Igår var jag på en väldigt intressant föreläsning med ”min” veterinär Chris Johnston. Han pratade mycket om hur hästen fungerar och hur den påverkas av såväl arbete som ryttarens inverkan och förstås även en hel del om varför vissa skador uppstår och hur man hanterar dem. Egentligen sas inte särskilt mycket som jag inte redan visste – jag har ju trots allt varit kund hos Chris i ganska många år och lärt mig mycket under tiden – men föreläsningen gav en hel del bakgrund och fördjupad kunskap. Jag fick också mycket bekräftelse på att jag gör rätt samt ett ännu större förtroende för Chris som veterinär.
Jag kan ärligt säga att om jag inte redan var stamkund hos honom skulle jag helt klart ha valt honom som veterinär efter att ha hört denna föreläsning. Förutom att han har en otrolig kunskap och erfarenhet och ett genuint hästkunnande så uppskattar jag verkligen hans sätt att se på hästar. Hans grundtes är att hästar är gjorda för att arbeta och att de mår bra av just arbete. Därför är han också väldigt mån om att snabbt få tillbaka en häst i arbete efter en skada (något som ju praktiserats mycket på min häst) och menade även att ibland kanske det till och med är rätt att jobba hästen (fast på rätt sätt) även om den känner viss smärta. Samtidigt är han väldigt ödmjuk inför hästarna och pratade om att vi har ett ansvar för att de får utföra rätt sorts arbete, vilket kanske inte alltid är just det som vi tänkt oss, samt att häst och ryttare fungerar tillsammans. Intressant var också att det mesta av hans resonemang kring hur hästen påverkas, och slits, av att arbeta mynnade ut i att ryttaren egentligen påverkar hästen på ett negativt sätt och att det därför är bra att även jobba hästen på andra sätt än under ryttare. Nu nämnde han inte just körning, däremot tömkörning, men jag vet ju att han är en stor förespråkare för körning.
Han pratade också mycket om vikten av att ha en helhetssyn och att verkligen hitta grundorsaken till problemet och inte bara behandla symptomen; något som borde vara en självklarhet men tyvärr har jag sett alltför många exempel på att alla veterinärer inte jobbar så. Och mitt i alla vetenskapliga resonemang förstår han verkligen att vi hobbyryttare ser våra hästar som våra nära vänner, ja snarast en familjemedlem, och han vill verkligen hjälpa oss att få våra hästar att fungera.
När Chris skulle förklara varför han verkligen brinner för att arbeta som veterinär, refererade han till en person i publiken som varit kund hos honom i många år och där man tillsammans kommit till rätta med flera skador. Den hästägaren upptäcker numera att hästen har problem innan problemet ens egentligen hunnit bli ett riktigt problem och Chris sa att det var den typen av fall som var allra roligast att jobba med. Att det var mig han syftade på var ganska solklart.