I lördags var det tävlingsdags. Eller nåja, nån riktig var det ju kanske inte, men vi ansträngde oss i alla fall så pass mycket att det blev både vita ridbyxor och en knoppad man. Och Lotus gillar tävlingar, det visade han tydligt genom att lyckligt studsa hela vägen ner till ridhuset. Jag kände knappt igen honom! Studsandet fortsatte medan vi skrittade fram utanför ridhuset och jag började så smått undra hur jag skulle hinna få ordning på honom innan start. Jag bestämde mig dock för att försöka rida fram precis som vanligt och efter en stunds gymnastiserande i skritt började Lotus att slappna av och jobba riktigt bra.
Eftersom vi inte har nån riktig utebana så löste vi framridningen genom att dela in oss i startgrupper och lägga in en 20-minuters framridningspaus mellan varje grupp. När det var vår tur att börja rida fram i ridhuset så ansträngde jag mig verkligen för att fortsätta att rida lika metodiskt som jag brukar och inte bli stressad av det faktum att vi hade begränsat med tid, vilket bl a innebar att jag la en lång stund på att trava fram under lättridning. Och Lotus funkade riktigt bra. Visst, vi kanske inte gjorde vårt allra bästa pass, men jag fick honom någorlunda mjuk och eftergiven och han jobbade i trevlig form så jag kände mig riktigt nöjd.
Så blev det då vår tur att starta. Lotus spände till lite till att börja med så inridningen blev lite slingrig. Sedan kunde jag konstatera att LB:1 passar oss väldigt bra eftersom de första momenten; att vända över ridbanan och byta varv samt serpentiner, är såna övningar som vi gärna använder på träning för att få Lotus eftergiven i sidorna och nu kände jag att jag verkligen kunde RIDA honom igenom dessa moment på ett bra sätt – och ha nytta av dem eftersom jag fick en mjuk och rund häst.
Travökningen blev lite matt – mest för att jag inte vågade driva på eftersom det med största säkerhet hade gett galoppinslag. Och skrittökningen taktade vi oss igenom, vilket inte förvånade mig det minsta (vi HAR tränat på detta, men det är skillnad på tävling och träning…). Mest nöjd var jag med galopprogrammet; vi gjorde riktigt fina fattningar och Lotus var härligt ridbar genom hela galoppdelen. I ökningarna ”satsade han järnet” och jag tror att ökningarna var riktigt fina. Lite svårt dock att göra en bra övergång till trav, kändes som om vi kom fram till kortsidan alldeles för fort och jag fick nästan vara lite brysk mot Lotus för att få hejd på honom. Men med tanke på att det inte är så länge sen som han överhuvudtaget inte var ridbar i galoppen så är det en rejäl förbättring.
På det hela taget var jag väldigt nöjd med vårt program. Lotus var ridbar på ett helt annat sätt än han varit vid våra tidigare tävlingsstarter och det känns verkligen att vi har utvecklats. Det avspeglade sig också i poängen, som slutade på lite drygt 60 procent, vilket inte är på nåt sätt fantastiskt, men ändå oerhört mycket bättre än de 55 procent vi lyckats skrapa ihop tidigare. Mest nöjd var jag med att vi fick 6:or och 7:or för galoppen. Galoppökningarna kommenterades med ”friskt satsat”… Kritiken på protokollet var trevlig och kändes befogad. Domaren tyckte att det var en trevlig ritt på en trevlig häst, men att han blev lite spänd och behövde jobbas i en rundare form. Och det är ju precis det vi jobbar med – och även brukar uppnå på träning. Till nästa tävlingstillfälle är det förhoppningsvis tillräckligt befäst för att visa även på tävlingsbanan. Då ska jag också ha tränat lite mer på programridning så att jag får till lite bättre vägar – för vägarna är den ständiga svaga punkten.
Poängen räckte till en fjärdeplacering (och en röd rosett som faktiskt var den första rosett som vi ridit oss till), vilket var jätteroligt men inte kändes särskilt viktigt. Det viktiga för mig var att jag fick ett härligt kvitto på att Lotus och jag verkligen har utvecklats. Jag fick även lite mersmak på att tävla dressyr. Kanske kanske vi ger oss ut på nån liten riktig tävling i vår.
Igår tränade vi för S, vilket innebar att vi för ovanlighetens skull red två dagar i rad. Lotus var extremt ”taggad” och studsade fram när vi började skrittjobba. Många små volter fick honom dock att lugna ner sig och istället börja jobba jättetrevligt. Mjuk, fin och liksidig när vi joggade igång i trav, faktiskt ovanligt bra start på passet så det kanske gör lite nytta att rida två dagar i rad (vilket dock inte är något som jag kommer att våga vidareutveckla). När vi sedan började galoppera var det som om Lotus fullständigt exploderade. Det var liksom ingen hejd på honom utan det gick bara fort fort. Jättebra galoppaktion, men knappt reglerbar. Nåja, många avbrott och fattningar senare kunde jag faktiskt RIDA galoppen och då var den jättefin. Och ännu en gång; att hästen är överentusiastisk är ett väldigt angenämt problem.
För att tvinga mig att rida ordentligt - och få Lotus att koncentrera sig - fick vi sedan rida öppnor innanför spåret. Det ställer stora krav på mig för jag måste verkligen använda ytterhjälperna. Jag fick även ”återupptäcka” det faktum att Lotus är mycket känsligare än jag i allmänhet förstår. Jag vill gärna överarbeta och göra för stora hjälper – och följden blir att jag stör Lotus och gör honom spänd och trippig. Om jag i stället försöker att bara sitta stilla rakt över honom med en mjuk hand och mest använda vikthjälper och överskänkel, ja då får jag en häst som mjukt följer mig och gör rörelsen med lätthet. Och dit nådde vi faktiskt!
Som avslutning jobbade vi med att växla mellan öppnor och slutor i skritt på volt genom att i princip bara flytta axeln bakåt (öppna) eller framåt (sluta). Och när jag väl greppade hur jag skulle tänka så hade jag en oerhört följsam häst. Provade sedan samma jobb i trav utefter långsidorna och Lotus svarade jättebra. Hade sedan en häst som fullständigt svävade fram i en härligt bärig trav och bara var SÅÅÅ fin. Verkligen jättenöjd med vårt pass!
Hann även tömköra Adde i lördags. För att pröva något nytt satte jag tömmarna rakt igenom gjorden på båda sidorna och värmde upp genom att skritta kors och tvärs genom ridhuset och bara jobba med att få honom att följa mig. Fortsatte sedan på ungefär samma sätt i trav och Adde jobbade jättebra. Visst var högervarvet lite svårare även nu, men skillnaden blev inte lika stor som senast och jag fick honom till bra jobb i båda varven. Hade nog egentligen tänkt sätta tömmen ledande på innersidan när vi kom igång med travjobbet, men eftersom Adde svarade så bra på den ”raka” tömsättningen fortsatte vi så genom hela passet. En stor fördel med detta är ju att man kan byta varv obehindrat och slipper nöta på i det svåra varvet en längre stund. Att då och då kunna gå tillbaka till det lätta varvet och ”hämta lite mjukhet” för att sedan gå tillbaka till det svåra varvet passade oss mycket bättre. Lilla Adde var faktiskt jättefin och jobbade i en härligt bärig trav. Även galoppen blev jättebra, även om det gick lite väl fort ibland (är man galoppör så är man…). Addes matte var med och tittade och hon var faktiskt lite imponerad. Och det kan hon gott vara för det är en väldigt fin häst hon har!
Eftersom vi inte har nån riktig utebana så löste vi framridningen genom att dela in oss i startgrupper och lägga in en 20-minuters framridningspaus mellan varje grupp. När det var vår tur att börja rida fram i ridhuset så ansträngde jag mig verkligen för att fortsätta att rida lika metodiskt som jag brukar och inte bli stressad av det faktum att vi hade begränsat med tid, vilket bl a innebar att jag la en lång stund på att trava fram under lättridning. Och Lotus funkade riktigt bra. Visst, vi kanske inte gjorde vårt allra bästa pass, men jag fick honom någorlunda mjuk och eftergiven och han jobbade i trevlig form så jag kände mig riktigt nöjd.
Så blev det då vår tur att starta. Lotus spände till lite till att börja med så inridningen blev lite slingrig. Sedan kunde jag konstatera att LB:1 passar oss väldigt bra eftersom de första momenten; att vända över ridbanan och byta varv samt serpentiner, är såna övningar som vi gärna använder på träning för att få Lotus eftergiven i sidorna och nu kände jag att jag verkligen kunde RIDA honom igenom dessa moment på ett bra sätt – och ha nytta av dem eftersom jag fick en mjuk och rund häst.
Travökningen blev lite matt – mest för att jag inte vågade driva på eftersom det med största säkerhet hade gett galoppinslag. Och skrittökningen taktade vi oss igenom, vilket inte förvånade mig det minsta (vi HAR tränat på detta, men det är skillnad på tävling och träning…). Mest nöjd var jag med galopprogrammet; vi gjorde riktigt fina fattningar och Lotus var härligt ridbar genom hela galoppdelen. I ökningarna ”satsade han järnet” och jag tror att ökningarna var riktigt fina. Lite svårt dock att göra en bra övergång till trav, kändes som om vi kom fram till kortsidan alldeles för fort och jag fick nästan vara lite brysk mot Lotus för att få hejd på honom. Men med tanke på att det inte är så länge sen som han överhuvudtaget inte var ridbar i galoppen så är det en rejäl förbättring.
På det hela taget var jag väldigt nöjd med vårt program. Lotus var ridbar på ett helt annat sätt än han varit vid våra tidigare tävlingsstarter och det känns verkligen att vi har utvecklats. Det avspeglade sig också i poängen, som slutade på lite drygt 60 procent, vilket inte är på nåt sätt fantastiskt, men ändå oerhört mycket bättre än de 55 procent vi lyckats skrapa ihop tidigare. Mest nöjd var jag med att vi fick 6:or och 7:or för galoppen. Galoppökningarna kommenterades med ”friskt satsat”… Kritiken på protokollet var trevlig och kändes befogad. Domaren tyckte att det var en trevlig ritt på en trevlig häst, men att han blev lite spänd och behövde jobbas i en rundare form. Och det är ju precis det vi jobbar med – och även brukar uppnå på träning. Till nästa tävlingstillfälle är det förhoppningsvis tillräckligt befäst för att visa även på tävlingsbanan. Då ska jag också ha tränat lite mer på programridning så att jag får till lite bättre vägar – för vägarna är den ständiga svaga punkten.
Poängen räckte till en fjärdeplacering (och en röd rosett som faktiskt var den första rosett som vi ridit oss till), vilket var jätteroligt men inte kändes särskilt viktigt. Det viktiga för mig var att jag fick ett härligt kvitto på att Lotus och jag verkligen har utvecklats. Jag fick även lite mersmak på att tävla dressyr. Kanske kanske vi ger oss ut på nån liten riktig tävling i vår.
Igår tränade vi för S, vilket innebar att vi för ovanlighetens skull red två dagar i rad. Lotus var extremt ”taggad” och studsade fram när vi började skrittjobba. Många små volter fick honom dock att lugna ner sig och istället börja jobba jättetrevligt. Mjuk, fin och liksidig när vi joggade igång i trav, faktiskt ovanligt bra start på passet så det kanske gör lite nytta att rida två dagar i rad (vilket dock inte är något som jag kommer att våga vidareutveckla). När vi sedan började galoppera var det som om Lotus fullständigt exploderade. Det var liksom ingen hejd på honom utan det gick bara fort fort. Jättebra galoppaktion, men knappt reglerbar. Nåja, många avbrott och fattningar senare kunde jag faktiskt RIDA galoppen och då var den jättefin. Och ännu en gång; att hästen är överentusiastisk är ett väldigt angenämt problem.
För att tvinga mig att rida ordentligt - och få Lotus att koncentrera sig - fick vi sedan rida öppnor innanför spåret. Det ställer stora krav på mig för jag måste verkligen använda ytterhjälperna. Jag fick även ”återupptäcka” det faktum att Lotus är mycket känsligare än jag i allmänhet förstår. Jag vill gärna överarbeta och göra för stora hjälper – och följden blir att jag stör Lotus och gör honom spänd och trippig. Om jag i stället försöker att bara sitta stilla rakt över honom med en mjuk hand och mest använda vikthjälper och överskänkel, ja då får jag en häst som mjukt följer mig och gör rörelsen med lätthet. Och dit nådde vi faktiskt!
Som avslutning jobbade vi med att växla mellan öppnor och slutor i skritt på volt genom att i princip bara flytta axeln bakåt (öppna) eller framåt (sluta). Och när jag väl greppade hur jag skulle tänka så hade jag en oerhört följsam häst. Provade sedan samma jobb i trav utefter långsidorna och Lotus svarade jättebra. Hade sedan en häst som fullständigt svävade fram i en härligt bärig trav och bara var SÅÅÅ fin. Verkligen jättenöjd med vårt pass!
Hann även tömköra Adde i lördags. För att pröva något nytt satte jag tömmarna rakt igenom gjorden på båda sidorna och värmde upp genom att skritta kors och tvärs genom ridhuset och bara jobba med att få honom att följa mig. Fortsatte sedan på ungefär samma sätt i trav och Adde jobbade jättebra. Visst var högervarvet lite svårare även nu, men skillnaden blev inte lika stor som senast och jag fick honom till bra jobb i båda varven. Hade nog egentligen tänkt sätta tömmen ledande på innersidan när vi kom igång med travjobbet, men eftersom Adde svarade så bra på den ”raka” tömsättningen fortsatte vi så genom hela passet. En stor fördel med detta är ju att man kan byta varv obehindrat och slipper nöta på i det svåra varvet en längre stund. Att då och då kunna gå tillbaka till det lätta varvet och ”hämta lite mjukhet” för att sedan gå tillbaka till det svåra varvet passade oss mycket bättre. Lilla Adde var faktiskt jättefin och jobbade i en härligt bärig trav. Även galoppen blev jättebra, även om det gick lite väl fort ibland (är man galoppör så är man…). Addes matte var med och tittade och hon var faktiskt lite imponerad. Och det kan hon gott vara för det är en väldigt fin häst hon har!
RSS Feed
