Igår fick jag hjälp av A som körde Lotus ett pass medan jag satt och tittade på, väl inbäddad i filtar. Och Lotus var sååå fin! Det är verkligen en fröjd att se honom nu och den utveckling han haft är helt otrolig! A började med att låta honom jogga fram lite låg och rund utan att kräva det där lilla extra. Redan när Lotus börjar trava syns det att han använder sin kropp mycket bättre nu än tidigare och man ser verkligen att han tar i med bakbenen och jobbar genom hela kroppen. Han ser väldigt trevlig ut, men innan man börjar kräva lite mer av honom så ser det mest snyggt och prydligt ut men utan det där ”lilla extra”.
När A sedan plockade ihop honom lite till och fick honom att aktivera bakbenen och komma upp med framdelen så blev det en helt annan häst. Plötsligt så var det en ”riktig” dressyrhäst med kraft och utstrålning och så mycket mekanik. Det är helt fantastiskt att se honom vinkla bakbenen och verkligen skjuta på, samtidigt som han får höga och luftiga framben. Han rör sig med en sån självklarhet och är sååå snygg! Just att se de här olika stadierna och den förvandling som faktiskt sker under ett pass är fascinerande.
Lotus visade flera riktigt fina ökningar och där syns det verkligen att han blivit mycket starkare. Tidigare behövde han öka en längre sträcka för att hitta den riktiga ökningen, nu går han direkt in i en kraftfull ökning och även om det ibland blir lite taktmissar så orkar han nu hålla i ökningen allt längre sträckor – och han gör det riktigt riktigt bra. Vem kunde tro att ökningar skulle bli lite av hans paradgren? Ja, vem kunde överhuvudtaget tro att Lotus nånsin skulle kunna jobba på det här sättet? Jag var så stolt över honom!
Ett litet smolk i glädjebägaren är att det inte bara är matte som är snorig utan även ett par hästar i stallet. En av hästarna var riktigt dålig i helgen med hög feber, hosta och kraftigt nästflöde. Det var så illa att veterinär togs ut för provtagning och till en början misstänkte man kvarka. Tack och lov var det inte så illa utan ”bara” en smittsam förkylning. Det är dock illa nog; stallet är isolerat i åtminstone tre veckor vilket innebär att ingen varken får komma till eller lämna stallet. För min del betyder det att jag inte kan åka och tävla 22 mars. Känns verkligen jättetråkigt! Lotus är i toppform och jag hade sett fram så mycket mot att se vad vi kan prestera på en tävlingsbana. Nej, det är tydligen inte meningen att vi ska få tävla. De senaste två åren har jag missat försäsongen pga Lotus skador – och nu när han är fräschare än någonsin så är stallet isolerat. Nu håller vi tummarna för att isoleringen är hävd till i början av april när vi själva ska vara tävlingsarrangörer.