Idag var det dags för träning för S, även denna gång på utebanan i strålande sol. Lotus kändes lite loj, men var ändå mjuk och fin när vi värmde upp i skritt. Fick jobba med att flytta undan bakdelen på honom (i stället för att tänka öppna) och det visade sig vara ett väldigt bra sätt att få tag om honom och jag blev inte lika frestad att förböja honom. Joggade igång i trav och jag tyckte att Lotus gick helt utan energi och knappt rörde sig framåt. Jag ville förstås driva på honom för att få lite mer engagemang, men S sa åt mig att bara vänta ut honom och låta honom komma igång självmant. Och som vanligt hade hon rätt. För när Lotus fått jogga på några varv i sin egen takt kom energin så småningom och han blev mjuk och rund och jobbade verkligen genom hela kroppen. Fortsatte med lite öppnor och Lotus var nu riktigt mjuk och eftergiven och för ovanlighetens skull kändes det lättare att rida i vänstervarvet än i högervarvet.
Gjorde ett riktigt bra galoppjobb. Lotus var mjuk och fin och gick med stora runda språng och jag kunde verkligen sitta ner och rida galoppen på ett sätt som jag inte är så bortskämd med. Och vänstergaloppen var nästan den bästa! Men tydligen tog galoppen på Lotus för när vi sedan skrittade kändes han helt stum. Förmodligen var varenda muskel full med mjölksyra och när han hämtat andan en stund fick han trava låg och rund och få tillbaka spänsten. Jag hade förstås velat fortsätta att rida, men S var som vanligt klok och förklarade att Lotus inte var stark nog för det. Han hade gjort ett bra pass, jobbat ordentligt och verkligen använt sina muskler. Att be honom starta om hade gjort mer skada än nytta i det här skedet.