Även om det inte direkt var nån kö så var det en strid ström av folk som ville åka med oss och varje gång jag kom tillbaka för att lämna av passagerarna så stod det nya på tur att åka så nån paus fick vi aldrig. Mest var det barn och en och annan tillhörande förälder som ville åka, men ett kärt återseende var två äldre damer, varav den ena gick med rullator, som åkte även förra året och som var så otroligt glada över att de fick åka i år igen.
Vi körde i drygt två timmar och mot slutet var nog Lotus rejält uttråkad. Att skritta samma runda gång efter gång är kanske inte riktigt hans grej, men han är väldigt bussig som ändå ställer upp och helt klart var vi ett uppskattat inslag. Dessutom tjänade vi en bra slant till stallkassan.
Själva träningen började med att vi skulle ligga på en volt i ett hinder med ganska trånga vägar. Vi värmde upp på exakt samma sätt förra året och jag hade nog trott att vi skulle lösa den uppgiften bättre nu. Dock hade jag svårt att få Lotus att ta stödet på yttertömmen och det tog en stund innan vi fick till något slags flyt. Var inte helt nöjd med den starten.
Nästa uppgift var att köra i Macken, som är ett av favorithindren. Och där lossnade det. Jag kände verkligen att vi utvecklats en hel del från förra säsongen (utan att direkt träna på den här sortens körning) och vi kunde ligga i ett jämnt tempo i en bra trav och göra fina mjuka svängar. Lotus bjöd bra och var jätterolig att köra. Busade gjorde han mest mellan hindren, i själva hindret nöjde han sig med att gå med bra bjudning. Och nej, vi körde egentligen inte särskilt fort. Dessutom blev jag kanske en aning feg just eftersom Lotus visade lite tendenser att dra iväg lite lagom okontrollerat så jag vågade inte riktigt släppa iväg honom ens där det var bra raksträckor som inbjöd till lite högre tempo. Men just det faktum att vi kunde hålla ett jämnt och bra tempo och få till bra svängar utan att trassla in oss och få ofrivilliga stopp gjorde att hela körkänslan blev jättebra.
Vi fortsatte med Hagen, som jag förra året upplevde som ganska trång och knepig. Nu fick vi till jättebra vägar och ett riktigt bra tempo. Jag var jättenöjd! I Målarhindret fick vi träna på att köra upp- och nerför backar och här blev det tydligt att Lotus blivit mycket starkare – nu sätter han sig verkligen i backarna och balanserar kroppen jättebra. Som avslutning travade vi genom vattnet och det gjorde Lotus som han aldrig gjort annat. Sedan fick Lotus ta en ordentlig travrunda runt området och trots att vi då hållit på en bra stund så hade han massor av energi kvar och travade med en otrolig bjudning. Kunde inte låta bli att ta ett av hindren igen lite sådär i förbifarten och då kändes det riktigt bra.
Jag var otroligt nöjd med träningen. Det känns verkligen att vi kommit en bra bit till i vår utveckling, även om vi behöver träna mer för att våga köra lite fortare. Men det är ett helt annat flyt, en helt annan känsla – och så otroligt kul! När jag nu fick chansen att köra några varv i varje hinder märktes det verkligen skillnad och de sista rundorna var jag riktigt nöjd med. Jag vill bara träna mer, lära mig mer, få upp farten lite till, kunna ta hindren i galopp. Och att Lotus älskar det här är det ju ingen tvekan om. Han bara sprudlade av glädje och ville bara mer och mer. Sånt smittar av sig! Vår groom hade också jättekul, tog sin uppgift på fullt allvar och undrade när vi skulle träna nästa gång. Det undrar Lotus och jag också!