På eftermiddagen blev det dressyrträning med Cougar för min tränare S. Han gick bättre än nånsin! Efter att ha ”diskuterat” lite med honom de allra första varven, blev han härligt ridbar och jobbade i jättefin form. Jag som förut har fått vara väldigt försiktig med att ta i yttertygeln för tidigt i ridpasset eftersom han då blivit stressad och slagit sig fri, kunde nu ganska snart rida honom med ytterstöd. Han blev otroligt rund och fin i formen och kändes mjuk, lösgjord och härligt ridbar. Höger varv fungerade som vanligt bäst och i vänster varv kunde jag inte riktigt ställa igenom inåt, men det blev bättre och bättre. Galoppen var fantastisk! Jag kunde sitta ner och jobba honom i galopp och han var otroligt rund och fin.
Cougar är en stor häst med ”mycket kropp”. När denna stora kropp inte jobbar i harmoni vare sig med sig själv eller med ryttaren så är det ganska jobbigt. Men när han kommer igång och jobbar korrekt blir han otroligt ”ball” och väldigt kraftfull. Då är han fantastiskt rolig att rida och man får en otroligt härlig ridkänsla. Det är väldigt kul att jobba med denna häst eftersom det faktiskt går så mycket framåt och jag lär mig verkligen att rida. Märker hur jag nu fått ett helt register av bra sätt att ”komma åt honom” och jag har tränat upp en snabbhet och känsla för att använda rätt hjälper i rätt tid.
Igår var det Lotus tur att träna för S. Och wow, där har det verkligen hänt saker! Redan i skritten fick jag Lotus väldigt ”ihop”, så pass mycket att han nästan gjorde det lite svårt för sig själv och vi var tvungna att ge honom en liten paus på lång tygel innan vi började trava för han skulle aldrig ha klarat av att trava i den formen. Traven var superfin. Han var otroligt bärig och stadig i formen och jag kunde verkligen rida honom på yttertygeln men ändå ställa igenom lite inåt. Han har fått en helt annan överlinje med högre nacke och kortare hals och bakbenen har kommit in mycket längre under honom. Vi gjorde skänkelvikningar med en otrolig lätthet och han liksom bara gled åt sidan utan att det verkade vara det minsta svårt. Allra häftigast var dock galoppen. Vi har inte jobbat så mycket med galoppen eftersom S har tyckt att Lotus måste vara stark i traven innan det är någon idé att jobba med galoppen. Nu kunde jag plötsligt sitta ner i galopp, ha kvar stödet på yttertygeln och få en härligt rund galopp och en häst som jobbade i otroligt fin form. S konstaterade att han hade en halvmeter luft under fötterna i galoppsprången och sa att hon aldrig hade sett honom galoppera så. Och efter galoppen travade han med en spänst som jag nog aldrig känt tidigare.
Oj vad jag njöt av detta ridpass! Visst, det vi uppnådde var kanske inte så fantastiskt egentligen, men för att vara Lotus så kändes det verkligen som om vi kommit upp till ännu en nivå, en nivå som jag för inte så länge sen skulle ha trott var ouppnåelig. Lotus är en fin häst som egentligen borde ha ganska lätt för sig. På grund av hans skadehistoria har dock ingenting någonsin varit självklart. Därför uppskattar jag framstegen dubbelt upp och det är så otroligt häftigt att se hur Lotus utvecklas och hur bra han tillgodogör sig träningen. Och hur mycket jag lär mig på vägen! Här kan man ju snacka om en läromästare!
Efter denna härliga upplevelse följde Cougar och jag med två stallkompisar på en skön uteritt. Trav och galopp på fina grusvägar varvades med skogsstigar där hästarna verkligen fick lyfta på fötterna. Cougar var på ett strålande humör och tyckte att detta var hur kul som helst. Allra bäst trivdes han när han fick gå i täten och på hemvägen småtaktade han på ett sätt som jag aldrig upplevt med honom förut. Utan problem fick jag honom att jobba i jättefin form – det verkade snarare vara självklart för honom att gå på tygeln och jobba ordentligt trots att vi inte var på dressyrbanan. Det känns verkligen att han blivit starkare och jag gillar verkligen den här utvecklingen.