock är han en duktig ”allmänhovslagare”, men när det behövs lite extraordinära insatser så varken kan eller vill han göra jobbet. Jag har under det senaste halvåret funderat på att byta till just den hovslagare som jag nu valt eftersom jag vet att han är erkänt duktig. Och nu blev det alltså naturligt att ta det steget. Tack och lov så lät inte min vanliga hovslagare det minsta besviken när jag ringde, kanske snarare lättad. Och det är inte alls otroligt att jag så småningom återvänder till honom. Det beror helt på hur saker och ting utvecklas.