I går kväll tömkörde vi. Underbart att kunna ge sig ut i värmande kvällssol, trots att klockan var närmare 20 innan vi kom ut. Gick ett varv runt vallen som uppvärmning och dressyrjobbade sedan på ridbanan. Lotus var som sagt lite seg och det tog ett tag innan han kom igång och jobbade. Men när han väl gjorde det så blev han dock fin och såg riktigt trevlig ut, särskilt när jag petade på lite extra på bakbenen så att han satte under sig och verkligen använde hela kroppen. Extra nöjd var jag med att vi fick till riktigt fina öppnor där han fick in bakbenen och liksom sänkte bakdelen lite och kom upp med framdelen och blev lätt och fin.
I morse tränade vi för S. Lotus var seg som tuggummi när vi tog en promenad som uppvärmning och när jag satt upp och red hade han absolut ingen som helst bjudning. Skrittjobbade en stund och när jag sedan gick över till trav rörde han sig knappt och framför allt var det bara benen som gick, inte ryggen eller resten av kroppen. Kan erkänna att jag blev ganska orolig och det tror jag även S blev. Det här var definitivt inte den häst som vi känner. Dock tog S tag i problemet på sitt lugna och metodiska sätt och Lotus fick trava på en stund i det tempo han själv valde och sedan även galoppera några varv, helt utan krav på formen. Det gav honom lite mer energi och vi kunde sedan börja om med skrittjobb och så småningom travjobb under nedsittning. Och där började jag så småningom känna igen min häst igen. Sakta men säkert så kom såväl energi som schvung tillbaka och vi gjorde riktigt bra jobb i både trav och galopp och kunde avsluta med jättefina öppnor där Lotus verkligen var sådär härligt bärig, självgående och taktmässig som jag vill ha honom. Det var långt ifrån det bästa pass vi gjort, men förändringen från en häst som knappt kändes ridbar till en som faktiskt var jättetrevlig var fantastisk och både Lotus och jag kunde känna oss nöjda när vi lämnade ridbanan.
Ännu en gång är jag väldigt tacksam för den hjälp jag får av S. Om jag hade ridit på egen hand så hade jag förmodligen bara blivit frustrerad, jagat på Lotus för att få honom till jobb, vilket antagligen bara skulle ha resulterat i en spänd häst och en ännu mer frustrerad matte. Nu kunde jag i stället med lugnt och konsekvent jobb få Lotus att komma till trevligt arbete och först ge honom tid att få igång kroppen. Vi kunde även avsluta i rätt läge; när Lotus jobbade trevligt och avspänt och fortfarande hade glädje och energi kvar (ännu en detalj som jag har svårt att göra rätt när jag rider själv). Man kan väl säga att det här var ett lite annorlunda pass som på sitt sätt var extremt lärorikt. Jag kände också en enorm lättnad över att Lotus efter en stund jobbade så bra – då kan jag släppa oron för att nåt skulle vara fel med honom. Jag får helt enkelt acceptera att han nu är inne i en period när han inte är sitt vanliga pigga och överenergiska jag och lära mig att hantera även det, vilket kan vara nog så nyttigt.