I fredags gjorde vi ett ridpass framåt kvällen. Jag var lite trött efter att ha försökt hinna med alldeles för mycket under dagen och även Lotus kändes lite matt – han hade gått ganska tufft de senaste dagarna så det var helt förklarligt. Dessutom var det många hästar i ridhuset och därmed lite rörigt. Inte bästa upplägget för ett bra ridpass med andra ord. Och ändå gick Lotus jättebra! Jag gjorde inga konstigheter. Skrittjobbade en lång stund, joggade fram i trav och lät honom sedan galoppjobba en stund innan vi övergick till lite öppnor och i trav. Jag hade inte de högsta kraven på honom utan lät honom mest bara rulla på, men han var ändå sådär otroligt trevlig. Mjuk och lösgjord, rund och fin i formen, allmänt lättsam och trevlig. Det är då man inser att vi verkligen tagit ett rejält kliv uppåt och höjt nivån på det vi presterar. Hade detta varit för ett par månader sen så hade det förmodligen blivit ”pannkaka” av passet och jag hade känt mig ganska missnöjd. Nu kunde jag istället njuta av en jättetrevlig häst, göra ett ganska kort pass utan att ställa särskilt höga krav och gå därifrån med känslan av att vi hade gjort ett väldigt bra jobb. Då har man kommit en bit på väg!
Igår fick Lotus en välförtjänt vilodag med en promenad. Idag har vi tränat för S och Lotus var alldeles väldigt fin även idag. Kändes väldigt mjuk och trevlig när vi skrittade fram och blev sådär rund och kort i formen och gick verkligen genom hela kroppen. När vi började trava var han väldigt stadig och taktmässig och dessutom ovanligt ridbar istället för att bara ”yra runt” och vara överpigg. Första galoppen blev lite si och så; gjorde misstaget att börja i vänstervarvet där Lotus per definition är lite ostyrig och första galoppen brukar ju alltid locka honom att mest bara springa fort. När vi gick över till högergaloppen fick jag dock grepp om honom och kunde jobba honom låg och rund och faktiskt reglera hastigheten. Väldigt härligt att även galoppen nu fungerar och är ridbar! Och när han fått springa av sig det värsta kunde han jobba riktigt bra även i vänstergaloppen.
Sedan blev det som vanligt lite öppnor i trav och Lotus var mera rund och ihop än nånsin och jag kunde bara sitta där och njuta. Det kändes sådär trevligt lättsamt och Lotus var nöjd och harmonisk på precis det där sättet som jag vill ha honom. Så himla trevligt! Gjorde lite skrittjobb där vi även la in lite halter, vilket var nyttigt eftersom Lotus är ganska dålig på det där med att stå still. Övergick sedan till att rida mera travöppnor där vi gjorde avbrott till skritt eller halt, hela tiden i öppna. Nu fick jag Lotus att jobba ännu bättre och han kändes otroligt lösgjord och fin. Samtidigt inser jag ju att det tar på honom att jobba på det här sättet eftersom jag verkligen kommer åt honom och det märktes att han blev lite trött och matt på slutet. Dock inte värre än att jag kunde avsluta honom med trav på stora volter i en härligt rund och låg form.
En sak som också fungerade ovanligt bra idag var halvhalterna. Jag måste erkänna att jag visserligen i teorin vetat hur och varför man gör en halvhalt, men nog aldrig riktigt fått uppleva den riktiga känslan. Men nu har Lotus blivit så lyhörd och stark att han verkligen svarar på mina förhållningar genom att samla ihop sig och sätta under sig, precis som ett skolboksexempel på hur en halvhalt ska fungera. Tänk att det skulle ta så många år av ridning innan jag kom så långt!
Ja, vi har verkligen kommit upp en nivå till och jag är bara så otroligt tacksam! Det känns som om jag äntligen rider på riktigt, att jag kommer åt hästen med små hjälper och att vi har det där finstämda samarbetet som man ibland bara har fått drömma om. Tänk att jag vår uppleva detta – tillsammans med världens finaste Tuss!