Lotus var supertaggad och bjöd verkligen in i hindret. Han var liksom ”målsökande” och letade själv efter en lämplig öppning att ta sig igenom. I princip var det bara för mig att rikta in honom så löste han resten. Vi körde stora delar av hindret i galopp och jag upptäckte att vi utan problem klarade även de snävare svängarna utan att bryta av till trav. Dessutom visade Lotus att han inte har några problem att byta galopp, vilket betyder att vi kan hålla galoppen även om vi ska byta riktning.
Det kändes mer än nånsin tidigare som om vi körde hinder ”på riktigt”. Förut har vi tagit oss runt i sakta mak och det har blivit lite hackigt och ojämnt när vi inte riktigt hittat de mjuka svängarna. Nu är det full fart och ett härligt flöde – och en lycklig kusk och en ännu lyckligare häst. Det är sån skillnad och så himla tydligt att Lotus och jag lärt oss så mycket och utvecklats enormt.
Sen har jag förstås mycket att fila på. Nu när Lotus verkligen greppat vad det handlar om och bjuder så mycket på sig själv så blir det ännu viktigare att jag har bra framförhållning och i god tid berättar för honom vart han ska. Nu gör jag det ibland onödigt svårt för honom genom att ge honom alldeles för sena order. Men vi har verkligen lärt oss jättemycket och det är så fantastiskt roligt att jobba med denna otroliga häst!