I tisdags körde jag på egen hand och Lotus kändes riktigt fin. Nu är du ju alltid så att när man haft en bra träning och fått smak på hur bra det KAN gå, så vill man ju förstås att det ska gå lika bra när man kör på egen hand nästa gång – och så blir det ju nästan aldrig. Nu var det ju dessutom så att det pass som Christer gjorde med Lotus i söndags egentligen var långt över Lotus förmåga och på en nivå som jag nog aldrig kommer att uppnå. Men bortsett från det så var jag riktigt nöjd med det pass vi gjorde på tisdagskvällen och Lotus kändes stadig och fin i formen och jobbade på bra. Lite stark i handen kanske och jag fick honom inte riktigt så luftig och självgående som jag kanske hade hoppats på, men han var ändå mjuk och följsam.
A och jag kom ju överens om att ta tag i träningen ordentligt och vi har nu gjort bra träningspass både onsdag och torsdag. Vi byter lite tjänster, vilket betyder att jag hjälper henne med morgonpasset i stallet och när alla hästar är ute och stallet iordninggjort så är det dags för körning. A har fått köra fram Lotus båda dagarna och sedan har jag fått ta över. På så sätt får både häst och kusk lite utbildning.
A vill att vi får Lotus lättare, känsligare och mer självgående. När Christer körde honom fick han ju visserligen en häst som verkligen satte under sig bakbenen och gick i hög form, men han fick också ganska mycket häst i handen och Lotus gick i en form som han egentligen inte riktigt har styrka nog att klara. A vill att vi istället under en period låter Lotus gå i en lite längre och öppnare form, men han ska verkligen jobba genom kroppen och använda sina bakben, samtidigt som han ska vara väldigt lätt i handen. Som den ”dressyrnörd” jag trots allt är så har jag lite svårt att tycka att hästen faktiskt jobbar bra när den inte ”kröker på nacken”, men när jag nu verkligen ansträngde mig för att titta på hur Lotus jobbade med kroppen och strunta i hur halsen såg ut, kunde jag konstatera att han jobbade otroligt bra, verkligen använde kroppen rätt och såg väldigt balanserad ut.
När det var min tur att köra fick jag träna på att exakt kunna reglera vilket tempo Lotus skulle gå i och han skulle bli kvar i det tempo jag bestämde även om jag lättade lite på tömmen. Så fort han ökade tempot det minsta fick jag ta tillbaka honom, för att sedan lätta igen. Det fungerade över förväntan, Lotus verkade förstå vad det handlade om och körningen blev väldigt mycket trevligare när jag slapp ha så mycket i handen. Sakta men säkert blev Lotus både kortare och högre i formen utan att jag fick mer i handen och jag hade en väldigt trevlig känsla i körningen. I slutet av passet kunde vi göra jättefina ökningar där Lotus svarade bra framåt för väldigt små hjälper och sedan fick jag ta tillbaka honom så kraftigt att han verkligen satte under sig och nästan trampade lite, innan han fick gå framåt igen. Det hela kändes väldigt harmoniskt och trevligt och Lotus verkade väldigt nöjd, även om han fick jobba på ordentligt.
Nu gäller det att befästa detta hos både mig och häst och komma bort från den lite väl låga form med mycket i handen som vi hamnat i på sistone. Men det känns jättebra och jag tycker att vi kommit en bra bit på vägen.
I går fick Lotus äntligen gå ut i sin stora hage igen. Han verkade väldigt nöjd med detta, även om han tog det med ro (vilket kan bero på han var väl motionerad och avrastad innan). Han blev översvallande välkomnad av sin kompis Lillen som verkade väldigt lycklig över att Lotus var tillbaka och inte vek en centimeter från Lotus så länge jag var kvar i stallet.