Kondition och styrka

Ett träningspass för A i förra veckan fick mig att inse att Lotus nog ska jobbas i ett lite mer framåtgripande tempo ett tag. Jag har tränat mycket på samling och då tappat lite av framåtbjudningen. Om vi hittar tillbaka till bjudningen och energin så kommer förmodligen även samlingen att bli bättre och med mer energi. På träningen fick jag göra travökningar på gräsytan längs ridhuset; då får man en lång raksträcka som verkligen inbjuder till ökning utan att man automatiskt bromsar för att väggen/kortsidan närmar sig. Lotus fick ett otroligt driv och gjorde jättefina ökningar och kunde sedan behålla den spänsten när vi återgick till gräsbanan.

Fortsatte att köra honom på samma sätt på egen hand två dagar senare och fick en riktigt bra känsla i körningen med en mjuk och följsam häst.

Har även gjort ett par riktiga konditionspass med maratonvagnen och kört både längs skogsvägen och 4–5 varv runt vallen, mestadels i vägvinnande trav. Lotus har varit härligt pigg och glad och full av energi. Utan att jag direkt kräver nån egentlig dressyrform så jobbar han väldigt trevligt och är självbärig och fin. Det syns så tydligt hur korrekt han jobbar och han går verkligen genom hela kroppen. Lekte med lite tempoväxlingar och kunde både länga och samla. Framför allt jobbade jag med att han skulle gå i en framåtgripande trav, och det behövde jag knappt be honom om – det skötte han så bra alldeles själv! Jättetrevlig att köra, härligt att kunna behålla en trevlig arbetsform även när vi bara är ute och travar på vallen. Samtidigt känner jag att vi säkert har igen denna träning i dressyren, Lotus stärker ju verkligen sin trav genom att få ligga och rulla på långa sträckor. Och trots att vi gjort ganska rejäla pass så verkar han inte det minsta ansträngd – varm och svettig men inte särskilt andfådd och framför allt inte trött, han blir snarare allt piggare för varje varv vi kör.