Jag började i höger varv och han dansade fram i öppnor, gjorde jättefina skänkelvikningar och samlade sig fint när jag trampade honom lite. Galoppen var fantastisk, han samlade sig och var rund och fin på ett sätt som jag nästan inte sett tidigare. När jag bytte till vänster varv blev allt lite svårare. Han har svårare att hitta formen där, blir inte riktigt lika rund och ”ihop” och jag får jobba lite mer för att få till böjningen i öppnorna. Men han blev allt bättre allteftersom vi jobbade på och på slutet kunde jag trava honom härligt rund och låg.
Sedan gick vi tillbaka till stallet och ”bytte om” till körutrustning och gick ner till ridhuset igen för ett körpass. Hade A till hjälp och för andra gången under vår körkarriär var vi bara två personer när vi spände för. Lotus fick stå för sig själv, även om jag förstås höll i tömmarna och A höll i ”nödbromsen”, medan vi hjälptes åt att spänna för. Lotus stod snällt stilla, vilket är långt ifrån självklart för en häst som i allmänhet har väldigt svårt just för att stå stilla.
Körningen gick fantastiskt bra! Lotus jobbade på jättetrevligt, gick i jättefin form och tuggade på bettet så att skummet yrde. Han travade med spänst och lätthet och jag kunde utan problem lägga volter i båda varven. I vänster varv måste jag fortfarande ha honom lite utåtställd, men han blir alltmer stadig och balanserad. Överhuvudtaget känns det som om Lotus nu verkligen hittat tekniken för att drag vagnen och jobbar på helt obehindrat. Och jag börjar verkligen hitta känslan i körningen och tycker att det är så fantastiskt roligt att se och känna hur hästen verkligen jobbar framför vagnen! Konceptet att först värma upp med tömkörning och sedan köra tror jag är jättebra. Då är Lotus redan igång i kroppen när vi spänner för och vi kan göra ett kort men väldigt bra pass. Dessutom känns det rätt skönt att han har gjort sig av med eventuell överskottsenergi utan vagnen.
A vågade sig till och med på att kliva ombord på vagnen en stund, vilket innebar att Lotus fick ytterligare några kilo att dra. Detta bekymrade honom dock inte det minsta. Vi avslutade med en liten tur utanför ridhuset och inte heller det var några som helst problem, förstås. Oj nu gäller det att inte börja ta allt för givet för att det gått så bra, vi måste skynda långsamt och komma ihåg att vi fortfarande är nybörjare och att vad som helst kan hända.