Vi fick trava på en stund medan Anders tittade och funderade. Han konstaterade att han inte var riktigt nöjd med hur tömmarna löpte genom selens tömringar. Han tyckte att tömmen hamnade onödigt högt upp på däckeln och dessutom var höjden på tömringen på halsstycket fel i förhållande till däckeln, vilket gav ett ”brott” på tömmen. Provisoriskt fäste han nu tömringar i en lägre position och sedan fick tömmen (tillfälligt) löpa utanför halsstyckets tömring. Faktum är att det direkt blev en enorm skillnad. Lotus svarade med att genast söka sig framåt-neråt och mjukna. Jag har tidigare funderat lite på varför Lotus har mycket lättare att hitta den där runda formen när jag rider eller tömkör än när jag kör och kanske just detta med tömmens placering är en förklaring. Å andra sidan har jag nu studerat bilder på Lotus framför vagnen och tycker att tömmer ser ut att löpa som den ska. Kanske är det just under uppvärmningen, innan han hittar formen, som problemet uppstår? Hur som helst så är det väldigt nyttigt att börja fundera på hur saker och ting fungerar och inte bara göra som man alltid gjort utan reflexion. Nu ska jag prova lite olika varianter och se om det är något som känns så bra att det är läge för att göra en mer permanent förändring.
Träningspasset blev sedan lite av en déjà-vu-upplevelse. När jag tränade för Anders senast, vilket nu är ett drygt halvår sen, fick jag ju jobba mycket med att få Lotus att hitta stödet på yttertömmen genom att ge honom en eftergift på innertömmen. Jag hade svårt att greppa det då, men märkte ju direkt att det fungerade. Dessvärre hade jag tydligen helt glömt bort detta, men blev nu återigen påmind. Vad som händer är att jag gärna vill bli hängande i innertömmen, förmodligen för att jag vill använda den som nån sorts innerskänkel i tron att den ska få Lotus att flytta undan ut mot spåret. Resultatet blir förstås det helt motsatta och Lotus följer med inåt i stället, vilket får mig att ta tag i yttertömmen för att styra tillbaka hästen dit där jag vill ha honom. Nu fick jag, ännu en gång, jobba med att våga ge en eftergift på innertömmen – och fick då omedelbart svar i form av att Lotus gick ut mot yttertömmen. När sedan kom till hörnet gav jag istället efter på yttertömmen och fick på så sätt Lotus att svänga. Så enkelt och så självklart och samtidigt så svårt. I min hjärna kopplar det nämligen hela tiden fel och jag vill gärna göra precis tvärtom… Men Lotus svarade jättebra på jobbet, blev härligt rund och fin i formen och jobbade verkligen genom kroppen. Tänk om jag bara kan få det här att bli det självklara läget för mig! Skulle behöva nån som tjatar på mig varje dag! Nu får jag nöja mig med att försöka att verkligen ta till mig och försöka förstå så att jag kan ”tjata på mig själv”.
Lotus var även idag glatt överambitiös och jobbade på så att svetten rann men utan att nånsin tappa framåtandan. Ridhusunderlaget var ganska tungt och han hade två personer på vagnen större delen av passet, men det verkade inte bekomma honom det minsta. Helt klart har han byggt både styrka och kondition, trots ett litet träningsuppehåll.