Lotus är definitivt helgens hjälte! Han gjorde verkligen succé på lördagens marknad. Själva inledningen var dock lite skakig. Helikoptrarna hade börjat cirkulera redan när jag gjorde iordning Lotus inne i stallet och han blev lite upprörd redan då. När jag gick ut med honom var han mer uppstressad än jag nånsin sett honom och snarare flög runt strax ovanför mig än gick bredvid mig. Vi gick ner mot ridhuset, dvs marknadsplatsen, där det var stökigt värre med brandbilar, klätterväggar, massor av folk och allmän röra – ja förutom helikoptrarna då. De stod nu visserligen på marken, men den ena surrade lite oroväckande. Gick en sväng i hagen närmast ridhuset, där det var meningen att vi skulle ha vår lilla köruppvisning. Vid det laget hade jag dock allvarligt börjat fundera på hur vettigt det var att sätta en flygande häst framför vagnen. Men nu är ju Lotus en gång för alla en väldigt cool kille. Efter sådär fem minuters kringflygande var det precis som om han sa att ”sådärja, nu har jag sett allt, det här är ju ingen fara”. Efter det var han precis hur lugn som helst. Sitt vanliga lugna och trevliga men nyfikna jag, trots – eller kanske tack vare – all röra.
Sambon och jag spände för giggen och iförda sommarversion av vår tävlingsmundering körde vi en stund i hagen medan A pratade lite om körning. Kan väl inte säga att publiken var enorm och inte gjorde vi nån märkvärdig uppvisning heller, men jag tror ändå att det var ganska uppskattat. Det är ju onekligen ett ganska stiligt och uppseendeväckande ekipage.
Sedan bytte vi till maratonvagnen och gick ner till ridhuset igen för att bjuda på åkturer. Och det var där den riktiga succén kom. För alla ville åka. Det var en strid ström av barn som ville åka häst och vagn och de flesta fick sällskap av en förälder, som väl visserligen mest var med som sällskap åt barnet men många av dem var både entusiastiska och nyfikna. Som mest hade vi två vuxna och tre barn som passagerare (tur att jag har en vagn med många sittplatser). Vi gick en 5-minutersrunda bortåt vägen och Lotus lärde sig snabbt vad som gällde – och blev alldeles vinglig när jag vid några tillfällen valde en annan väg.
Och Lotus var helt fantastisk! Trots att det var massor av liv och rörelse överallt, oväntade ljud (t ex ballonger som gick sönder med en smäll precis bakom honom) och händelser och en helikopter som då och då flög ganska lågt över oss var han lugn som en filbunke och verkade väldigt nöjd. Vi bytte passagerare mitt i folkmassan och just där älskade Lotus att vara. Som vanligt var dock det största problemet att stå stilla, däremot verkade han aldrig tröttna på att gå utan såg lika nöjd ut hela tiden.
Vi fick till och med agera taxi eftersom två av familjerna som bor i granngårdarna frågade om jag inte kunde köra dem hem. Klart att vi ställde upp på det, man måste ju värna om grannsämjan! En av grannarna var en lite äldre dam som berättade att hon åkt häst och släde till skolan just den här vägen. Liten nostalgitripp där.
De flesta av passagerarna var som sagt barn. En passagerare som berörde lite extra var dock den gamle mannen med rullator. Han hade förmodligen fått stroke eller liknande och både gick och pratade väldigt dåligt. Hans vuxne son frågade om mannen kunde få åka med och min första reaktion var att jag inte riktigt visste om jag skulle våga – av omsorg av mannen. Även om Lotus skött sig enormt bra så finns det ju alltid en risk att det händer nåt och då vill jag att mina passagerare snabbt ska kunna ta sig ur vagnen. Sonen förstod men sa att han tog ansvaret för mannen. Sagt och gjort; A fick stå framför Lotus så att han verkligen stod stilla medan mannen med mycket möda och stort besvär tog sig upp i vagnen. Vi åkte vår lilla tur och mannen satt med ett stort leende och det syntes verkligen att han uppskattade turen. Den turen värmde lite extra i hjärtat!
Vi höll på i nästan tre timmar. Personligt rekord i vagn för Lotus. Nu skrittade vi ju så gott som hela tiden så det var ju inget hårt jobb, men icke desto mindre var han i rörelse hela tiden. Vilket inte gjorde honom mindre entusiastisk. Nej, han höll humöret uppe och såg lika glad ut hela tiden. Däremot behövde jag en paus och eftersom strömmen av passagerare aldrig sinade fick A ta över tömmarna och köra några turer så att jag hann få en liten fikapaus.
Ja, nog gjorde vi succé alltid. Och drog in 480 kr till klubbkassan (tio kronor per person så kan ni ju räkna själva…). Och jag som ju vet att jag har en helt fantastisk häst – nu växte han ett snäpp till. Klarar man en sån här dag, ja då klarar man nästan allt. Han är verkligen helt otrolig!
Men lite tagen var han nog i alla fall. När jag kom till stallet på kvällen idag såg han ganska spak ut och hela han var full av damm och skräp vilket skvallrade om att han legat och sovit i hagen. Vilodagen var redan inplanerad och den kändes väldigt rätt. En hjälte förtjänar att få ta det lite lugnt dagen efter en hjälteinsats!
Sambon och jag spände för giggen och iförda sommarversion av vår tävlingsmundering körde vi en stund i hagen medan A pratade lite om körning. Kan väl inte säga att publiken var enorm och inte gjorde vi nån märkvärdig uppvisning heller, men jag tror ändå att det var ganska uppskattat. Det är ju onekligen ett ganska stiligt och uppseendeväckande ekipage.
Sedan bytte vi till maratonvagnen och gick ner till ridhuset igen för att bjuda på åkturer. Och det var där den riktiga succén kom. För alla ville åka. Det var en strid ström av barn som ville åka häst och vagn och de flesta fick sällskap av en förälder, som väl visserligen mest var med som sällskap åt barnet men många av dem var både entusiastiska och nyfikna. Som mest hade vi två vuxna och tre barn som passagerare (tur att jag har en vagn med många sittplatser). Vi gick en 5-minutersrunda bortåt vägen och Lotus lärde sig snabbt vad som gällde – och blev alldeles vinglig när jag vid några tillfällen valde en annan väg.
Och Lotus var helt fantastisk! Trots att det var massor av liv och rörelse överallt, oväntade ljud (t ex ballonger som gick sönder med en smäll precis bakom honom) och händelser och en helikopter som då och då flög ganska lågt över oss var han lugn som en filbunke och verkade väldigt nöjd. Vi bytte passagerare mitt i folkmassan och just där älskade Lotus att vara. Som vanligt var dock det största problemet att stå stilla, däremot verkade han aldrig tröttna på att gå utan såg lika nöjd ut hela tiden.
Vi fick till och med agera taxi eftersom två av familjerna som bor i granngårdarna frågade om jag inte kunde köra dem hem. Klart att vi ställde upp på det, man måste ju värna om grannsämjan! En av grannarna var en lite äldre dam som berättade att hon åkt häst och släde till skolan just den här vägen. Liten nostalgitripp där.
De flesta av passagerarna var som sagt barn. En passagerare som berörde lite extra var dock den gamle mannen med rullator. Han hade förmodligen fått stroke eller liknande och både gick och pratade väldigt dåligt. Hans vuxne son frågade om mannen kunde få åka med och min första reaktion var att jag inte riktigt visste om jag skulle våga – av omsorg av mannen. Även om Lotus skött sig enormt bra så finns det ju alltid en risk att det händer nåt och då vill jag att mina passagerare snabbt ska kunna ta sig ur vagnen. Sonen förstod men sa att han tog ansvaret för mannen. Sagt och gjort; A fick stå framför Lotus så att han verkligen stod stilla medan mannen med mycket möda och stort besvär tog sig upp i vagnen. Vi åkte vår lilla tur och mannen satt med ett stort leende och det syntes verkligen att han uppskattade turen. Den turen värmde lite extra i hjärtat!
Vi höll på i nästan tre timmar. Personligt rekord i vagn för Lotus. Nu skrittade vi ju så gott som hela tiden så det var ju inget hårt jobb, men icke desto mindre var han i rörelse hela tiden. Vilket inte gjorde honom mindre entusiastisk. Nej, han höll humöret uppe och såg lika glad ut hela tiden. Däremot behövde jag en paus och eftersom strömmen av passagerare aldrig sinade fick A ta över tömmarna och köra några turer så att jag hann få en liten fikapaus.
Ja, nog gjorde vi succé alltid. Och drog in 480 kr till klubbkassan (tio kronor per person så kan ni ju räkna själva…). Och jag som ju vet att jag har en helt fantastisk häst – nu växte han ett snäpp till. Klarar man en sån här dag, ja då klarar man nästan allt. Han är verkligen helt otrolig!
Men lite tagen var han nog i alla fall. När jag kom till stallet på kvällen idag såg han ganska spak ut och hela han var full av damm och skräp vilket skvallrade om att han legat och sovit i hagen. Vilodagen var redan inplanerad och den kändes väldigt rätt. En hjälte förtjänar att få ta det lite lugnt dagen efter en hjälteinsats!
RSS Feed
