Energilöst

Efter en hemsk dag med stressigt jobb, kaos i kollektivtrafiken och en strejkande bil så var fredagens kvällspromenad med sol och fågelsång en ren lisa för själen. Vi provgick skogsvägen som ligger en bit bort längs landsvägen för att ta reda på om den torkat upp tillräckligt för att vara körbar. Det hade den så igår gav vi oss iväg på samma tur med vagnen. Lotus verkade väldigt nöjd med att få lite nya vyer och klev på med energiska steg. Turen började och slutade med drygt femton minuters skritt på asfalt och jag tror att det är ganska skönt för Lotus att få gå på en slät och fin väg där vagnen rullar lätt. Väl inne i skogen blev det långa travsträckor och i några backar gick det förstås inte att motstå en galopp. Vi provade även på att hoppa några vattenpölar… Lotus jobbade på bra, men var kanske inte riktigt så pigg som jag väntat mig. I alla fall inte på bortvägen. På hemvägen däremot blev det full fart på honom, fick ta tag ordentligt i honom ett par gånger för att få honom att hejda sig lite. Lite drygt en timme var vi ute och hade en skön tur.

Idag var det dags för träning för S, även denna gång på utebanan i strålande sol. Lotus kändes lite loj, men var ändå mjuk och fin när vi värmde upp i skritt. Fick jobba med att flytta undan bakdelen på honom (i stället för att tänka öppna) och det visade sig vara ett väldigt bra sätt att få tag om honom och jag blev inte lika frestad att förböja honom. Joggade igång i trav och jag tyckte att Lotus gick helt utan energi och knappt rörde sig framåt. Jag ville förstås driva på honom för att få lite mer engagemang, men S sa åt mig att bara vänta ut honom och låta honom komma igång självmant. Och som vanligt hade hon rätt. För när Lotus fått jogga på några varv i sin egen takt kom energin så småningom och han blev mjuk och rund och jobbade verkligen genom hela kroppen. Fortsatte med lite öppnor och Lotus var nu riktigt mjuk och eftergiven och för ovanlighetens skull kändes det lättare att rida i vänstervarvet än i högervarvet.

Gjorde ett riktigt bra galoppjobb. Lotus var mjuk och fin och gick med stora runda språng och jag kunde verkligen sitta ner och rida galoppen på ett sätt som jag inte är så bortskämd med. Och vänstergaloppen var nästan den bästa! Men tydligen tog galoppen på Lotus för när vi sedan skrittade kändes han helt stum. Förmodligen var varenda muskel full med mjölksyra och när han hämtat andan en stund fick han trava låg och rund och få tillbaka spänsten. Jag hade förstås velat fortsätta att rida, men S var som vanligt klok och förklarade att Lotus inte var stark nog för det. Han hade gjort ett bra pass, jobbat ordentligt och verkligen använt sina muskler. Att be honom starta om hade gjort mer skada än nytta i det här skedet.