Fördelen med det myckna regnandet var att grusvägarna var härligt mjuka så vi värmde upp genom att trava fram och tillbaka på vägarna intill stallet. Jag känner fortfarande att jag inte ska ge mig av alltför långt bort på egen hand… Lotus travade på med bra energi och jobbade jättetrevligt. Lyckades även övertyga honom om att man faktiskt KAN trava genom vattenpölarna. Vi passerade ju vattentestet på Johannesberg i början av sommaren genom att glatt trava genom vattenhindret så då borde man faktiskt även klara av ett par vattenpölar.
När vi i ganska god fart kommer travande upp mot stallet ser jag hur hästarna i hagarna springer runt, uppenbarligen skrämda av något. Jag får för mig att det kanske är vi som skrämmer dem och saktar därför av, bara för att inse att det är nåt helt annat som gjort hästarna lite upprörda. Jag får nämligen syn på ett vandrande partytält! Ja, det är faktiskt sant, stallägaren håller på och förbereder kvällens kräftskiva och nu håller de på och flyttar ett uppställt partytält. Detta sker bara några tiotal meter från mig och Lotus – och Lotus bryr sig inte överhuvudtaget! Snacka om stabilt psyke, även den mest trygga häst hade sannolikt åtminstone tittat till när man plötsligt möter ett vandrande tält och ganska många hästar jag känner hade fått mer eller mindre panik. Men Lotus, ja han tittar inte ens till. Känns onekligen ganska skönt att veta att han klarar sånt, för då klarar man nog det mesta.
När vi värmt upp på vägarna gick vi in på gräsbanan och ”dressyrade” en stund. Försökte värma upp som på senaste träningen med volter och vändningar i skritt och sedan samma jobb i trav. Fortsatte sedan med åttvolter och serpentiner och var riktigt nöjd med vårt jobb. Lotus jobbade på trevligt, blev rund och fin och lyssnade riktigt bra på mig. Fick honom till och med att gå ut ordentligt i hörnen. Enhandsfattningen fungerade helt OK, även om det knappast var nån ”tiopoängare”. Vårt största problem just nu är ryggningarna för Lotus har plötsligt blivit lite ovillig att rygga med vagnen så det måste vi träna vidare på.
Eftersom det var lite halkigt på gräset vågade jag bara köra i lugnt tempo. Därför gick vi sedan ut på grusvägen igen och gjorde lite tempoväxlingar i trav. Fick ett härligt sug i ökningarna och Lotus var jättehärlig. Riktigt härlig känsla att kunna trava på där på grusvägen med en häst som verkligen jobbade på genom hela kroppen och var så full av energi.
När jag senare ställde undan vagnen ute på logen upptäckte jag till min förskräckelse att en av muttrarna på bulten som fäster den ena skakeln hade lossnat. Bulten satt fortfarande på plats och därmed även skakeln, men jag ville inte ens tänka på vad som kunde ha hänt om bulten släppt. Tänk om Lotus verkligen skulle ha blivit skrämd av partytältet… Men man ska inte tänka så mycket ”om”. Nu ska i alla fall muttrarna bytas ut mot såna som inte skruvar loss sig så lätt. Tur att man är sambo med en ingenjör!
Söndag var det som vanligt träning för S – och idag lyckades vi faktiskt räta ut en del av förra veckans frågetecken. Jag fick jobba länge i skritt för att hitta känslan och så småningom insåg jag att jag genom att ställa lite åt det ena hållet med mycket stöd av samma sidas skänkel och med bibehållet stöd på yttertygeln kan få Lotus att runda sig ytterligare och bli ett snäpp lägre i formen. Vad jag har så svårt för är att verkligen konsekvent hålla kvar ställningen tills Lotus verkligen släppt till och att inte ge efter på yttertygeln och låta honom bli lång, men sakta men säkert fick jag det att fungera och fick en häst som jobbade i en väldigt rund och kort form.
Övergick till trav och då blev det förstås svårt igen, men vi kämpade på och så småningom hittade vi formen även där och Lotus var stundtals jättefin. Jobbigt tyckte vi att det var båda två och Lotus blev nästan lite grinig på mig ett par gånger. Det såg jag dock som ett bra tecken, det visar ju att jag kommit åt honom och efter en kort diskussion gav han mig rätt och började jobba som jag ville.
Galoppen var ovanligt lugn och kontrollerad och vi kunde behålla formen någorlunda. Sedan fick jag fortsätta att travjobba, men nu under nedsittning, och verkligen få den där runda, låga och stabila formen och en rak häst. Det gällde att använda böjningen för att uppnå formen och sedan räta ut igen. Visst var det svårt och jag får jobba mycket med mig själv, men bitvis fick jag en riktigt bra ridkänsla och Lotus var riktigt riktigt fin. Dock fick vi hålla oss till ett ganska långsamt tempo för varken jag eller Lotus klarade av att hålla ihop saker och ting om tempot blev för högt.
Helt klart är vi på väg till ”nästa nivå” och Lotus jobbar i en mycket kortare och rundare form än han hittills klarat av. Och som alltid blir det svårt när man ska ta sig över den där tröskeln, men samtidigt är det ju så oerhört roligt. De stunder när allt fungerade fick jag smakprov på hur det kunde vara och Lotus kändes helt fantastisk. S tyckte att han var jättefin och pekade på hur mycket han svettades på bogarna och menade att det visade hur mycket han faktiskt jobbat med frambenen – och detta tack vare att han fått under sig bakbenen så pass mycket att han fick upp frampartiet.
Trötta, svettiga och ganska så nöjda lämnade vi ridhuset. Kan ju inte direkt säga att framstegen kommer snabbt och ibland misströstar jag verkligen, men visst utvecklas vi sakta men säkert och egentligen är det ju helt fantastiskt att Lotus och jag är där vi är idag! Fina fina killen!