När vi var klara passade jag på att släppa Lotus lös i ridhuset så att han fick sprattla av sig lite. Egentligen skulle han kunna gå i hagen nu, något som jag inte vågar riskera så länge det är så lerigt ute. Men därför kändes det som om det i alla fall var fritt fram att låta honom springa lös – och hellre bocksprång i ridhuset än ute i leran. Dock var han faktiskt inte alls så ”sprattlig” som jag hade förväntat mig, men det är klart att det kom några krumsprång.
Tisdag och onsdag fick det bli tömkörning i ridhuset. Jobbade länge i skritt, men nu vågade vi oss på lite längre pass i trav med lite högre krav än tidigare och Lotus var verkligen jättefin. Han jobbade i en otroligt trevlig form med väl undersatta bakben samtidigt som han blev hög och luftig fram. Även om han skötte sig större delen av tiden kunde han förstås inte låta bli att explodera i bocksprång några gånger, oftast helt oprovocerat.
Nyårsdagens pass avslutades med en liten överraskning. När vi var nästan klara var det nämligen nån galning som brände av ett rejält fyrverkeri i närheten av ridhuset. Lotus låg i en lite överilad trav när första smällen kom och självklart tog han ett av sina luftsprång. Men sen var han helt lugn, trots att smällandet fortsatte utanför. Jag trodde sedan att fyrverkerierna var över och lät Lotus vara lös medan jag plockade av utrustningen. Då smällde det plötsligt till igen, det lät som om det var precis utanför knuten. Och Lotus brydde sig inte det allra minsta utan stod blick stilla, helt oberörd. Snacka om att jag var imponerad av min häst som trots att han är så understimulerad ändå är så lugn!
Jag har tyckt att Lotus varit aningen varm i sitt vänstra framben de senaste dagarna, men inte känt någon direkt svullnad och tänkt att jag nog bara oroar mig i onödan. Men naturligtvis har jag inte kunnat släppa tanken på att något skulle vara fel och naturligtvis har jag tittat och tittat för att avgöra om han går rent eller ej. Nu har jag ändå tyckt att han sett ut som han ska och han har ju jobbat med stor arbetsvilja. Jag har haft honom lindad dygnet runt under hela konvalescensen, oftast med back-on-track, och jag började undra om det var det som kanske spelade mig ett spratt. Därför lät jag honom vara utan lindor igår – och när jag kom till stallet idag så var det ingen tvekan om att vänstra framkotan var både varm och svullen. Vi gav oss ändå ut på en lugn tur med vagnen. Lotus drog iväg i trav på landsvägen och jag tyckte då att han såg lite ojämn ut. När vi kom fram till grusvägen och jag satte honom i trav igen tyckte jag dock inte att det var nån fara, men lite senare tyckte jag nog ändå att han inte var riktigt ren. Till slut visste jag varken ut eller in, men tillbaka i stallet bad jag A om hjälp för att få ett par oberoende ögon på Lotus. Sprang med honom i stallgången och det var ingen tvekan; han gick inte rent.
Så nu tyder allt på att han av nån anledning dragit upp skadan igen. Det skulle kunna vara så att jag jobbat honom lite mer än han kanske tålde, men egentligen tror jag inte det. Jag tror snarare att det är hans galna bocksprång som är boven i dramat, de där sprången som plötsligt bara kommer och som jag inte har en aning om hur jag ska kunna undvika. Och det känns bara så otroligt hopplöst och trist. Nu skulle vi ju äntligen få komma igång och jobba lite mer på riktigt, jag som verkligen sett fram emot att Lotus skulle kunna få jobba sig lite trött och därmed bli lugnare. I stället är det tillbaka till gå, bokstavligt talat. Jag är nog egentligen inte jätteorolig för att skadan är allvarligare än vi trodde, nej jag tror nog att han blir frisk den här gången också. Men jag orkar inte med ytterligare en konvalescensperiod, vi är så trötta på det!
Tack och lov så kan jag i alla fall ännu en gång konstatera att det har sina fördelar att ha klippkort hos veterinären; vi får åka dit igen redan på lördag. Alltid nåt. Men det känns som en väldigt dålig start på året.