Jag är självklart otroligt tacksam för detta. Det var ingen billig undersökning och jag kan definitivt använda pengarna till annat, dyra skoningar till exempel... Samtidigt kan jag inte låta bli att irritera mig på hur mitt försäkringsbolag agerar. Det här är nämligen tredje gången som jag får avslag (eller inget svar alls) på en förfrågan om ersättning för en undersökning eller behandling. Det är även tredje gången som försäkringsbolagets veterinär vid samtal med min veterinär påpekat att min häst redan kostat dem så mycket att de inte är särskilt intresserade av att betala ut mer pengar. När jag då valt att ändå genomföra åtgärden och tagit risken att själv få stå för kostnaden har jag sedan fått ersättning, två gånger genom att bara skicka in papperen och en gång efter att ha överklagat beslutet.
Jag får nästan en känsla av att försäkringsbolaget försöker att ta reda på hur angelägen man faktiskt är om att utföra åtgärden och att de hoppas på att åtminstone några av kunderna antingen ska avstå helt eller betala ur egen ficka utan att klaga. Om man som jag inte viker sig så lätt utan går vidare med ärendet verkar det dock inte vara särskilt svårt att faktiskt få ut den ersättning man trots allt har rätt till. Att försäkringsbolaget dessutom hänvisar till hur mycket hästen kostat historiskt gör det hela än mer tveksamt. Självklart måste man som hästägare vara beredd att själv stå för hästens kostnader, men man har ju ändå sin (ganska dyra) försäkring av en anledning och vill ju gärna tro att den ska ge en trygghet. Att det finns ett klart samband mellan hur hög livförsäkring man valt och viljan att betala för behandlingar kan också irritera mig, liksom det faktum att vanliga behandlingar (läs spruta leder) i allmänhet ersätts utan tvekan, men när man vill göra en undersökning eller behandling som snarare verkar i förebyggande syfte för att undvika/förebygga framtida skador, ja då är det inte lika lätt att få ersättning. Just detta försäkringsbolag har även gjort en stor sak av att man ska rehabilitera hästar i stället för att döma ut dem, men det verkar bara gälla vissa utvalda hästar.
Lotus har fått ta det lite lugnt några dagar igen. Han fick ju gå lite mer än han kanske egentligen borde ha gjort i helgen, även om han inte verkar ha tagit nån skada av det. Igår blev det lugn tömkörning på vägarna och en stund på ridbanan. Lotus var väldigt pigg och glad, men lite bråkig när jag försökte mig på lite dressyrjobb. Han ville inte riktigt komma till jobb och framför allt lyssnade han inte på mig, vilket bland annat resulterade i att han höll på att trilla ut från ridbanan (som saknar staket samtidigt som den på ena sidan avslutas i en ganska brant slänt). Jag blev faktiskt riktigt arg på honom och gick in ridhuset för att skapa lite mer ordning. Och där skärpte han till sig och vi kunde avsluta med riktigt bra jobb, mest bara i skritt.
Även idag tömkörde vi och började med lite promenad på vägarna. Tog risken att jobba på ridbanan även idag och fick nu mycket bättre gensvar. Om det sedan berodde på att jag nu satte innertömmen ledande och därmed fick lite bättre grepp om honom, eller om han helt enkelt hade en bättre dag idag får vara osagt, men idag var det min fina arbetsvilliga häst igen. Vi jobbade mycket med öppnor och flyttningar i skritt och korta sekvenser i trav. När han sedan fick trava och galoppera på stora volter var han kanonfin och jobbade med härlig spänst och schvung. Riktigt duktig häst!