Många gånger har jag tänkt att Lotus säkert mer än en gång räddat mig från att bli utbränd. Just för att det är ett så bra sätt att koppla av och både psykiskt och fysiskt helt lämna allt som har med jobbet att göra. Vetskapen om att jag måste ta hand om Lotus gör ju faktiskt också att jag verkligen går ifrån jobbet. När det är mycket att göra är det så lätt hänt att man blir kvar och jobbar några timmar till för att bli färdig, dag efter dag. I längden är det inte hållbart. Nu jobbar jag visserligen en hel del övertid ändå, men jag är noga med att alltid hinna med Lotus, vilket ju ger mig den andningspaus jag så väl behöver. Att jag jobbar hemifrån en hel del, och ju mer jag har att göra desto mer jobbar jag hemifrån eftersom jag helt enkelt hinner med mer då, underlättar ju också att hinna med hästen och ger mig möjlighet att ibland ta en paus mitt i ett långt arbetspass och åka till stallet några timmar – efter en långpromenad i solen kan det kännas helt OK att jobba några timmar till även om man sedan gjort betydligt mer än en vanlig arbetsdag.
Lotus fortsätter att vara fantastiskt fin. Det är verkligen en fröjd att jobba med honom och han sprudlar av energi och arbetsglädje. Vi har gjort många bra dressyrpass och även vid tömkörning har han jobbat ovanligt bra. Har haft en period när han gärna blivit lite för låg i formen när jag tömkör, men nu har jag hittat rätt och får honom att jobba bra i en hög och kort form. Har lekt en del med bommar och när jag samlar honom över dem går han nästan i passage. Han trampar även fantastiskt bra på töm.
I körningen hade vi dock en liten ”dipp” i veckan när jag plötsligt inte tyckte att någonting fungerade. Eller rättare sagt, vi kunde köra bra i vänstervarvet (som tidigare varit så omöjligt), men i höger varv fungerade ingenting. Lotus ställde inte igenom till höger och framför allt fick jag inte ut honom på spåret utan han genade i varje sväng. Tränade för A och påtalade problemet. Hon satt upp och körde och konstaterade att Lotus fallit tillbaka i sitt gamla mönster där han inte tog stöd på vänstertömmen, inte satte under sig höger bak samt sköt ut vänsterbogen – med resultatet att han föll inåt i varje sväng. Hon jobbade honom en bra stund – och förklarade samtidigt rör mig hur hon fick honom att sätta under sig inre bakbenet och hindrade honom från att skjuta ut ytterbogen. Visst tog det ett tag även för henne att komma till rätta med problemet, men efter en stund jobbade Lotus jättebra och när jag så småningom fick ta över tömmarna kändes han helt fantastisk. Kanske ännu mer fantastiskt var att han kändes lika fin när jag körde honom dagen efter. Alla problem var som bortblåsta och Lotus jobbade otroligt korrekt och med en härlig lätthet. Bara att inse att jag behöver denna hjälp med att korrigera honom regelbundet samt att jag måste vara noga med att själv hålla efter problemen så att det inte hinner gå för långt.
Har även kunnat konstatera att min nya maratonvagn är ännu bättre än jag trodde. Har kört några dressyrpass med giggen och visst känns det bra att köra med den, men dressyren känns faktiskt numera lika bra med maratonvagnen, vilket jag aldrig hade trott. Och Lotus verkar numera så van vid att jobba framför den tyngre maratonvagnen att han går lika bra där som framför giggen. Men visst fick vi till ännu bättre ökningar med giggen och visst är det ett elegantare ekipage.
Just nu känns det så bra att jag vågat anmäla mig till årets första tävling 28 mars. Planen är att då köra både LA och medelsvår dressyr samt precision. Jag kommer säkert att ångra mig flera gånger innan dess…