Fredagen bjöd istället på ett ordentligt körpass. Tränade för A och fick väldigt bra hjälp och en väldigt fin häst. Vi jobbade, som vanligt, mycket med rakriktning och att få stödet på yttertömmen. Tyckte visserligen att Lotus redan från början svarade ganska bra och att jag hade ett någorlunda jämnt stöd i handen. Dock kunde det bli ännu bättre och jag fick jobba mycket med att driva fram vänstersidan för att få honom att hitta stödet på den tömmen.
Faktum är att vi nog jobbade mer med mig än med Lotus under det här passet. För jag måste verkligen lära mig att bli mera känslig och lyhörd själv. Ge eftergifter i rätt sekund, ställa igenom men ändå våga hålla kvar lagom mycket på yttertömmen för att han ska hålla spåret – samtidigt som jag måste våga släppa lagom mycket för att han faktiskt ska KUNNA ställa igenom... Jobbade en del med serpentiner och där måste jag vara snabb med att räta ut i tid så att jag hinner få till den nya ställningen och fånga upp den nya yttersidan redan när jag passerar medellinjen. Måste även jobba med att hålla ihop händerna och tänka lite enhandsfattning även om jag håller tömmarna i två händer. Detta för att bli stadigare - det är ju inte meningen att Lotus ska gå och vicka på huvudet för att jag vimsar runt med mina händer. I allmänhet betyder det att jag ska föra båda händerna mot yttersidan, men när Lotus inte riktigt vill ställa igenom åt vänster kan det göra stor nytta att i stället föra båda händerna mot insidan och på så sätt få igenom en ställning samtidigt som jag får grepp om yttersidan. Och allt detta handlar så mycket om känsla och känsla kräver träning!
Och medan jag kämpade med att få allt rätt jobbade Lotus på hur bra som helst. Han var otroligt fin i formen, jobbade verkligen genom kroppen med en sån där härlig takt och var väldigt energisk. Vi gjorde riktigt fina travökningar, kunde korta traven så att han verkligen satte under sig och jag kände på det hela taget att han verkligen var med mig. Det har verkligen hänt enormt mycket den senaste tiden, så här kunde Lotus knappt gå för ett par månader sedan – och nu gör han det när jag själv inte ens är riktigt nöjd med min insats. Vi har nog höjt vår lägstanivå ganska så rejält! Och det blev ett ordentligt pass, höll på en dryg timme och Lotus var både trött och svettig, dock utan att nånsin tappa sin entusiasm.
På julaftons morgon reds det kadrilj. Det är en tradition i vårt stall men jag har inte varit med tidigare. Vi var 16 ekipage som var med och Lotus såg alldeles lycklig ut när vi kom in i ridhuset och han såg att ALLA kompisarna var där! Därför var det väl också lite si och så med uppmärksamheten på matte i början... Vi fick börja med att rida lite olika formationer i skritt för att sedan försöka göra samma sak i trav. Inga märkvärdiga saker egentligen, men volter, rida upp på medellinjen, göra halvt igenom och så vidare är ganska komplicerat när alla ska göra det samtidigt och helst också i takt. Sanningen att säga så blev det nog mest av allt rörigt, men då och då fick vi till det riktigt bra och då det var en ganska mäktig känsla. Dock handlade det bara om att ha kul, ambitionen var definitivt inte att kunna visa upp en fullfjädrad kadrilj.
Rent ridmässigt så blev det kanske inte nåt högkvalitativt ridpass. Lotus var lite spänd och stum i början och det blev väldigt tydligt för mig hur viktigt det är att jag verkligen rider fram honom på rätt sätt för att få bra resultat. Mot slutet kändes han dock riktigt fin och när jag joggade honom en stund efter att själva kadriljen var avslutad var han härligt rund och taktmässig och kändes faktiskt väldigt fin. Då ville jag egentligen fortsätta att rida en bra stund till och bara njuta, men insåg att han redan gått tillräckligt länge och att det var dags att avsluta och ta den fina ridkänslan med sig därifrån.