Jag hade engagerat min kompis Bosse som både chaufför och fotograf, vilket innebar att vi fick åka med hans fina lastbil med den extra bonusen att vi kunde ta vagnen på släpet bakom och slippa åka med en extra bil. Vi anlände till kyrkan på Färingsö i perfekt tid – brudparet var precis på väg in i kyrkan och kunde vinka åt oss (och kanske andas ut i förvissningen om att ekipaget var på plats). Sen hann vi lagom lasta av och klä om och rullade fram framför kyrkan när utgångsmusiken spelades. Perfekt timing hade även vädret; strålande sol och en alldeles fantastiskt vacker försommardag.
Lotus greps helt klart av stundens allvar. Han, som aldrig brukar kunna stå stilla, stod alldeles lugnt utanför kyrkan medan vi väntade på att brudparet tog emot gratulationer innan de var redo att kliva ombord i vagnen. Han stod där med högburet huvud och tittade sig nöjt och nyfiket omkring och verkade förvånansvärt nöjd.
Med brudparet, försedda med champagneglas, i baksätet påbörjade vi sedan färden mot slottet/festlokalen ett par kilometer bort. Den första, och enda, lilla incidenten inträffade på väg nerför backen från kyrkan. Det visade sig nämligen att bakseleremmarna var lite för långa och att bakselen hamnade för långt ner. Resultatet blev att Lotus fick bakselen i ”knävecken” och det var inget som han gillade. Han började studsa lite med bakdelen och jag hann bli lite orolig för att han skulle göra något riktigt dumt. Tack och lov lugnade han sig strax – och jag kunde andas ut i vetskapen om att det inte var några mer backar innan vi kom fram till slottet och där skulle vi ha möjlighet att spänna om remmarna innan fortsatt färd.
Vi tog en genväg längs en traktorväg och kom sedan ut på en större landsväg. Där möttes vi upp av följebil och sambon som agerade lite trafikpolis och såg till att vi lugnt och tryggt kom över vägen. Med bileskort både framför och bakom kunde vi sedan fortsätta mot slottet – och förorsaka en mindre trafikkö, vilket faktiskt nästan kändes lite roligt. Och Lotus, ja han knallade på med rejäl energi och piggt spetsade öron och verkade bara vara så nöjd med att vara på utflykt.
Framme vid Svartsjö slott körde vi en tur i den fantastiska parken. En sån där otroligt vacker park som ger intryck av att vara lite vildvuxen trots att den säkert egentligen är väldigt välskött. Lummiga träd, skir grönska och strålande sol och bara så otroligt underbart. Det var en nästan magisk känsla att köra där och man kände nästan historiens vingslag. En gammal trilla dragen av en häst och vi i våra lite gammaldags kläder – det kändes nästan som att kliva hundra år tillbaka i tiden. Det togs massor bilder på brudparet både i vagnen och nere på marken av två mycket entusiastiska fotografer. Själv har jag dock inte fått se några av dessa bilder än så jag vet egentligen inte hur det såg ut, men jag utgår ifrån att det var vackert.
Vi körde sedan upp mot slottets huvudentré där gästerna drack välkomstdrink och mycket mer högtidligt kunde det nästan inte bli. Ännu en gång imponerade Lotus på mig genom att snällt stå stilla och bara vara vacker medan gästerna fotograferade brudparet i vagnen. Ja, helt klart kände Lotus att han hade en viktig uppgift och han skötte den med den äran.
Där tog vårt uppdrag slut och vi fick massor av beröm och tack från såväl gäster som brudpar. Men självklart var vi ju tvungna att ta ännu en tur i parken, nu med sambon bredvid mig i vagnen. Jag kunde helt enkelt inte motstå frestelsen att få köra lite till i denna fantastiska park och självklart togs det massor av ytterligare bilder.
Nöjda och glada kunde vi sedan köra tillbaka till kyrkan och så småningom ta oss hemåt igen. Trötta var vi allihop, men väldigt väldigt nöjda. Det blev en helt underbar dag och en fantastisk utflykt. Och jag är så otroligt stolt och imponerad över min häst som skötte sig så bra hela tiden. Att han tyckte att det var roligt, ja om det rådde inget tvivel. Att åka på utflykt är bland det bästa Lotus vet. Han är verkligen en helt fantastisk häst!