Igår fick vi äntligen träna för S igen – och det var så himla roligt. De här träningspassen är verkligen en av veckans riktiga höjdpunkter. Och den här gången var det nog tur att vi hade S där som kunde guida mig tillrätta eftersom Lotus var minst sagt överentusiastisk. Nog för att han brukar kunna vara pigg, men den här gången var det mycket Lotus även för att vara just Lotus. När jag började skritta fram gick han och småskuttade… Att det var lite kyligt i luften och blåste halv storm som fick ridhuset att skaka gjorde säkert sitt till. Därför fick vi ägna framridningen åt att försöka få Lotus avslappnad och till arbete. Mycket öppnor och flyttningar, hela tiden byta riktning och hålla Lotus aktiverad. Först i skritt tills han någorlunda slappnade av där och sedan i trav. I traven fick jag göra många övergångar och halvhalter för att få grepp om Lotus innan han hann ”springa ifrån mig”. Behövde verkligen det tålamod som S förmedlar, men efter en stund hade jag en häst som jobbade väldigt bra och faktiskt hade ”taggat ner” en aning – även om det fortfarande fanns väldigt mycket energi.
När vi fått någorlunda ordning på traven gav vi oss på galoppen. Den blev, inte helt oväntat, lite överilad i början. Och när jag sedan gick ner till skritt igen kunde Lotus verkligen inte skritta utan gick bara och studsade. Fick rida nånting mellan öppna och skänkelvikning och ”putta ut” bakdelen längs långsidorna och få honom att sätta under sig och jobba genom kroppen och sedan ur detta fatta ny galopp. Då fick vi jättefina fattningar och faktiskt även väldigt fin galopp.
Efter detta kunde vi jobba vidare i öppnor och skänkelvikningar med en kanonfin häst som verkligen var bärig och taktmässig och helt fantastisk att sitta på. Känslan när man lyckas kanalisera den där enorma energin till att faktiskt bli arbete i stället för bara spring är helt otrolig. Lotus är ju aldrig så fin som då och ridkänslan var underbar. Men jag var som sagt väldigt tacksam för att jag hade S på plats en dag som denna eftersom jag aldrig skulle ha lyckats klara ut det på egen hand. Men nu fick jag de rätta verktygen för att verkligen kunna utnyttja den kapacitet som fanns.
Jag var helt slut efteråt, jag hade verkligen fått rida. Dock fick jag inte slå mig till ro för lagom till träningspasset var avslutat så fick jag Nisse levererad för ett tömkörningspass. Att gå från en överentusiastisk Lotus till en lite lagom trött Nisse var en ganska stor omställning och den här gången tyckte jag inte heller att vi gjorde nåt vidare jobb. Nisse verkade helt enkelt inte vara på humör och jag hade svårt att övertyga honom om att han faktiskt skulle jobba. Men mot slutet skrittade han på riktigt bra genom kroppen så jag kände mig ganska nöjd ändå. Och den härliga känsla jag fick när jag red Lotus kommer jag att behålla länge! Min fantastiska arbetsglada häst som ger mig så mycket glädje!