Idag hade vi dock S till vår hjälp igen och då blev allt väldigt mycket bättre. Fast samtidigt svårt. För jag inser ju att ett av problemen är att jag inte alltid riktigt känner när det är bra eller mindre bra. Jag upplevde Lotus som lite ”trasslig” när vi skrittade fram, han skickade ut en bog åt ena hållet och rumpan åt det andra och ville inte riktigt ge efter. Det var ju lite så jag upplevde honom även häromdagen, men nu förklarade S att det i mycket handlade om att jag nu kommer åt Lotus så bra – och att han jobbar så korrekt – och att han därför försöker att komma undan genom att ”slingra sig”. När jag bara höll kvar och fortsatte att kräva jobb av honom så fick jag också belöning i form av en väldigt fin häst som travade riktigt bra. Joggade fram i trav och den gamla övningen med åttvolter kom till heders igen. På så sätt kan jag utnyttja att han blir eftergiven i snabbare i högervarvet och ta det med mig in i vänstervarvet.
Skrittpaus en stund innan vi började jobba igen. Även nu var Lotus både slingrig och vinglig, men när vi gick över till trav fick jag uppleva en känsla som jag nästan aldrig ens kommit i närheten av, åtminstone inte med Lotus. Nu hade han den där riktigt bäriga traven med massor av ryggverksamhet, men samtidigt satte han under sig och samlade sig på ett sätt som han inte klarat tidigare. Resultatet blev en väldigt bärig, men samtidigt ganska långsam trav. Tur kanske att S var där och kunde berätta för mig att det här var bra, riktigt bra. Annars hade jag nog lockats att driva på honom mer än vad jag borde. Nu kunde jag bara sitta och njuta, flytta honom i sidvärtsrörelser och bara känna hur mjuk och följsam han var. Otroligt häftig känsla!
Men oj vad det tog på krafterna! När vi saktade av till skritt igen hade Lotus knappt ens styrfart och han var förmodligen alldeles full av mjölksyra. Han fick skritta på lång tygel en stund, i det långsamma tempo han själv valde. Provade sedan lite galopp, men att vinkla in bakbenen och bära sig i galopp var helt klart för jobbigt. Däremot kunde vi trava i rund och låg form på ett väldigt bra sätt och Lotus kändes helt lösgjord och det var en väldigt härlig känsla att sitta på honom.
Självklart avslutade vi passet där, trots att vi inte hållit på särskilt länge. Jag uppskattar verkligen att ha en tränare som är väldigt lyhörd för hur hästen fungerar och reagerar, som har vett att avbryta i tid – och som verkligen kan förklara för mig både vad jag ska göra och varför. Men de där minuterna av total harmoni som jag fick uppleva – de var faktiskt helt fantastiska. Jag är så otroligt imponerad av den utveckling som Lotus genomgår. Att Lotus kan jobba på det här sättet, trots den bakgrund han har, det är faktiskt helt fantastiskt!