Jag njöt verkligen av att sitta med i vagnen och känna den otroliga kraft som Lotus hade – men samtidigt är det frustrerande att se vilken potential det finns i min häst och tvingas inse att jag bara får fram en bråkdel av detta. Jag jämför mig med A och tycker att jag är jättedålig som inte kan köra Lotus lika bra som hon gör. Samtidigt vet jag ju att hon har massor av års erfarenhet från många olika hästar och att jag inte får jämföra mig med henne. Jag ska titta på min egen utveckling och glädjas åt hur mycket jag faktiskt har lärt mig och hur mycket Lotus och jag har utvecklats som ekipage – inte irritera mig på hur mycket jag INTE kan. Men det är dessvärre inte alltid så lätt. Ibland kan det kännas lite som slöseri att jag har en så fin häst som inte riktigt kommer till sin rätt på grund av att jag inte kan göra honom rättvisa. Å andra sidan kan jag ju i stället glädjas åt att jag faktiskt har förmånen att få jobba med en så fin häst. Dessutom är jag oerhört tacksam över att jag har tillgång till en så duktig och engagerad tränare som jag har i A – och missförstå mig rätt; jag uppskattar jättemycket när hon kör min häst och älskar att se honom jobba tillsammans med henne. Får väl se min frustration över att inte riktigt räcka till som en drivkraft att komma vidare och lära mig mer.
Körde dressyr även idag och försökte att ta med mig gårdagens övningar och även om jag långt ifrån nådde fram till den fantastiska häst som A körde igår så tyckte jag ändå att det kändes ganska bra. Nu försöker jag att ladda för tävlingen på söndag. Ser fram mot den med lite blandade känslor. Samtidigt som det ska bli kul att tävla så känns det jobbigt att veta att vi inte ens på träning presterar så bra som jag vill att vi ska kunna göra och på tävling blir det ju alltid ytterligare lite sämre. Nu är vi dessutom ringrostiga eftersom det var länge sen vi startade och förra året blev det få – och ganska dåliga – starter. Men jag ska verkligen anstränga mig för att prestera så bra som vi bara kan!