När jag sedan började kratsa hovarna visade det sig att det som jag inte trodde kunde hända hade hänt: en av Lotus påsvetsade ”klackar” hade lossnat. Skickade ett sms till min hovslagare eftersom det kändes fel att störa honom med ett telefonsamtal en söndagskväll. Han ringde dock tillbaka i ungefär samma stund som meddelandet hade landat i hans telefon och lät väldigt förvånad. Han lovade dock att komma ut redan i eftermiddag och svetsa på en ny klack så ingen större skada är skedd.
Värre var då att jag upptäckte att Lotus var varm och svullen i sitt vänstra framben. Det var i det benet som han var lite svullen och öm i knät tidigare i veckan. Nu var han varm och lite ”fylld” på insidan av skenan och ner över kotan. Inte mycket, men tillräckligt för att jag skulle bli lite orolig. Gick ner till ridhuset och tömkörde honom en stund för att se hur han såg ut. I skritt jobbade han bra och rörde sig som vanligt. Lät honom sedan trava både på rakt spår och volter och tittade och tittade och försökte bli klok på om han gick rent eller ej. Och i den ena sekunden tyckte jag att han såg ut som vanligt för att i nästa tycka att han såg ojämn ut… När man vet att ett ben är svullet och dessutom ”spökat” tidigare i veckan, ja då tittar man bara på det och till slut vet man inte vad man ser! Därför gick vi tillbaka till stallet och jag bad en stallkompis hjälpa mig att titta. På rakt spår kunde ingen av oss se något, men när jag tog Lotus på en liten volt på den hårda stallplanen var det ingen tvekan längre; han var tydligt halt. Hältan blev värre i höger varv än i vänster, däremot blev vi inte kloka på vilket ben det var. Så det lutar nog åt att det är en klassisk Lotus-hälta: han visar hälta på yttre fram och det troligaste är att han är halt på båda fram.
Ja, det är klart att jag blev ledsen! Vi som hade så mycket roligt att se fram emot med både träningar och tävlingar. Nu är det bara att avboka och åka till veterinären i stället. Fick en tid nästa tisdag så vi behöver bara vänta en vecka. Och det är klart att jag blir orolig. Visst, det kan vara så att Lotus faktiskt halkat runt i hagen och skadat sig. Jag vet att det hade sprungits ganska bra i hagarna under eftermiddagen så visst skulle det kunna ha hänt något då. Samtidigt har jag ju i flera veckor haft en känsla av att allt inte riktigt är som det ska och till och med övervägt att boka en veterinärtid för säkerhets skull. Nu hade jag ju en förhoppning om att kiropraktorbesöket hade löst problemen, men tyvärr var det tydligen inte riktigt så enkelt. Troligen är det Lotus vanliga problem som är tillbaka, de där problemen som vi hoppades på att kunna hantera med rätt sorts skor. Och problemen har kommit tillbaka alldeles för fort.
Ja, det känns verkligen jättetråkigt och faktiskt ganska hopplöst. Lotus fungerar i kortare och kortare perioder – samtidigt som han är finare än nånsin så länge han får vara frisk. Så fruktansvärt motsägelsefullt och orättvist. Men jag är i alla fall väldigt glad för att vi hann genomföra vår bröllopskörning innan hältan uppdagades (för sannolikt var han halt även på lördagen, men det var inget som märktes och jag tror inte heller att det var den utflykten som orsakade skadan). Nu ska jag försöka att inte oroa mig alltför mycket och inte tänka alla katastroftankar utan bara invänta veterinärbesöket och hoppas på att det kanske trots allt inte är så illa. Till dess får Lotus bara ta det lugnt. OM det nu skulle vara så att han faktiskt skadat sig i hagen kanske skadan hinner läka ut. Innerst inne tror jag dock inte riktigt på den teorin.