Lotus var pigg och glad och väldigt arbetsvillig. Han tog verkligen i och jobbade och var väldigt trevlig i formen. Det märks att han blivit starkare för nu är det en självklarhet för honom att gå i form och jobba genom kroppen, även rakt fram ute. Förvånansvärt lydig har han också blivit; vid ett par tillfällen visade han tydligt att han gärna ville öka tempot och kanske helst av allt ta en galopp, men han tog snällt mina förhållningar och höll sig i det tempo jag bestämde.
En gran som vält över vägen såg väldigt suspekt ut i Lotus ögon och han tvärvände för säkerhets skull. Ingen större dramatik, jag kunde snabbt stoppa honom och vända honom tillbaka och övertyga honom om att han faktiskt kunde gå förbi granen utan att bli uppäten. Kunde dock inte låta bli att fundera över vad som hade hänt om han hade haft vagnen bakom sig. Skulle han vara lika snabb att vända då och vad händer då med vagnen? Ja, vi lär bli varse så småningom! Idag längtade jag dock mest efter en släde, det skulle vara underbart att fräsa fram genom snön i släde bakom en glad Lotus!
Tömkörde sedan min kompis häst Prisma. Har tömkört henne några gånger med blandat resultat. Några gånger har hon varit väldigt trevlig – andra gånger har hon mest varit en ”surmärr” och inte alls velat vara med. Idag var hon definitivt märr, visade inte den minsta arbetslust och fullständigt struntade i mig när jag försökte få henne till bra arbete. Det här är en fin liten häst och hon är riktigt rolig att arbeta med när hon är på rätt humör. En dag som denna är hon dock helt hopplös. Den stora behållningen av detta pass var att jag ännu en gång insåg hur lyckligt lottad jag är som har en häst som är så otroligt glad, positiv och arbetsvillig som Lotus. Jag är verkligen bortskämd och jag inser att jag kommer att vara väldigt kräsen den dag jag eventuellt ska skaffa en ny häst.