Men, för att ta det i kronologisk ordning, så började helgen med ett otroligt bra ridpass för S på lördagen. Den här gången var hon lite sträng mot oss och tog tag i det där med disciplinen redan vid framridningen och jag fick ganska snabbt börja jobba med öppnor i skritt där jag fick jobba med att hålla bakdelen på rätt plats och inte förböja innersidan. Pust och stånk, sa Lotus och tyckte att det hela var väldigt jobbigt, men fin blev han. Så fin att han hade en form och en takt i traven redan från början som var väl i klass med vad vi tidigare fått rida ett helt pass för att uppnå. Dock blev han lite springig och fick lite bråttom så ganska snart fick jag sätta mig ner och börja jobba honom mer kontrollerat med mycket öppnor och sidvärts. Nu blev Lotus lite kort i steget och ibland nästan lite ojämn och lösningen på detta blev att jag fick driva fram honom i ett högre tempo. Och det var knappt att jag fattade vad som hände, men plötsligt hade jag en häst som travade med en spänst och schvung som jag knappt trodde var möjlig. Jag har aldrig kunnat rida honom i det tempot förut utan att han fullständigt fallit isär och tappat både takt och form, men nu fullkomligt svävade han fram och det var en helt fantastisk känsla.
Galoppen blev jättefin och förutom att fattningarna blev ovanligt bra så lyckades vi hålla ihop galoppen och till och med i vänstervarvet kunde vi jobba i trevlig form. Sen ”testade” S oss lite genom att tvinga oss att jobba med skritt och halter direkt efter galoppen, när Lotus var ordentligt uppe i varv och helst bara ville fortsätta att springa. Disciplin…
När vi sedan fortsatte med travjobb var Lotus om möjligt ännu finare! Wow, vilken känsla att sitta på honom när han bara flöt fram i en fantastisk trav. Det var som om allt bara rörde sig, fast på ett väldigt bra sätt. Jag var både andfådd och genomsvettig, är ju inte van att rida på detta sätt. Men vilken känsla och vilken glädje. Det var precis som om S ”knuffat oss över en gräns” och fått oss att göra nåt som varken jag eller Lotus egentligen trodde att vi klarade. Men vad bra det blev och vad nöjda vi var! För en gångs skull var jag inte helt ensam i ridhuset och jag fick många beundrande kommentarer från dem som sett oss. För så här fin har nog Lotus ALDRIG varit! Synd bara att jag inte hade nån på plats med en videokamera och dokumenterade det hela.
I övrigt gick lördagen åt till tävlingsförberedelser. Bara att smörja selen tog säkert en och en halv timme, men det gjorde jag ute i solen så det var mest bara trevligt. Lotus fick ett välbehövligt vårbad efter träningen – han var ordentligt svettig så han tyckte nog t o m att det var skönt, han som normalt inte gillar vatten nåt vidare. Sedan fick han knoppar i manen och allt var packat och klart för tidig avfärd.
På söndagsmorgonen bar det av mot Runsten, en ganska lång resa för oss som är lokaliserade norr om Stockholm, men det tog i alla fall bara en timme och 20 minuter att köra i stället för de två timmar som några hade gissat på. Vi åkte i alla fall redan kl 6.30 för att vara säkra på att vara framme i god tid (min dressyrstart var kl 9.30), och väl på plats kändes det otroligt skönt att ha gott om tid. Vi var för övrigt en hel delegation som åkte från Torsholma. Tre hästar skulle starta och alla hade med sig en liten stab av medhjälpare så totalt var vi nio personer. En trevlig utflykt i vårsolen och roligt att vara så många – och bra med många hjälpande händer!
Lotus, som var ganska ”speedad” när vi lastade hemma, klev lugnt ur släpet när vi kom fram och tittade sig storögt omkring på alla spännande nya kompisar. Min medhjälpare L, som är min granne i stallet, tog honom på promenad och när de kom tillbaka var han både nöjd och lugn. I lugn och ro kunde vi få fram alla grejor, sela på och spänna för och jag hade gott om tid för framkörning. Framkörningen var på en stor gräsbana och det verkade passa Lotus väldigt bra.
Lotus kändes kanonfin. Han kom snabbt igång och jobbade i väldigt trevlig form. Bra energi och framåtbjudning, även om jag fick jobba lite på att få honom uppmärksam. Jobbade mycket med övergångar och halter och fick även till några riktigt bra ökningar. A var på plats, hon skulle också tävla, och var med på framkörningen med lite kloka ord. Otroligt skönt att ha det stödet!
Jag bara satt och njöt när jag körde fram för Lotus var så otroligt härlig att jobba med och det kändes verkligen som om det inte spelade det minsta roll hur det sedan skulle gå inne på banan för jag var bara så otroligt glad över att få köra min fina häst. Jag slogs också av hur häftigt det var att jag nu helt obekymrat sitter och kör min häst ute på en tävlingsplats – och han uppför sig som om han aldrig gjort annat, helt obekymrad om övriga hästar, barnvagnar, bilar och fladdrande plastband. Vi som egentligen kört väldigt lite utomhus och ofta gjort en ganska stor affär av det.
Tävlingsbanan var inne i ridhuset och Lotus kändes jättefin när vi kom in. Inte det minsta tittig eller spänd utan han jobbade i stort sett på precis som på ett träningspass hemma. Uppkörningen på medellinjen blev lite vinglig och i första volten, åt höger, kände jag att jag inte hade det där riktiga stödet på yttertömmen och Lotus föll in lite och volten blev i minsta laget. Sen tyckte jag att jag fick mycket bättre grepp om honom och han kändes riktigt riktigt fin. Visst hade vi lite småmissar och visst finns det många detaljer att slipa på, men jag kände mig otroligt nöjd med vår insats och bara det att jag faktiskt kan få honom att jobba som jag vill inne på banan känns otroligt bra.
Jag var väldigt nöjd och väldigt trött när vi kom ut från banan. När spänningen släppte och debuten var avklarad kände jag mig alldeles skakig och det var otroligt skönt att bara lämna hästen till medhjälparna (sambon var duktig groom) och själv bara hämta andan. Fick dessutom se min körning på film och blev faktiskt nästan lite imponerad. När jag så småningom fick se mina poäng tyckte jag att jag hade fått riktigt bra och framför allt rättvist betalt och kritiken kändes konstruktiv. Domaren verkade gilla Lotus och skrev att han hade potential. Dock tyckte han att han för dagen var lite bakom lodplan, och det kan jag bara hålla med om. Poängen räckte till en 2:a-plats. Dessvärre var vi bara fyra som startade i just den klassen så det var bara en placerad sån nån rosett blev det tyvärr inte.
Sedan följde några timmar för fika, titta på klubbkompisarna, njuta av solen och äta lunch. Lotus fick vara med oss en stund, men sedan fick han kliva ombord i släpet och där stod han och mumsade hö och betfor och såg ganska nöjd ut. Själv skulle jag ladda om för precisionen. Och när jag fick banskissen var jag beredd att stryka mig för det var bara ett gytter av portar och det kändes som en helt övermäktig uppgift att ens lära sig banan. Ännu mer omöjligt kändes det när jag sedan stod vid ridhusets kortsida och såg denna skog av koner och inte för mitt liv kunde förstå hur jag skulle kunna hitta en väg mellan dem. Konstigt nog räckte det med att gå ett varv runt banan för att faktiskt hitta ett mönster och efter ytterligare två varv kändes det som om det inte ens skulle vara några problem att hitta rätt väg. Hade dessutom god hjälp av en stallkompis som kört precision många gånger och som kunde tipsa mig om fallgroparna – de där svängarna som i mina ögon såg ganska harmlösa ut men som hon kunde tipsa om var betydligt krångligare än vad de såg ut. När jag lämnade ridhuset kände jag mig ganska trygg med att jag skulle ta mig rund banan, men däremot var jag helt säker på att jag skulle riva ungefär hälften av konerna.
Lotus såg ganska trött ut när vi selade på och spände för, men när vi kom upp till framkörningen och han fick trava på var han hur pigg som helst igen och jobbade jättetrevligt. Tyvärr var jag kanske lite ivrig att påbörja framkörningen och dessutom hade jag beräknat fel när jag försökte räkna ut när jag skulle starta, så vi fick vänta en bra stund utanför ridhuset innan det var vår tur. Lotus kändes i alla fall fin när vi kom in på banan och framför allt var han väldigt lyhörd och styrbar – kanske tack vare att han var ganska trött. Han var jätteduktig hela banan igenom och jag var förvånad för varje port vi tog oss igenom utan att få med oss några koner. Flera gånger kom vi ganska snett och vint men på nåt sätt lyckades vi ändå reda ut det och jag var ändå ganska nöjd med vägvalet. Dock var jag ganska säker på att vi petat ner ett antal bollar så jag trodde knappt att det var sant när speakern meddelade att vi var felfria. Lika förvånad – och imponerad – var sambon tillika groomen.
Däremot trodde jag att vi dragit över tiden. Den här klassen var en clear round där det bara gällde att hålla sig inom maxtiden och även om Lotus höll ett jämnt travtempo så visade det sig att han var så trött att han inte orkade öka ens när jag drev på honom lite på raksträckorna. Men tro’t eller ej, vi höll oss väl inom maxtiden och faktiskt även väldigt nära den idealtid som gällde i nästa klass. Dessutom visade det sig att vi var de enda som klarade clear round så det blev till och med en rosett! Det fick jag dock inte reda förrän jag var hemma igen.
Ja, Lotus var riktigt riktigt trött. Även om han jobbade bra genom hela banan så hade han inget extra kvar att ge. Jag har nog aldrig sett honom så trött! Och det är klart att det tar på krafterna alltihop; han är ju varken van vid att vara på en tävlingsplats eller att gå två pass. Dessutom var det den första varma vårdagen så värmen tog nog också på krafterna. Men det hindrade inte att Lotus verkade otroligt nöjd och harmonisk och att han trivs med att vara tävlingshäst är helt klart.
Ja, det var ett trött men väldigt nöjt gäng som så småningom åkte hemåt. Jag var fantastiskt nöjd med min fina häst och det faktum att vi nu klarat av debuten i både dressyr och precision och faktiskt också gjort det riktigt bra. Och jag tror faktiskt att vi imponerade lite på vår omgivning också.
Det här med körning och körtävlingar är verkligen fantastiskt roligt och jag har verkligen fått mersmak. Nu ser jag fram emot nästa tillfälle, som blir 1 maj. Tänk att jag och min ”hopplösa” häst skulle hamna i tävlingssvängen – och detta inom körning. Vem hade nånsin kunnat gissa det?
Det finns en hel del bilder och filmer från dagen, men de måste sorteras och redigeras innan de kan publiceras här.