Den här veckan är det tävling som gäller och jag känner mig riktigt taggad, särskilt med tanke på att det blir debut för gigg och fina kläder. Sambon kommer att bli väldigt besviken om vi inte höjer poängen för presentationen rejält. Hittills har vi pendlat mellan 5 och 6 och det är väl ungefär vad man kan få med en (ful) maratonvagn. Har försökt lägga upp ett bra schema för Lotus med en lagom variation av arbete och vila. Vill ju ha honom så väl genomarbetad som möjligt men samtidigt får han inte vara trött på lördag. Har även bokat in S för träning på fredag, vet ju att ett riktigt bra ridpass är den bästa uppmjukningen.
Idag tränade vi körning för A. Och jag säger återigen ”wow, vilken häst jag har!” Lotus kändes fin redan från första stund, hittade direkt formen och var full av energi. Övade massor på övergångar trav-skritt-trav och när jag väl lärde mig att göra lagom kraftiga förhållningar och sedan ge en eftergift i rätt sekund men samtidigt våga behålla stödet på tömmen i skritten, blev det riktigt bra. Prövade sedan några ryggningar, något som varit lite av ett problem på sistone. Vår gräsbana lutar lite och nu utnyttjade vi det genom att låta Lotus rygga i lite lätt nedförsbacke. Då gick ryggningarna som en dans och det gjorde de även när vi sedan ryggade på plan mark. Kanske jag råkat rygga i lätt uppförsbacke tidigare och fått Lotus att tycka att det var onödigt jobbigt? Att ryggningarna blir lite sneda får vi dock leva med tills vidare, men det kommer att bli klart bättre med giggen som ju inte är lika benägen att svänga.
Fortsatte sedan med travjobb och en väldigt fin häst. Kunde minska på kortsidorna så att han verkligen satte under sig bakbenen och därmed även fick upp frambenen lite mer och när jag bara vågade behålla stödet i tömmen i ökningen så ökade han med ett härligt påskjut. Lotus jobbade i en otroligt fin form och var sådär härligt rund och bärig och kändes helt liksidig.
Istället för att trava av Lotus på banan tog vi ett varv runt vallen och Lotus låg i en härligt bärig trav och var bara så där härligt fin. Underbar känsla! Var verkligen otroligt nöjd med vårt träningspass.
På väg mot stallet såg vi på långt håll en skördetröska som jobbade på en liten åkerlapp intill stallet. Jag visste att vi skulle vara tvungna att passera ganska nära denna för att komma till stallet, men eftersom Lotus inte verkade ta minsta notis om tröskan så fortsatte vi. Vi kom upp nästan parallellt med den och Lotus brydde sig fortfarande inte det allra minsta. Men då, när jag tror att tröskan ska följa åkerkanten och svänga bort från oss, så börjar den i stället backa och kommer otäckt nära oss (visst, den var fortfarande kvar på åkern och det var absolut ingen risk för att den skulle köra på oss, men den kändes väldigt nära). Då fick till och med Lotus nog. Visst klarar han mycket, men en gigantisk skördetröska som backar rakt mot honom, DET var faktisk för mycket!
Lotus började skygga och kränga och jag gjorde ett par försök att lugna ner honom, men i stället slängde han sig åt sidan och runt och i nästa sekund var vi på väg i full fart åt andra hållet, bort från monstret. Eftersom vi redan från början var väldigt nära vägens vänstra kant och Lotus svängde åt vänster så måste åtminstone delar av ekipaget ha varit nere i diket en sväng, men det gick så fort att jag inte riktigt hann uppfatta vad som hände.
Det gick så fort att jag inte ens hann bli rädd. Och särskilt rädd var faktiskt inte Lotus heller. Efter några få meter i galopp hade jag hunnit samla upp tömmarna och då var det inga som helst problem att få stopp på ekipaget. Sen kunde vi lugnt skritta den längre vägen tillbaka till stallet, dvs den som jag förstås borde ha tagit redan från början för slippa konfrontationen med skördetröskan. Men nu har vi provat på även detta och jag tycker trots allt att det känns rätt skönt att veta att Lotus kan bli rädd och reagera så pass kraftigt men ändå vara så lätt att få tillbaka till sans igen – och detta med vagnen bakom. Och kanske är det nåt bra med att jag litar så pass mycket på min häst att jag ibland överskattar hur mycket han faktiskt tål. Det säger ganska mycket om hur stort förtroende jag numera har för Lotus – så har det nämligen inte alltid varit.