Jag fick longera Lotus i båda varven och efter det konstaterade veterinären att det som vanligt syntes en liten markering på vänster fram när han gick i högervarvet. Veterinären böjde även igenom Lotus. Jag förväntade mig nästan att han efter det skulle säga att vi skulle behandla vänster fram, men i stället sa han att Lotus såg oförskämt frisk och fräsch ut och att han aldrig hade sett honom trava så bra. Han konstaterade att Lotus nu såg ut som en riktig dressyrhäst i kroppen och att han var väldigt fint musklad och berömde mig för jobbet jag gjort med honom.
Kändes så oerhört skönt att veta att Lotus klarat årets ganska tuffa träning och ändå kan vara i så fin form. Och i och med det vågar jag göra följande summering: Lotus har nu varit skadefri i ett och ett halvt år, vilket är rekord under de elva år vi haft tillsammans. Och det här är första året sedan 2005 som vi inte behövt behandla skador. Måste erkänna att jag är ganska stolt över dessa rekord!
Lotus fick sin bonefos-behandling och tanken med den är att den ska stärka både skelett och leder och hjälpa till att läka småskador, som Lotus med all säkerhet har. Och med tanke på hur bra Lotus fungerat den senaste tiden känns det självklart att göra vad jag kan för att hjälpa honom att fungera ytterligare ett tag.
Glädjen över att ha en hel häst förbyttes dock snabbt mot oro. Hade bara hunnit vara hemma nån timme i måndags kväll innan jag blev uppringd av en stallkompis som sa att Lotus var orolig och verkade ha ont i magen. När jag kom tillbaka till stallet såg det ut som om någon gått fram med en elvisp i boxen och Lotus skrapade frenetiskt med framhovarna. Helt klart så hade han magknip och jag gick ner med honom till ridhuset och promenerade en stund för att sedan låta honom springa lite på lina. Efter en stund så lättade trycket och han bajsade flera högar. Så fort vi kom upp till stallet igen så började han dock återigen att skrapa och visa tecken på att allt inte var bra så det blev ytterligare en sväng till ridhuset. Nu kom det tre högar i rask följd och efter det verkade Lotus nöjd igen. Nu hade han även lite aptit igen och jag gav honom lite blött hö och betfor med mycket vatten.
Lotus fick stå i sin box i flera timmar innan jag faktiskt vågade lita på att allt var som det ska och jag åkte inte från stallet förrän en bra stund efter midnatt. Var tillbaka i stallet igen på tisdagsmorgonen och då verkade Lotus må bra. Lät honom stå i sjukruta för att ha koll på honom och gav honom små portioner blött hö, ljummet vatten och utspädd betfor. Promenerade med honom flera gånger under dagen och lät honom även springa lös i ridhuset. Han var ganska pigg och glad och allt verkade frid och fröjd.
Mellan promenaderna satt jag i vårt samlingsrum på stallets övervåning och jobbade. Framåt eftermiddagen var jag ganska säker på att faran var över och att jag skulle kunna åka hem, men vid insläpp blev Lotus orolig på nytt, skrapade med framhovarna och slängde sig ner på golvet när jag tog in honom i boxen. Det var bara att gå ner till ridhuset igen och låta honom springa på lina en stund. Han bajsade flera gånger och var sedan lugn. Nästan lite FÖR lugn faktiskt, han stod sedan i sin box och såg väldigt hängig och nästan apatisk ut och ville varken äta eller dricka. Blev riktigt orolig för honom och ringde och rådfrågade distriktsveterinären, som sa att det viktigaste var att han ganska snart kom igång och åt och drack litegrann, annars skulle hon nog behöva titta på honom. Att han var så lugn tydde på att han hade rejält ont.
Jag gick med honom ännu en gång, lät honom vara en stund, promenerade en sväng till, lät honom trava lite på lina. Och sakta men säkert kom Lotus ”tillbaka”, började intressera sig för sin omgivning och åt lite hö. Dock ville han fortfarande inte veta av någon vätska.
Jag åkte hem en kort stund för att hämta lite mat och kläder och när jag kom tillbaka möttes jag av en ivrig gnäggning och en häst som hungrigt åt av sitt hö. Har nog aldrig blivit så glad över att höra Lotus gnägga! Han hade även lagt en hög i boxen och druckit en hel del ur vattenhinken. Dock vågade jag inte riktigt tro på att faran var över än så jag stannade kvar i stallet till en bra stund efter midnatt, gick ett par promenader till med honom samt gav honom små portioner mat. När jag till slut vågade åka hem hade Lotus inte visat några tecken på att må dåligt på nio timmar, men jag kan erkänna att jag inte sov särskilt bra.
Även idag har jag tillbringat hela dagen i stallet och gått flera promenader samt sett till att Lotus fått lagom mycket mat och mycket vätska. Han fick även lösgaloppera i ridhuset och då var det bra fart på honom. Nu vågar jag nästan tro att krisen är över, men riktigt säker kommer jag nog inte att vara på flera dagar. Det här med magåkommor är obehagligt för det kan få såna otroliga konsekvenser. Tack och lov så har vi varit förskonade från sånt tidigare, men nu var det tydligen vår tur. Tur att jag står i ett modernt stall där det finns ett bra utrymme för en orolig matte att sitta och jobba och till och med sova lite.
Vad som utlöste kolikkänningen kan man bara spekulera om, men med största säkerhet hade det något samband med måndagens veterinärbesök. Det troligaste är att Lotus drack för lite under dagen. Det skulle också kunna vara behandlingen som påverkade honom, men enligt veterinären så var det inte någon känd bieffekt. Obehagligt var det hur som helst och jag är nu en väldigt trött matte. Känns som om jag bott i stallet i tre dygn.